torsdag 24 augusti 2017

Tillverka sin egen färg av god kvalitet!

Engelsk röd på sliten moddlare


Ja att sommaren är kort, de måste ju nog medges. Känns ju som om den just började och nu plötsligt står hösten och knackar på dörren.

Mina blogginlägg har varit få på sommaren. Så blir det nästan alltid. Orsaken till det är tidsbrist. Peik och jag jobbar på som galna hela sommaren. Det är mycket som måste hända under några månaders tid. Det är hö arbete. Som är en nödvändig slitgöra om alla djur ska ha något att tugga på hela vintern. Den eviga kampen mot vädret och tiden. . Då alla byggnader är gamla så ska de rustas på... Traktorer och maskiner är gamla och slitna, så även här ska det ständigt fixas och grejas. Allt de där är på bekostnad av alla soliga dagar som skulle vara trevliga att tillbringa på en sandstrand. Fast sen ändå så känns det inte helt fel. Det är ju ett medvetet val vi gör. Ändå har det också funnits tid till att tillbringa någon dag på simstranden också. Vi har ändå ganska små barn som måste få njuta av sommaren och simstranden.

Då jag är hemma går jag oftast med en pensel i handen. Kan liksom inte låta bli. Jag är så förtjust i att måla och ytbehandla. Det är något slag inre behov av att ta hand om gamla saker och byggnader. Bevara ett kulturarv. Vanligt klottrande med billiga skräp färger är inget för mig. Ändå måste jag medge att jag den senaste tiden fallit i bekvämlighetsfällan. Har köpt färdiga färger på burk. De där med att laga egen färg från grund och botten har inte känts som en nödvändighet. De finns ju inte tid.. eller?

Jag målar inte med annat än traditionella färger. Linoljefärg, slamfärg, limfärg och i viss mån temperafärg är det som min pensel används till. Idag finns det hyfsat bra traditionella färger att köpa som färdiga färger. Det är enklare, går snabbare och kräver ingen större tankeprocess. Bara röra om i burken och sätta igång och måla.


Oljefärg på tub


Här på gården har vi några gamla hästvagnar som har varit uppe på stalls vinden. De skuffades ut då vi skulle köra in hö. Då tog jag mig ett titt på den. De såg ganska sorgsna ut.. slitna och medfarna. De har inte funnits tid att fixa upp dem trots att de har varit hos oss i många år. Ibland har de blivit ute i regnet, de hade satt sina spår. Botten hade ruttnat bort. Då vaknade plötsligt restaureringslusten i mig! Botten har nu rivits bort och ska ersättas med nytt. Jag började skrapa färg från den ena av kärrorna. De var inte mycket kvar av den gamla färgen, skulle ha kunnat skrapa bort den med tumnageln. Det arbetet tog inte länge i anspråk. Slipade med sandpapper länge och väl. Sedan skurade jag kärran med tallsåpa och vatten. Då den hade torkat inpregnerade jag delar som kändes mjuka. Sen började jag tillverka färg och började måla "på riktigt"!

En kvalitativ färg är en färg gjord på kvalitativa råvaror. Den mest kvalitativa färg som jag känner till är en linoljefärg gjord på enbart rå linolja och konstnärsoljefärg på tub. De är samma färg som konstnärer använder då de målar tavlor. De är en färg som är ren. Det finns inga onödiga tillsatsämnen. Inga ytspänningsmedel, torkmedel eller annat som egentligen bara försämrar färgens egenskaper och hållbarhet. Då man målar med rå linolja får man inte stryka på flödigt som ofta görs då man använder "färdigfärg" . Den råa linoljan måste gnidas in i trät ordentligt. Målar man för tjocka lager så torkar den inte. Det kräver också en bra pensel med naturborst. En pensel som heter moddlare är ett bra val.

 En bra tumregel är att om penselns borst är söndersliten då arbetet är klart, då har man gjort rätt! Låter märkligt men de stämmer faktiskt. De gäller egentligen all slags måleri med linoljefärger. Jag sliter ut mina penslar tills de inte går att använda längre.

