måndag 30 juni 2014

En gardin för en bohem!

Ett hjärta sytt med sick sack söm på gardin
 De här med inredning är lite intressant tycker jag. Jag gillar shabby chic, brocante chic och industriinspirerande inredningsstilar! Ja jag gillar många stilar. De finns ju hur mycket häftigt som helst i inrednings världen att hämta inspiration från. Jag plockar lite härifrån och därifrån.

Då jag var yngre brydde jag mig väl inte så där speciellt mycket om inredning. Jag har varit en ute människan i mina unga år, som mestadels  var inne och äta och sova. En förändring skedde nog då jag köpte mitt första hus med min dåvarande man. Plötsligt blev ju allt så intressant. Nu skulle vi rusta igång vårt egna hus! Det var ju något helt annat än de shabbiga hyreslägenheter jag hade bott i tidigare. Det gjorde ju inte saken sämre att jag just då hade en tre års utbildning inom traditionellt måleri och restaurering bakom mig.

 Måleri kunskapen kom till stor användning  då vi rustade upp det lilla huset som var byggt på 1950 talet. Fantastisk känsla var det! Intresset för inredning kom där av också naturligt.


Mitt och min mans hus på Kimito ön har jag skrivit om tidigare. För mig var det hus nummer två. Ett vackert och mycket gammalt hus. Där kunde man verkligen känna historiens vingslag tack vare fantastiska kulturlager, i så väl väggar tak och golv. Otroligt mycket var bevarat.

 Det är som att öppna en historiebok då man "gräver sig ner" i 10-15 tapetlager. Här är fördelen med gamla hus som ej moderniserats ihjäl.  De har sin historia och själ kvar. I ett sånt hus är det hiskeligt svårt att inreda och rusta. Därför att man vill ju inte förstöra det som är där. Förstöra historien så att säga.


Idag bor jag och min man i ett hus som är byggt i slutet på 1800-talet. Då vi flyttade hit fanns här både ett riktigt kök och toalett. Det var ju bra, men tyvärr har huset inte kvar mycket av de där gamla kulturlagren. Här är det spånskivor och plastmattor som dominerar. Så vad gör man då? Restaurera, ja visst absolut. Problemet är dock att det tar mycket tid att riva ut och bygga upp på nytt.

 Att restaurera ett helt hus på en gång klarar inte mina nerver av. Då man har småbarn är man också mera beroende av toalett och varmvatten..ja eller det tror man i varje fall. Barn har ju för all del en otrolig förmåga till överlevnad, kanske det är vi föräldrar som stressar upp oss? Vi har i varje fall valt en gyllene medelväg. Salen och hallen är restaurerade. De andra rummen lite fixade med  färg här och där. Lite tuffa gardiner och  granna plädar i soffan.

 Det här med att ha små barn har också påverkat mig i stor utsträckning. Från att ha varit något av en pedant så har jag gått till att få resultat rätt snabbt med små medel! Jag har inte varken tid eller ro att pyssla på så rysligt länge.

 Jag har en liten verkstad där jag målar, syr, nålbinder och mycket mera. Gardinerna i rummet får demonstrera det ovan nämnda. Det vill säga fixa till lite roliga gardiner utav några bitar från ett bomulls lakan, sy två sömmar upptill. Klipp lite lappar, hjärtan eller andra former och sy med sick sack söm fast dem på maskin.

Så typ dagens tips!

Släpp fram barnet och skapa ett glatt hem. Våga blanda färger och material. Glöm alla gamla invanda mönster, bryt dem och gör något nytt!  
Gardin av resttyger

Min underbara verkstad!

lördag 28 juni 2014

Fjädrar

Dekorativt inslag var som helst i trädgården! Fjädrar som en  förbi flygande skata tappat. Bind ihop dem och häng upp på en stolpe.eller motsvarande. 

fredag 27 juni 2014

Familjen "Höna"!

 Familjen "Höna" tog sig en promenad och ett kvällsdopp i min blomrabatt.



Forntidens gärdesgårdar

Idag har jag byggt stängsel. Jag har skarvat i ris stängslet för att på så vis skydda odlingslandet från hästar och höns. Det är rätt så krävande att stänga ut höns för de krånglar sig in genom hur små hål som helst. Ris stängsel är det som jag tror att fungerar bäst. Visserligen gör höns också mycket nytta i trädgården men då plantor är små förstörs de nog av hönsens bökande.

