lördag 31 januari 2015

Elektriciteten i gamla hus



De här med elektricitet är någon ting som vi tar för givet i dag. Det är kanske minnesvärt att notera att det ända in på 1940 talet fanns hushåll som saknade elektricitet i vårt land. Då visserligen långt ute på landsbygden men i varje fall.

På svensk energis  hemsidor kan läsas följande:

 "I början av 1900-talet tog hushållsarbetet för en familj ca 54 timmar i veckan. Nästan all vaken tid gick åt till att laga mat, tvätta och hålla värmen och där utöver jobba. Sedan 1990-talet tar samma arbete 15 timmar i veckan och det tack vare alla hushållshjälpmedel som drivs med el"

Det som kanske är ännu viktigare än eldrivna maskiner i hemmen är ändå all den utveckling som skedde inom sjukvården tack vare elens fram marsch. På sjukhus finns i dag respiratiorer och övervakningsmonitorer. Tekniska hjälpmedel som liftar och dylikt. Allt sköts med el. Så visst borde vi vara ytterst tacksamma. Fast ändå är det svårt att minnas allt detta då elräkningen dyker ner i postlådan. Usch ja, el kostar!


Det donerade proppskåpet


Just nu förnyar vi elledningar och annat i vårt hus. Massor av vår tid har gått åt till stockbyggen, att plocka upp och plocka ner. Det har varit lite på bekostnad av det hus vi bor i. Det är slitet och börjar bli i akut behov av service på alla plan.

Elen är en sak som vi nu verkligen försöker satsa på. Nu måste alla gamla kulo ledningar ut. Så jätte många är de inte men i varje fall. Nu skall de ersättas med nyare säkrare ledningar. Även om jag tycker om gamla saker och prylar så här går faktiskt gränsen. Att ha kvar gamla ledningar som börjat bli både slitna och medfarna är enbart dumt! Däremot har jag börjat tänka om med gamla proppskåp som inte alls behöver vara otrygga förutsatt att de är hela och fungerar som de ska. De måste självfallet också fylla de moderna bestämmelser som råder i dag, vilket de faktiskt oftast gör. I de hus som jag har ägt tidigare har jag alltid tyckt att det är viktigt att byta ut de gamla proppskåpet mot en modern låda, som ser märkbart mycket säkrare och tryggare ut. Ja tills nu alltså..

Vårt hus har en gammal elcentral som i princip skulle kunna fungera hur bra som helst. Problemet är att vi måste flytta på elcentralen och dra om en massa ledningar. Det betyder att vi skulle vara utan el i huset en rätt så lång tid. Med småbarn i huset så skulle det nog bli lite krångligt. Deras tålamod skulle nog tryta om de måste leva i mörker, utan tv och utan allt de som är roligt. Så då bestämde vi oss för att skaffa ett proppskåp till. Dit drar vi nu nya ledningar. Sedan då alla ledningar är på plats kör vi igång det istället. Då får antagligen husets originalproppskåp flytta upp till Villa Hyacint istället. Det "nya" proppskåpet är, ja just det, gammalt! Jag fick det av en trevlig dam som tyckte det var överflödigt i hennes sommarstuga. Jag hade ingen aning om hur proppskåpet såg ut, utan sade bara, att jag tar det efter en liten pratstund i telefonen. Det var en stor tur och lycka det proppskåpet! Jag tycker att det ser fantastiskt roligt ut! Väl värt att bevaras.

   
Sliten detalj på skåpet


Proppskåpet är så där charmigt slitet och passar utmärkt här hos oss. Jag tror att många är snabba att kassera sina gamla proppskåp för en modern låda. Jag tror inte riktigt att det är så fiffigt alla gånger. Ett proppskåp kan faktiskt se rätt så häftigt ut i inredningen. Faktum är att jag tror att det kommer att bli en inredningspryl som "alla vill ha" efter en tid. Industristilen är kraftigt på frammarsch och där passar gamla proppskåp som handen i handsken.

 
"maskineriet"


Peik och jag har samlat allehanda elprylar under en längre tid. Många är de som skrattat åt oss då vi velat ha någon avbrytare som kasserats. Mycket har vi fått för att folk inte vill ha dem. Visserligen finns nyproduktion av avbrytare och annat men billigt är det inte. Så att köpa allt som nytt är ingen realitet. Däremot går det använda gamla, förutsatt att de fungerar.


