söndag 18 juni 2017

Vår gård, ett virrvarr av ogräs och ädelt!

Ängsklocka


En vecka kvar till midsommar eventuellt är allt i naturen som vackrast just nu. I år har Peik och jag äntligen gett oss själva tid att se runt på vår gård. Vi har bott på Lillgård i nästan tio år. Så länge har vi format vår gårds växtlighet och utseende. Vi har ingen perfekt skött gräsmatta eller rensade blomrabatter. Däremot har de aldrig varit vår vision att ha det heller. Vår gård är vildvuxen. Ibland har brännässlorna fläckvis fått växa sig två meter höga. Ändå har de funnit en orsak till det. Ibland har brännässlorna bebotts av nässelfjärilslarver i mängder och massor. Ibland har jag också slagit brännässlorna, låtit de torkas och gett det som näringstillskott åt djuren vintertid.


Gråfibblans framfart har varit stor sista åren


Under nästan tio år som vi har bott här har vi aldrig ägt en gräsklippare. Då gräset har blivit för långt har vi slagit det med lie. Hästarna har också fått gå och beta av gräset. Hästarna är fantastiska betesdjur som föredrar gräs framför blommor och andra finheter. Däremot har vi nu stött på lite problem. Vi har två hästar och fyra åsnor. Åsnorna äter gärna annat än gräs. Blommor och örter av alla slag är delikatess för åsnor. Med åsnor i trädgården så ansas blomrabatterna rikligt. De var ju inte riktigt vad vi önskade oss. Våra två får är inte heller till mycket hjälp. Får är också mycket förtjusta i blommor och blader. Så nu har vi planerat att ändra lite på systemet! Tidigare har jag haft flätgärdesgårdar runt det vi har planterat. Djuren har fått beta runt dem. Nu har flätgärdesgårdarna tjänat ut sin tid. Stolpverket i den har blivit så dåliga att de bara var att riva bort dem. Däremot har vi slagit in nya stolpar. Återanvänt riset och lagat risstaket av de istället. Vår vision är nu att gärda in området framför huset. Där ska vi sedan ha en traditionell trädgård.

I trädgårds avdelningen kommer det inte att finnas stora gräsmattor, utan perenner och blommor av olika slag. Vi har dessutom en gräsklippare för första gången! Den har vi fått av några bekanta. Fläckvis är de ok att använda den också.


Daggkåpa


Varför väljer vi att i minsta mån använda gräsklippare? De är frågan som vi ofta får. Jo för mångfaldens skull. För att gynna ängsväxter som funnits på platsen i århundraden men tagit stryk av maskinell klippning. Omkring lillstugan Villa Hyacint har vi aldrig klippt gräset och kommer aldrig att göra det. Området är nämligen ängsbetonat. Där växer gråfibbla, teveronica, ängsklocka, liten blåklocka, tjärblomster, styvmorsviol, daggkåpan. De har märkbart utökas under tio år.  Området betas av fåren och där fungerar de bra.

En gräsklippare river av gräset och dessutom tillför grässpillet från maskinen näring i marken. De vill vi inte. De gynnar inte ängs växligheten, utan förstör den. Vi har ingen vilja att "skapa" en äng med blomfrön, utan gynna den den växlighet som borde finnas där naturligt. Nu efter tio år börjar de faktiskt ge resultat! Ändå är de bara början. Tio år är ett ögonblick för naturen. Det verkliga resultatet kommer märkas efter kanske femtio år. Förutsatt att skötseln hålls på samma vis. Det är inget resultat som Peik och jag kommer att kunna njuta av men de spelar ingen roll. Det här gör vi för att gynna naturens mångfald. Inte för att behaga oss själva. Ändå måste ju nämnas att redan tio år har gett ett resultat som är värt att njuta av!




Till en del har vi ännu valt att behålla stängsel kring odlingar. Bredvid växthuset odlar vi spånadslin. Hit får inga höns komma in. De älskar frön av alla sorter. Därför har vi byggt ett tätt stängsel med nerstuckna pinnar i marken. En enkel port som kan lyftas åt sidan fungerar utmärkt bra. Spånadslinet är en gammal odlingsväxt som blommar med underbara blå blommor.




De som dyker upp lite här och där på vår gård är humle. Den är fantastisk! Eftersom den tycks har funnit här på gården så har vi valt att satsa på den. Vi har köpt till några plantor. Den är oerhört tacksam att odla. Ner i jorden med plantan. Lite komposterad hästgödsel på. Vattna och sedan ner med en hö stör och det är klart. Lite kan de behöva styras på plantan att den växer upp på stören.




Vår gård är ingen typisk villaträdgård men däremot finns en variation som gör den spännande. Den besöks av massor av fjärilar, bin, humlor. Skalbaggar och kryp av alla slag. Den är inte den vackraste precis, men den har definitivt mångfald. Den är ansad lite här. Några tecken på hysteri på att jaga maskrosor finns inte.  Den är planerad fast den inte alltid ser så ut... Resultatet får kommande generationer se..


Blommor små..