 Molly åsnan och hästen Barna fungerar som gräsklippare nattetid. De har ändå inte tillträde till odlingsland och potatisland, därför byggs det stängsel lite här och där.

Ris stängsel eller ris gård som som det också brukar kallas är ett mycket gammalt sätt att stänga ut djuren från odlingsmarkerna. Jag tycker väldigt mycket om att laga dem för de kan lagas utav i princip vilket virke som helst. Tunna kvistar eller grova, till och med mindre träd fungerar. Det kan vara spretigt eller rakt virke. Dött eller levande. Allt funkar. Det är enkelt att bygga, kräver inge hiskelig precision.

 Principen är att man mellan stolp par fyller upp med ris och sly. Gärna får det vara tätt med sly, för då hålls det bättre på plats. Med band eller bindslen från gran drar man ihop stolparna upptill.

Den här stängsel typen slukar material! Efteråt kan man "friserar" stängslet genom att klippa bort mycket utstickande pinnar. Avståndet mellan stolparna är beroende på hur långt slyet är.
Ris stängsel som fyllts på med färska kvistar kan vara ett dekorativt inslag
 På gården har jag många varianter av stängslen, som jag dessutom kombinerar lite efter behag. Jag har en flätad gärdesgård som går ihop med en ris gård och det ser hur bra som helst ut. Fördelen med naturmaterial är att det ofta ser bra ut fast det inte är lika överallt. Det behöver inte heller vara perfekt byggt med måttband och grejs. Det är bara att bygga på känsla och använda ögonmåttet!

 På bilden nedan är en flätad gärdesgård som jag byggde i fjol. Den flätade gärdesgården har gamla anor. Redan i slutet av stenåldern och under bronsåldern byggdes flätade gärdesgårdar.  Min gärdesgård är nu lite tunn och borde fyllas på med nytt sly. Då man gör det är det bara att slå ner det gamla slyet och fylla på med nytt uppifrån. Då man bygger flätad gärdesgård skall man använda virke som är så rakt som möjligt. Virket måste vara färskt för att man skall kunna fläta det.Vackrast blir det om man använder lite grövre virke. Jag brukar använda så grovt att jag får ta i ordentligt för att få det flätat. Notera att man faktiskt skall fläta ihop slanorna. Många bygger så att de endast tvinnar slanorna runt stolparna. Då är det inte en flätad gärdesgård. Fast det är vackert också med tvinnade gärdesgårdar även om de inte är riktigt lika starka.
Flätad gärdesgård


torsdag 26 juni 2014

Nålbindningfabriken är i full gång!

Senaste kreationerna made by me
 Då det är kallt ute är min nålbindningsproduktion på topp! Jag lagar på hög till vintern och har i åtanke att eventuellt ställa mig på något torg och sälja. En stor del går åt till julklappar till släkt och vänner också. Ifjol köpte jag inte många julklappar, istället fick alla i min närmaste bekantskapskrets vantar och mössor. Det var faktiskt mycket uppskattat. Jag lagar hellre än köper! Det finns inget nöje med att gå och handla julklappar...nå nu är det ju ännu lite tid tills julen så nog om det..

På bilden till höger är mitt nyaste experiment, en väst till gossen min. Jag har inte följt någon speciellt mönster, utan enbart nålbundit så att säga "på känsla". Lite konstig är den nog, men killen på 5 år är jätte glad över den. Det gläder ett moderligt hjärta!

 Till vänster är en pannlapp med tillhörande grytvante. De är dekorerade med blommor och blader.

Upptill vantar passande för barn i typ 8-9 års ålder. Allt är tillverkat i 100% ylle och självklart är allting också valkat.

onsdag 25 juni 2014

Molly says

What does a donkey do with problems? Turn their tails and leave them behind!

måndag 23 juni 2014

Igår var "fåglarnas dag" på Lillgård

Lucy och en av hennes nya vän

 Det var sorgens dag igår. Vi fick ta bort två kycklingar som bara har blivit sjukare och sjukare. Jag har försökt med allt för att få dom att må bättre, men förgäves. Jag tycker så mycket om djur och då jag måste ta beslutet att ta deras liv går jag nästan sönder. Men ibland måste man bara, det vet jag. Det är ju enbart egoistiskt att tvinga lidande djur att hållas i liv för ens egen del.  En kyckling är ännu i liv och verkar hit tills må bra. Så nu sätter vi allt hopp på den!