Skomakarlampor med tillbehör


Vårt hus är stort vilket gör att det slukar stora mängder elledningar. För att hålla priset nere försöker vi lista ut kortaste vägarna att dra ledningarna. Antalet stickkontakter och avbrytare hålls också på en minimal nivå. Måste man ha stickkontakter under varje fönster till exempel? Absolut inte tycker jag!


Vridbrytare i bakelit


Det som jag många gånger frågat mig är, varför det inte tillverkas elprylar som är vackra? Det borde ju vara eftertraktat. Estetikern och inrednings fantasten skulle ju förmodligen kunna tänka sig att betala någon lite slant extra för att få något annat än de "dasslock" som erbjuds som standard. Visserligen finns nog alternativ men de är ju vansinnigt dyra! Någonting vackrare och något billigare kan inte vara en omöjlighet att tillverka.


Porslindosor


Gamla elprylar är ofta tillverkade i bakelit eller porslin. De är små och vackra. De blir som små pynt på väggen i sitt anspråkslösa uttryck. Tusenfalt bättre en en fyrkantig plastlåda. Dessutom diskuteras nu plastens brandsäkerhet mycket. Få se vad de kommer fram till de som förstår sig på.

 

Porslin och bakelit

måndag 26 januari 2015

Ruckelräddarna, etapp 2 !



På lördag var Peik, jag och våra härliga pappor på rivningsarbete. Huset som vi ska plocka ner har under många år fungerat som lagerutrymme för ägaren. Så det finns bråte i stora mängder i alla rum. Där finns böcker, fågelskelett, kläder och andra trasor, verktyg, flaskor, tidningar, biblar, sängar  mm. Ja listan kan göras hur lång som helst.

Vi har kommit överens med ägaren om att vi får elda upp bråte. Det är vi mycket tacksamma för, annars kunde de här nog vara närapå ett omöjligt projekt. Om vi skulle vara tvungna att köra allt till soptippen skulle vi vara ruinerade vid de här slaget.


En veranda en gång så vacker


Husets veranda är nära på att helt falla omkull. Det kunde vi konstatera då vi synat den lite närmare i fogarna. Den håller på att släppa från husväggen. Dessutom är stockarna som den står på ruttna. Så det gäller nog att rätt fort märka upp den och plocka ner den. Den har varit otroligt dekorativ och haft de vackraste fönster. Så mycket som möjligt skall vi försöka återskapa, om inte allt så nära på..


Timmer av god kvalitè


Huset är mycket kvalitativt byggt. Skador finns men inga stora överraskningar har vi hit tills stött på. Huset har typiska skador som uppkommit av bristande underhåll. Ändå är vi nog förvånade över hur otroligt bra huset har klarat sig. Vilken virkes kvalitè! Voj du milde, de är en fröjd för ögat. Sådant virke är nog sällsynt i moderna byggnader.  Huset har också haft snickerier som har gjort det extra fint. En härlig pärla till hus de här, ja jag blir fullständigt lyrisk så är det bara.

  
Svensk takstol


Jag tog en liten paus och sökte mig  upp på vinden för att ta lite fotografier också. Det här huset har en lite speciell form av takstolar som inte är så väldigt vanliga, de kallas svensk takstol och har ett gammalt formspråk.  En del av innertaket har rasat in så det är en konst i sig att röras sig här uppe.

Hela vindsvåningen är full av bråte och skräp, här väntar ett oändligt arbete. Fast just nu får det vänta.


Tapetdokumentation


En del vackert finns nog. Tapeter i tjocka lager! De skall jag ta hand om och göra någon slags dokumentation av. Fast det gäller att vara snabb. Då man har med sig ett gäng gubbar som helst ser till att det enbart går snabbt och helst eldas omedelbart.


Tapetdokumentation



I princip fick vi hela huset tömt på bråte som eldades upp. Alla spånskivor är också borta,  följande gång gäller det att plocka ner spänn papp och "skala" fram stockstommen.