Hur gör man då om man vill måla med den ultimata färgen? Töm linolja i ett kärl. Inga stora mängder, lite åt gången. Klicka ut tubfärg i kärlet och riv färgen med en palettkniv. Färgen får inte rinna. den ska vara som en lösare pasta. Om träet som ska målas är väldigt torrt så brukar jag stryka enbart linolja ett tunt lager först. Prova att måla med färgen. Var beredd på att de tar tid att måla på det här viset. Tänk det mera som en ytbehandling än måleri. Oljan ska gnidas in i trät för att skydda. Oljefärger på tub innehåller de finaste och renaste pigmenten, därför räcker de ofta med en strykning för att täcka tillräckligt bra. Min hästvagn är upptill målad i en färg som heter engelsk röd. En härlig färg som ger en fantastisk yta. Ena nackdelen är att den torkar rätt så långsamt. Jag valde därför att tillsätta lite rå umbra som torkar snabbare. Då fick jag en färg som har bättre torkegenskap.


Ytbehandlat vagnshjul


Om man vill lära sig måleriet som hantverk så rekommenderar jag vart att prova på metoden med rå linolja och tub färg. Tubfärgen som används behöver inte heller vara av något specifikt märke. Billiga kinesiska olje tubfärger fungerar utmärkt. De blir inte heller dyrare än att måla med färg "på burk". Eventuellt billigare. Det är inga stora mängder linolja som går åt heller. Färgen blir hållbar, slitstark och fyller den funktion som den ska. De vill säga skydda träet. Dessutom blir de vackert.


Trädelar fixade..

söndag 2 juli 2017

Lite miljötankar och handlingar

Skön sjö nära oss


De här med att leva miljövänligt och tänka i ekologiska banor är stort idag.

De har blivit någon slags modegrej att sortera sopor och återanvända material. De är ju fantastiskt bra! En utveckling åt rätt håll tycker jag. Människor är också medvetna om miljö och sophantering. Skadliga ämnen och belastningen på naturen är inte heller direkt obekant för någon. Dessutom finns all information lätt tillgänglig. Sen är det ju lätt att falla i fällan och tycka att det är lönlöst. Världen är ju ändå så förstörd.. Det känns som en droppe i havet att en enskild människa sorterar sopor eftersom industrierna ändå spottar ut både de ena och de andra. Så många andra länder inte samarbetar kring internationella avtal, eller för att grannen inte beter sig som man ska.. Orsaker till att inte ta sitt ansvar går ju att hitta hur många som helst. Om alla tänker så då blir det aldrig en förbättring.

En människa kan inte heller göra allt, men en människa kan alltid göra något. De räcker faktiskt rätt så långt ur ekologisk synvinkel. Även om det idag finns mycket som förstör vår värld så är vi i varje fall märkbart mycket mera medvetna om miljöfrågor idag än vi kanske någonsin varit.

Den som är lika gammal som jag eller äldre kanske minns soptipparna ännu in på 1980-talet. I varje fall där jag bodde. De var verkligen ingen fröjd att se. De där med att sortera sopor kändes då inte speciellt aktuellt. Under 1950-1980 talet var det också rätt så vanligt att tömma sopkärlet bakom husknuten. Allt var inte bättre för!


Sorteringsskylt


Då vi rustade upp vårt kök så var inte min prioritering att få maximalt med köksskåp och förvaringsutrymmen. Tvärt om faktiskt. Jag lever enligt filosofin att ju mera plats du har för grejer, ju mera grejer samlar du på dig. Jag vill inte slösa pengar och naturens resurser mera än vad som är nödvändigt. Det som däremot var högt på prioriteringslistan var sopsorteringen. Jag ville ha ett kök som underlättar vid sopsorteringen.