Som en liten tröst har vi däremot befolkas av en skara större fåglar. Kråkungar! Ett hiskeligt liv har de och vår gamla katt Lucy har haft riktigt långvarig diskussion med två av dem. Högst uppe på stalls vinden  har de diskuterat. Det fanns inte en minsta ilska eller hot, de bara diskuterade på. Mycket underhållande!


Den här följde diskussionen  på avstånd

söndag 22 juni 2014

Ett minne av ett hus

Här är en bild från det ställe jag och min man bodde på tidigare. Stället finns på kimito ön. Det här fotot är taget av stallet, som från början var ett skjul fyllt med bråte! Ja oj gode gud vad det såg ut. Varför har man så sällan en bild av före man tog uti med elände? Sen när allt är rustat och klar, då går man efter sin kamera.

Här har taket byts ut, tidigare var det filt tak som inte dög till någonting mera. Alla fönster är restaurerade, elen utbytt, vattenrör indraget, golv inbyggt, gärdesgården byggd o.sv. listan kan göras hur lång som helst!

Huset som vi bodde i hade stått tomt i 40 år. Det fanns inget vatten och ingen brunn som dög till någonting. Eldstäderna fanns kvar i alla rum men ur funktion. Pipan var täppt och sotare kom gång efter gång och knackade lite hål här och där..och ändå fungerade det inte. Halva pipan fick plockas ner och muras upp på nytt. Sedan igen lite hål här och där...sen på dagen före julafton fungerade det! Vilken julklapp det året! Värme! Taket läckte så det fick bytas ut. Nedre stockarna på gavelväggen var rejält ruttna så där fick det fyllas i med nya stockar. Bara att lyfta huset med domkrafter och in med nya stockar....usch vad man blir trött att tänka på hur mycket jobb det är med att rusta upp gamla hus.

 Så om någon funderar på att köpa ett gammalt hus och tänker sig att någon att det bara var att skrapa lite färg och måla så tänk om. Om man däremot är villig att leva myyycket spartanskt och verkligen få en känsla för hur 1800-talet var att leva i så bra,  köp och bo där från första dagen! Nä nu har jag skämtat bor allt för många rader, visst har det sin charm också det måste man ju ändå medge.

lördag 21 juni 2014

Vintage, va e de?

 Vintage, va är det? Det har jag frågat mig länge egentligen. Det är en modeterm som man träffar på allt oftare nu för tiden . Söker man svaret på frågan via wikipedia så är det en engelsk term som beskriver "äldre vara av god kvalité".

Ordet vintage lär härstamma från latinet, då vinskörd eller vin tid. Ordet användes förr då man pratade om årgångsvin. För att en vara skall kunna nämnas vintage bör den vara minst 25 år och då av en viss kvalité. Jaha då visste man det, det verkar vara den enklaste sak i världen att veta vad som är vintage, eller..  det kan ju vara retro också?? Retro tycks betyda "av äldre vara men ej nödvändigt vis av bra kvalité". Usch va svårt med dessa benämningar hit och dit! Här är i varje fall bilder på några prylar som jag gillar väldigt mycket!

På bilden ovan är en leksaksbil gjord i trä och faner. Varan är äldre och verkligt välgjord. Åldern okänd men definitivt 25 år eller äldre. Den är tillverkad i den by som jag bor i.
 Den här barnvagnen är ett av mina senaste loppisfynd. Vagnen är från 1940-talet och i rätt så bra skick. Den är tillverkad av ett företag som heter Nordqvist.

 Då jag såg den på loppiset visste jag att den bara måste jag ha, så jag körde igång prutningen på allvar! Jag prutar alltid och finns det inte vilja till pruta från försäljarens sida så köper jag inget. Det är någon slag fix idé jag har fått.

 Oj skulle man ändå har haft en sådan där att spatserar omkring med då ens egna barn var babyn. Vilken succe man skulle ha gjort! Nu står den mest som prydnad i salen.
De här stövlarna har jag haft i många år. Tyvärr är bilden inte den bästa.  Jag har använt stövlarna då jag velat vara fin. De är otroligt bekväma och passar mycket bra till klänning.

Jag skulle gissa att de är från 1970-talet. En god bekant som var ung på 1970 talet berättade att hon hade haft precis sådana här då. Den här varan är minsann av god kvalité för de är fullt användbara ännu idag.

fredag 20 juni 2014

torsdag 19 juni 2014

Stenar stenar och åter stenar....