Bråte och skräp


Ibland då jag tittar upp på det fina men ändå rätt stora hus så undrar jag hur vi skall klara upp det här. En tröst är i varje fall att Peik har plockat ner ett torp tidigare så jag sätter mitt tillit till det.

Villa Hyacint som vi har uppbyggt här hemma plockade vi ju inte ner, utan köpte enbart stommen som vi byggde upp. Så det här är ju ett rejält mycket större arbete. Fast ändå är det här otroligt spännande och lärorikt!

Hus av den här åldern är byggda med omsorg och med tanke på att hålla i flera hundra år, trots slitage och ur och skur. Här är ett bevis på att de gör de också!

 
En härlig koja med många kvalitèter




onsdag 21 januari 2015

Rivningsjobb på lördag!



På lördag far Peik och jag och fortsätta riva i huset som vi ska ska plocka ner. Resten av spånskivorna skall rivas bort i köket. De tar tid och energi så det heter duga. Själv har jag fått någon influensa, så jag låter som en hes kråka. Fast det är inget som hindrar mig från att göra lite rejält grovarbete för det. Den här gången ska jag med! Förra gången kunde jag inte följa med då jag var på jobb.

Det är inget nöje att riva spånskivor, de sitter ofta fast med tusen och en spikar. Skivorna lossar i små fragment oberoende hur man försöker lirka med kofot och hammare. Usch och fyy vad jobbigt, men det måste göras så är det bara.




De moderna materialen är ofta de som sitter fast hårdast. Tacka vet jag spänn papp, som är grovt papper. Ingen större kraftansträngning behövs för att få loss det. Det är nästan lite synd att riva bort spännpappet som fläckvis ännu är i gott skick. Trots att huset stått öde i väldigt många år. Spänn pappet är ett material som är hur vackert som helst på väggen och har tyvärr blivit rätt så bortglömt i djungeln av spånskivor och gyproc. Det enkla är många gånger det bästa. Varför krångla till det i onödan?

Det finns inte någon stor mängd moderna material i stugan. Det är enbart i ett rum som det finns spånskivor på väggarna. I resten av huset är det spänn papp och panel som gäller.





Det finns tyvärr också en hel del skräp liggande kring golven i stugan. En sorgsen syn är det då ett hus står öde på det här viset. De gamla stockhusen är mycket kvalitativa och värda att återanvända om inte förfallet är för långt gånget. Den här stugan ska nog räddas nu annars är det nog snart för sent.


Ingen vidare välkomnande veranda i stugan


Då Peik och min pappa var i stugan sist berättade Peik att det kändes lite kusligt där. Det kändes som om någon tittade på honom fast där inte var någon annan. Jag vet inte om min pappa kände lika, han sa i varje fall inget om det. Peik uttryckte det lite lustigt..."ja jag tycker att du kunde följa med nästa gång, för det är lite konstig känsla i huset..." I huset som Peik och jag bodde i tidigare så fanns det oroliga själar. Jag såg dem och kände av dem i mycket tidigt skede och så småningom märkte även Peik av dem. Till sin stora förvåning. Han trodde ju inte riktigt på mig nämligen. Efter lite egna upplevelser så trodde han.

Så vad är då oroliga själar? Inbillning eller verklighet? Alla har ju rättighet att tro vad man vill. En sak är i varje fall säker, om ett hus är 150 år eller äldre så har där bott en rätt stor mängd människor. Tänk så mycket det har hänt under dessa år, på gott och ont! Kanske det inte är så konstigt att där blivit kvar någon orolig själ som ännu har något att berätta..En vän till mig som kommer från Tibet gav mig det bästa av tips om jag träffar på en "från andra sidan" lyssna och visa empati.


Skrot och skräp



torsdag 15 januari 2015

...att bygga av restbitar och skrot..



Stallstugan sedd från stallgången


För något år tillbaka byggde Peik ett hönshus inne stallet. Det är som en egen liten stuga inne i stallet och är hur mysigt som helst. Nu har hönsen fått  flytta till nedre våningen i stallet. Då vi fick fyra hönor till så  tyckte vi att det var för trångt i "stugan".

Nu målar jag om i stallstugan, med min lerfärg som jag kallar grön lerjord. Stugan är tidigare målad med den färgen, men nu, när där har bott höns så har det ju blivit lite smutsigt och slitet så jag putsar upp den och målar jag om.