Vi har stora lådor där vi förvarar papp och papper, en annan för metall och glas. De är gjorda i pärlspontpanel och hur fina som helst. Plast läggs i en trätunna som ännu saknar ett lock, men så småningom så.. Bioavfall samlas i ett plåtkärl.

Nu har vi sorterat sopor i ungefär tre månader. De sopkärl som överlägset på fylls mest är tunnan med plast. Vilka fruktansvärda mängder de blir av detta avskyvärda material! De tillverkas idag 280 miljoner ton plast/år i världen. Inte är de något tröst heller att 40% av plasttillverkningen går till engångsprodukter, dvs matförpackningar och plastpåsar.

Plast påsarna har vi byt mot papper och tygpåsar sedan länge tillbaka. Ändå svämmar vårt hushåll över av plast. De känns sorgset. Ändå tänker jag fortsätta kampen mot plast i vår hushåll. På min agenda står att sy tygpåsar att handla grönsaker och frukter i. Det ska jag bita tag i någon regnig dag.


Ingen plats för plast


Plast är ett globalt problem som i slutändan alltid drabbar havet. Även om det är en mera lättnedbrytbar plast så skapar den problem. Den så kallade lättnedbrytbara plasten är gjord av råolja. Sedan har det tillsatts ämnen som gör den lättare att brytas ner. Den slags plast kallas mikroplast och är totalt omöjlig att någonsin få bort från haven.

Nu är jag ju ingen biolog, jag har inte någon djup kunskap om plast tillverkning eller andra processer kring det. Däremot söker jag ständigt kunskap och information om allting som berör området. Ju mera jag lär mig ju oroligare blir jag faktiskt. Däremot ökar de mitt ansvarstänkande vilket är positivt.


Plast plast och åter plast..


Vår tös har varit ett år på dags med grön flagg. De har gett resultat. Hon är duktig på att sortera. Vår kille som nu är åtta år har alltid hittat på pyssel av skräp och skrot. Barn är fantastiska på att lära sig de här med sopsortering och ekologiskt tänkande. De faller sig på något vis väldigt naturligt för dem.

Förutom att sortera sopor har vi också försökt tänka på andra ekologiska aspekter i det dagliga kökslivet.

Vi har investerat i diskborste av trä till vårt kök. Vi är alla super nöjda med den. Borstarna går att byta ut då de har blivit för slitna. Diskborsten har naturborst och handtaget i trä känns ergonomiskt och trevligt att hålla i. Ända nackdelen är att borsten slits rätt så snabbt och blir spretig. En diskborste i trä är lite dyrare att köpa men ändå värt sitt pris. Diskborsten i trä är köpt på Ruohonjuuri i Helsingfors.


Diskborste i trä är vardagslyx!


Hemgjorda disktrasor är fantastiska! Jag brukar tillverka mina egna. Nu är jag ju ingen mästarstickare! Men pannlappar och disktrasor fixar vem som helst ihop.

Då jag stickar disktrasor så använder jag bomullsgarn och stickar mosstickning. Byter lite färger då och då för att få det lite grant.  Då de är smutsiga tvättar man dem i tvättmaskinen. Jag har haft mina disktrasor i flera år och de verkar bara bli bättre ju äldre de blir. Köpa butiks disktrasor som slängs efter en kort tids användning är inte tänkbart. Min mamma som tidvis kan vara lite skeptiskt till mina ideer har även hon övergått till stickade disktrasor. Hon är väldigt förtjust i dem. Att jag har lyckas omvända henne ser jag som en personlig seger.


Egengjorda disktrasor i granna färger


Så vi är en liten bit på väg mot ett större miljötänk i vårt hus. Det är jag glad för. De där med att sortera sopor har egentligen gått mycket enklare än jag föreställde mig. Jag tycker till och med att de känns roligt och självklart nyttigt. Dessutom kan det ibland vara lite underhållande. Då jag öppnade locket till metallinsamlingen här i vår by fick jag mig ett gott skratt. Hela insamlingskärlet var fullt av tomma kattmats burkar. Tydligen har vi många kattägare här i byn. Min egen andel metall var.. just det.. tomma kattmatsburkar!



söndag 18 juni 2017

Vår gård, ett virrvarr av ogräs och ädelt!