"Lillstugan" har äntligen fått sin stenfot färdig! Här muras inte med några lecablock eller tegelstenar. Här gjuts inte heller någon sockel i betong.

 Här radas sten, äkta natursten som finns på gården! Här krävs styrka och vilja av stål för att lyckas! Svärfar och min man har tillägnat många timmar till det här. Nu kan man kanske tro att vi av ekologiska själ har valt att göra så men det är ju inte riktigt sant. Nog för att vi tilltalas av ekologiska alternativ rätt ofta, men inte direkt då det gäller sockeln till lillstugan nej...Så arbetstokiga är vi inte.  Största orsaken till valet av material ligger i rena rama snålhetstänkande! Det får inte kosta för mycket. Det har inte kostat någonting heller annat än en massa arbetstid!

 Räknar man arbetstimmarna i rena pengar så är ju hela kåken ett mega förlustbygge. Fast det här är ju min och min mans stora intresse och passion så man tänker inte på det viset.

Jag måste ju ändå medge att jag tycker att det är det vackraste som finns med kallmurade naturstenssocklar! Det är ett hantverk av stora mått gott folk!  Den kunskapen innehar inte många idag mera!

Vi kommer tyvärr att bli tvungna att ändå använda lite kalkbruk för att få de små stenarna att hållas på plats, så riktigt kallmurad kommer den inte att vara. Det är lite synd men i varje fall märkbart bättre än cementbruk som inte hör hemma alls på gamla socklar.
   






tisdag 17 juni 2014

SkrotMajas senaste!


 Här är min senaste skapelse!

Cykeln är egentligen målad för flera år tillbaka. Det var en period i mitt liv då jag målade allting vit?? Jag brukar kalla det "vita perioden". Jag har läst någonstans att det vit är ångestdämpande, men jag är ingen specialist på färgterapi så kan inte gå mera in på det. Ändå måste jag ju nog medge att det kan stämma rätt väl i mitt fall faktiskt! De var en tid då kraven var höga och orken låga, om man kan uttrycka sig så?

Cykeln är ett vrak och inte användbar som en cykel mera. Då fick den en annan uppgift hos mig. Ja typ att bara vara vacker! Den har också varit inomhus, varit julpyntad och även pyntad till påsken.

 Här har jag planterat pelargoner hängt alle handa krims krams på den. Jag har bara tagit lite vad som helst, som på något vis samstämmer. Zinkfatet på marken har inget botten mera, men det spelar ingen roll då det ändå inte syns. Det som ser ut som cykelkorgar har jag fyndat från en roskis.Stövlarna på marken framför cykeln är min dotters och är på tok för små för henne att använda mera. Så inga dyra investeringar direkt.

 Många var nog dom som undrade om jag var riktigt klar i knoppen då jag målade den med vit linoljefärg! De undrade nog om jag var "riktigt ut och cykla". Då var det inte så vanligt med cyklar som dekorationer.
Nu ser man dom lite överallt!



Molly says:


No bad donkey jokes! Im listing..

söndag 15 juni 2014


Då man ser vår gård idag kunde man tro att vi haft typ 15 dagisbarn på besök. Målfärger, papper, penslar, träbitar, krukor och mycket mycket mera! Faktiskt så är det enbart mina egna 2 som har varit i farten. De har riktigt haft målarverkstad här hemma idag. Ett gott tips till alla småbarns mammor! Då vädret är varmt så ut med fingerfärger och barn. Barnen är nöjda och själv får man lite tid att pyssla på gården.

Krukor blir otroligt vackra då barn tilläts måla som dom vill. Tjockt med färg och allt ihopblandat! Det blir en slags "marmoreringseffekt" som är riktigt dekorativ. Dessutom är ju målande så bra för barnets utveckling. Ett mycket viktigt pyssel som stärker många funktioner hos ett barn.

Ett par nya vikingatofflor igen!. Den här gången små, ja mycket små, skulle kanske passa en 2 åring. Här har jag använt två olika nålbindning tekniker. De två sista varven uppe på skaftet ändrar jag teknik.

Jag måste kanske förklara mig vad jag menar med "vikingatofflor". På vikingatiden använde man inte stickade plagg, utan nålbundna.