Stallstugan sedd från stallgången.  Islandshästen Barna blesi tittar in..


En av väggarna i stallstugan är från början en yttervägg. Ladugården/stallet  har byggts till i omgångar. På 1930 talet förstorades den och då blev den här väggen en innervägg istället.

Det fanns spår av ett litet fönster i stommen. Det tyckte jag var en kul grej och sökte ett fönster som kunde passa. Gissa vad, det hade jag! Ett fönster hade jag som passade perfekt. Från stallstugan kan man därför kika in i sadelkammaren på andra sidan.


Fönster från stallstugan till sadelkammaren


Tre av väggarna i stallstugan har Peik timrat. De är timrade av stockar som blivit över från Villa Hyacint bygget. De är inte långa, kanske cirka 2,5 meter långa men räckte utmärkt väl till detta lilla bygge inne i stallet.

Mellan stockarna har vi tätat med lin. Därefter har jag ytterligare tätat väggarna med en blandning av halm, lera och stallgödsel. Produkter som är ekologiska och verkligt närproducerade. Det fungerar också mycket bra att täta stockar i bostadshus på detta sätt. Inga drag i knutarna efter det, jag lovar och svär! Uuuu säger många och frågar om det inte luktar illa?! Nix luktar inget alls.I Peiks och mitt förra hus tätade jag stockarna i köket på det viset och inte luktade det de minsta. 


Gammal mjölkpall i stallstugan


Stallstugan är nu nymålad på insidan med min egentillverkade lerfärg  grön jord. Här efter får färgen torka och sedan ska jag börja fundera på vad stalls stugan ska användas till.

Då man har hästar så har man också en massa prylar som behövs. Stallstugan kommer nog att få sluka en hel del sådana grejer, så långt är det klart.

 
Stockarna tätade med halm, lera och stallgödsel. Sedan målade med lerfärg.


Stallstugan är genomgående byggd av restvirke och skrot som vi hittat i skjulet. Ingenting är köpt, allt är återanvänt. Ja förutom den spik som används! Väggarna är så täta och tjocka, att det kunde fungera som en isolerad fristående byggnad utomhus. 





Dörren är en gammal bräddörr som länge har stått och lutat mot en vedhög. Här kom den till användning! Den hade färdigt lås som även det fungerar.

Det är rätt så otroligt vad man kan åstadkomma med gammalt material. Varför köpa nytt när man i princip redan har det som behövs? Fast ändå måste jag medge att det nog inte är lättare att bygga av gammalt material och inte går det snabbt heller. Det är ofta både snett och vint på alla led. Det kräver att man jobbar lite "hantverksmässigt". Våga jobba utan vattenpass och linjal och ta det på känsla. "Det bästa måttet är ögonmåttet " är väl gyllene regeln nummer 1.


Stallstuga nymålad och fixad


I många gamla hus finner man lerklining och tätning av stockar med lera. Det tog mig många år innan jag vågade pröva på hantverket. Jag försökte läsa recept och fråga av bekanta som kände till det. På något vis trodde jag att det var rysligt svårt och knepigt....tills en dag då jag bara började! Ja, så småningom blev det bra. Övning ger färdighet! Det är bara att pröva sig fram för att få bra konsistens på lerkliningen, sen går det som smort! Att jobba med lera är som att bli barn på nytt, ett rysligt klottande och hur roligt som helst!

 Dagens tips!

Det här med att bygga behöver inte vara så rysligt krångligt. Smäll ihop någonting av det ni har där hemma gott folk! Det behöver inte kosta en förmögenhet, ta bara det som finns till hands och gör något kul! Det utvecklar  kreativitet, konstnärlighet och tekniska färdigheter. Gör som barnet: Skapa!  



måndag 12 januari 2015

Vikingahantverket Nålbindning!

Strut med svans mössa


Jag har hållit igång en jämn produktion på nålbundna mössor och vantar på senaste tiden. Försäljningen har varit helt okej. Jag gillar att tillverka mina "strutar" (mössor) som är min egen design från början till slut. Då jag nålbinder så har jag inget mönster som jag följer. Jag nålbinder "på känsla" så att säga. Så de blir alla lite olika.