Stickade plagg blev mera vanliga först under medeltiden. Nålbindning är en föregångare till stickning och virkning. Personligen tycker jag att det påminner mera om virkning än stickning faktiskt. Nålbundna plagg blir kanske inte så rysligt stiliga som stickade kan bli. De är lite grova och klumpiga i utseende men så personliga!

Jag beundrar människor som kan sticka fina sockor med allehanda vackra mönster men har tyvärr aldrig klarat av det själv. Oj vad vackra de kan vara! Jag är inte sådan som klarar av att läsa beskrivningar och vara noggrann med att det ska bli rätt. Jag är allt för otålig för att ens försöka.

Då jag nålbinder kan jag göra lite hur jag vill, då håller jag mig motiverad och kreativ. Jag började nålbinda för cirka ett år sedan.

Orsaken till att jag började med nålbindning var att jag inte visste vad jag skulle göra med mina händer då jag slutade röka. Så på sätt och vis kan man säga att jag ersatte tobaken med nålbindnings nålen. Jag måste ha sysslat med nålbindning i "mitt tidigare liv" för då jag fick det att börja fungera kändes det skrämmande bekant. Då jag sa det till min pappa sa han... Uuuu! Sedan gick han därifrån. Mmm man kanske kan förstå varför..
Molly says:

I´m not in the mood today, back off!

lördag 14 juni 2014


Jag hör till den som inte är bästa vän med alla kryp och kräk som finns överallt så här på sommaren. Det måste bara erkännas! Ändå är jag ju väldigt stolt över att ha blivit märkbart bättre under årens lopp.

 Jag tycker ju att det är fullständigt löjligt att vara rädd för djur som i proposition till oss själva är mikroskopiskt små...men ändå... Alla människor har väl fobier och det är ju i sig ingenting onaturligt. Det "hör väl till".

 Genom evolutionens gång har väl vi människor undvikt  kontakt med vissa djur. Det var säkert avgörande för vår överlevnad att kunna  göra så. Det var säkert viktigt då människan levde ute på stäpperna och var utsatt för enorma faror, men idag..?

 Jag har en man som p.g.a. sin naturkännedom och sakkunskap älskar allt som kryper! Allt är intressant för honom spindlar, skalbaggar, myror, tusenfotingar, ja listan kan göras huur lång som helst.

 Det är säkert min man som har "förbättrat" mitt förhållningssätt mot dessa små kryp under åren som gått. Jag kan leva med dessa kryp idag dom får sköta sitt och jag mitt typ.. Jag försöker "förbättra" mig hela tiden och på bilden är min nyfunna vän. En verkligt liten spindel. Den bor på lampan som står på mitt datorbord. Vi umgås lite då jag är på facebook eller annars sitter vid datorn. Han har till och med fått ett namn Nisse!
Molly says:

Keep it cool!

fredag 13 juni 2014

Ett par VIKINGATOFFLOR är åter födda!

Tofflor och sockor är inte lätta att nålbinda. Nog har jag övat och inte blir de ännu heller bra. Fast ändå sker en förbättring varje gång jag försöker.

De här är bundna av sådan där flerfärgat garn, (som ju heter något fint som jag inte minns nu). Det är första gången jag försöker mig på sådant. Resultatet var rätt så roligt tycker jag. Broderiet upptill består av blåbär och blad.

"Lilltösen" min hör till den frusna sorten. Så då jag lyckades nålbinda ett par tofflor som passade henne var det ju självskrivet att hon måste få dem. De var omtyckta och passade utmärkt på min lilla trollunge!

Molly says:

Don´t disturb I'm thinking. My mind is full of thoughts.

torsdag 12 juni 2014

fredag 6 juni 2014

Husets fönster är dess ögon! Vår lillstuga har "skrattande" ögon upptill, mera fönster på kommande snart...

torsdag 5 juni 2014

Somliga går med trasiga skor sjöng Cornelius Wreeswiik..och visst stämmer det. Mina "prydnadssaker" kan ibland vara av den den lite underliga sorten. Men jag gilla saker som berättar en historia, det gör skor på ett mycket påtagligt sätt!

På de här skorna är hälarna lappade flera gånger om. Hur gamla de är vet jag inte, men av slitaget att döma  är de nog inte från igår precis. Bredvid skorna finns en kaffekvarn som jag för en billig peng köpte på en antikmarknad i Billnäs för många år tillbaka. Om jag inte minns fel så var det nog det enda jag hade råd med.