Broderad dekoration


Då jag har tid så broderar jag något på mössorna. Det tycker jag är fantastiskt roligt! Ibland använder jag rätt så starka färger, men jag jobbar också gärna i en gråskala.

Nålbundna valkade mössor och vantar är det bästa för lekfulla barn! Fast vantarna blir drypande våta så är de ändå varma. De barnmössor som jag nålbinder är mycket tjocka så de är varma. För varma borde de ändå inte bli eftersom de är gjorda av naturmaterial som andas.


"Strutmössa"  för liten viking


Nålbundna plagg har oftast ett fiskbensmönster som är lätt att känna igen. Det liknar inte alls stickning. Däremot finns det olika slags tekniker att nålbinda. En teknik ger ett mönster som liknar virkning och det är lätt hänt att man tar miste.


Fiskbensmönster i grått och svart


Då jag nålbinder så lagar jag plagget aningen för stort först. Då det valkas krymper det märkbart. Därför är det bra att laga det rejält stort till en början. Alla mina alster är gjorda i 100% ylle. Någonting annat vill jag inte ha. Det går att nålbinda i annat material också men det är så rysligt svårt att skarva trådar som inte är ylle så därför låter jag bli.


Täta och varma är nålbundna och valkade plagg


Jag tycker att det är en kulturgärning att nålbinda. Det är ett hantverk som nästan har glömts bort. Nålbindningen har kommit i skuggan av stickningen och virkningen vilken är synd. Flera borde lära sig nålbinda och flera borde gå med dessa fantastisk funktionella och bra kläder. För vad är väl häftigare än att gå omkring med likadana kläder som vikingarna hade! Det vill väl både liten och stor?

söndag 11 januari 2015

Obotliga ruckel räddarnas senaste strapatser!

Snön yr där ute. Det blev  plötsligt vinter på allvar. Det känns fint att Villa Hyacint har tak och väggar. Nu klarar sig stugan trots ovädret. Lite lister och andra små detaljer saknas ännu utvändigt annars är "Hyacinten" färdig. Det är knappt att man kan tro att det är sant, äntligen! På insidan finns visserligen fortfarande jobb så det räcker till, men det känns inte alls så oöverkomligt efter alla stora jobb som nu är gjorda.

Ja Peik och jag är galna i gamla kåkar. Obotliga ruckel entusiaster är vad vi är! Vi har knappt hunnit bygga Villa Hyacint färdig så är redan följande projekt på gång...


Villa Hyacint


Vi har hittat lite information om Villa hyacint. Nu vet vi vem som ägde huset fören det revs och när det är byggt. Villa Hyacint är byggt 1925. Det är märkligt  att vi har hittat tidningar på väggarna inomhus som är från 1800-talet? Hur går det ihop? Kanske är att det från början är en enkel liten stuga på ett rum som sedan byggdes om och förstorades 1925. Det är också möjligt att det är en byggnad som är dit flyttad och uppbyggd 1925. Det är fascinerande att stockhus går att plocka ner och sedan bygga upp på nytt. Om Villa hyacint var flyttad 1925 så är det ju lite spännande att huset är flyttat ytterligare en gång hit till oss. Det är återanvändning som heter duga!

 
Villa Hyacints dörrar är inte original, utan återanvända från ett annat hus.


Peik och jag har en stuga till som vi lovat plocka ner för flera år tillbaka. Det har varit omöjligt att hitta tid att påbörja det projektet. I går kördes det igång! Jag kunde inte följa med, men Peik och min pappa började riva bort skivor på väggarna inomhus. Dörrkarmar och lister plockades också ner. Vintertid är det bäst att låta tak och väggar utvändigt stå kvar och i stället "skala av inomhus".

  
Spökhus? Kanske..


Huset har stått öde i tiotals år vilket på ett sätt är bra. Det finns ingen risk för några läckande vattenrör eller motsvarande skador eftersom det inte ens har dragits in vatten i huset. Däremot har övergivna hus andra skador på grund av bristande underhåll. Läckande tak, speciellt vid pipan har den här stugan. Fast ändå verkar skadorna inte vara riktigt så stora som vi först trodde.


En veranda med en annorlunda form


Stugan är sliten och medfaren men vi tycker den är en pärla. Vad vi ska göra med den då den är nerplockad vet vi inte. Det är inget litet hus, ca 10x10 meter, så att hitta en plats åt den på vår gård är inte lätt. Eventuellt kanske vi säljer den vidare men inget är bestämt ännu. Det är ju inte heller ett akut problem direkt vägen dit är lång, mycket lång...


Slitet och vackert

onsdag 7 januari 2015

Den vita världen!


Inbäddat äppelträd


Just nu är hela världen vit där ute. Det är mångas favoritfärg och en del målar hela sitt hus med vit färg. Jag har full förståelse för det. Jag hade själv en period i mitt liv då jag ville ha lugnande vita ytor. Ja lugnande var det faktiskt, just då.

En del som jobbar med färg som terapi säger att vit är lugnade. Visst är det också ett märkligt lugn ute i naturen just nu. Som om alla växter och blommor sov där under snön.


Handgjord spets


Den vita färgen står för andlighet, oskuld och renhet. Änglar och vita moln skapar trygghet och harmoni. Vita flaggan symboliserar fred.


Beslag på favoritbyrån


Här i norden gillar vi det ljusa. Vit färg upplevs oftast som något positivt. I Asien symboliserar vitt döden och inom buddismen står  färgen för sorg. Självklart kan också vi nordbor uppleva vitt på ett negativt sätt. Den kan kännas steril och kall, men oftast upplevs den som något positivt. Vitt är egentligen ett ljus, som består av alla färger.


Blombord med många "drillar"


Inom inredning används vitt i stor skala. Ofta är det möbler i vackra runda former som målats vita. Alla vackra former och utsmyckningar syns mycket bra då de är vita, så jag tycker det är helt befogat att måla dem vita. Det blir mycket vackert. Snickerier på byggnader är ofta vita just av den orsaken, de skall synas lite bättre än resten av byggnadens ytor.



Vit gammal spets

söndag 4 januari 2015

Fest med färger och former!

Lite rutigt och lite blommigt och färger, massor av färger!


Då jag ställer till med fest så liknar det mest barnkalas. Ja jag vet nog om att det kanske är lite väl i bland. Jag kan inte rå för att jag tycker det är så hiskeligt roligt att blanda både färger och former, vilt och huller om buller.

På nyårsafton hade vi lite fest här hemma. Då hade jag min chans börja "måla" med muggar, godis och servetter.. Kul!


Godis i härliga färger


Då jag började duka satt jag först en trasmatta på bordet. Det ger ett härligt robust intryck som passar till alla slags fester. Trasmattan är gjord av en vän till mig. Jag har haft den i många år och vårdar den väl. Den är fortfarande i fantastiskt skick och har ett hav av färger i sig!


Trasmatta på bord


På bordet finns en smidd ljusstake. Den är fantastisk att använda och står stadigt på bordet. Ljusen står mycket stabilt i den också. Det är en fröjd med rejält hantverk. Det känns alltid kvalitativt.


Detalj på smidesljusstake


På trasmattan har jag en löpare i mörkt linnetyg. Linnetyg är stadigt och stelt material, därför passar det som löpare på festbordet mycket bra. Min löpare är från början en gardin som jag har sytt om. Ibland brukar jag lämna linnet ostruket och det ser faktiskt inte heller så dumt ut.



Festen närmar sig..

torsdag 1 januari 2015

Tips!

Öskaret i köket pryder sin plats





Veckans tips! 


Om man gillar gamla saker men inte har råd att köpa stora dyra möbler och andra prylar som kostar en förmögenhet. Köp gamla bruksföremål och använd dem. Ofta är de i sådant skick att det är fullt möjligt eller så brukar de kunna repareras.  Självklart är gamla bruksföremål också mycket vackra enbart som prydnad om man hellre föredrar det. Gamla keramiska kannor är fullt användbara fortfarande. De pryder festbordet märkbart mycket bättre än tråkiga mjölkburkar. Gamla öskar, eller ösekar som är det fornsvenska benämningen,  fungerar perfekt att fylla på fågelbordet med. Själv har jag solrosfrön i en gammal tunna och på tunnan finns det urgamla öskaret, redo att användas då det behövs.