Ängsklocka


En vecka kvar till midsommar eventuellt är allt i naturen som vackrast just nu. I år har Peik och jag äntligen gett oss själva tid att se runt på vår gård. Vi har bott på Lillgård i nästan tio år. Så länge har vi format vår gårds växtlighet och utseende. Vi har ingen perfekt skött gräsmatta eller rensade blomrabatter. Däremot har de aldrig varit vår vision att ha det heller. Vår gård är vildvuxen. Ibland har brännässlorna fläckvis fått växa sig två meter höga. Ändå har de funnit en orsak till det. Ibland har brännässlorna bebotts av nässelfjärilslarver i mängder och massor. Ibland har jag också slagit brännässlorna, låtit de torkas och gett det som näringstillskott åt djuren vintertid.


Gråfibblans framfart har varit stor sista åren


Under nästan tio år som vi har bott här har vi aldrig ägt en gräsklippare. Då gräset har blivit för långt har vi slagit det med lie. Hästarna har också fått gå och beta av gräset. Hästarna är fantastiska betesdjur som föredrar gräs framför blommor och andra finheter. Däremot har vi nu stött på lite problem. Vi har två hästar och fyra åsnor. Åsnorna äter gärna annat än gräs. Blommor och örter av alla slag är delikatess för åsnor. Med åsnor i trädgården så ansas blomrabatterna rikligt. De var ju inte riktigt vad vi önskade oss. Våra två får är inte heller till mycket hjälp. Får är också mycket förtjusta i blommor och blader. Så nu har vi planerat att ändra lite på systemet! Tidigare har jag haft flätgärdesgårdar runt det vi har planterat. Djuren har fått beta runt dem. Nu har flätgärdesgårdarna tjänat ut sin tid. Stolpverket i den har blivit så dåliga att de bara var att riva bort dem. Däremot har vi slagit in nya stolpar. Återanvänt riset och lagat risstaket av de istället. Vår vision är nu att gärda in området framför huset. Där ska vi sedan ha en traditionell trädgård.

I trädgårds avdelningen kommer det inte att finnas stora gräsmattor, utan perenner och blommor av olika slag. Vi har dessutom en gräsklippare för första gången! Den har vi fått av några bekanta. Fläckvis är de ok att använda den också.


Daggkåpa


Varför väljer vi att i minsta mån använda gräsklippare? De är frågan som vi ofta får. Jo för mångfaldens skull. För att gynna ängsväxter som funnits på platsen i århundraden men tagit stryk av maskinell klippning. Omkring lillstugan Villa Hyacint har vi aldrig klippt gräset och kommer aldrig att göra det. Området är nämligen ängsbetonat. Där växer gråfibbla, teveronica, ängsklocka, liten blåklocka, tjärblomster, styvmorsviol, daggkåpan. De har märkbart utökas under tio år.  Området betas av fåren och där fungerar de bra.

En gräsklippare river av gräset och dessutom tillför grässpillet från maskinen näring i marken. De vill vi inte. De gynnar inte ängs växligheten, utan förstör den. Vi har ingen vilja att "skapa" en äng med blomfrön, utan gynna den den växlighet som borde finnas där naturligt. Nu efter tio år börjar de faktiskt ge resultat! Ändå är de bara början. Tio år är ett ögonblick för naturen. Det verkliga resultatet kommer märkas efter kanske femtio år. Förutsatt att skötseln hålls på samma vis. Det är inget resultat som Peik och jag kommer att kunna njuta av men de spelar ingen roll. Det här gör vi för att gynna naturens mångfald. Inte för att behaga oss själva. Ändå måste ju nämnas att redan tio år har gett ett resultat som är värt att njuta av!




Till en del har vi ännu valt att behålla stängsel kring odlingar. Bredvid växthuset odlar vi spånadslin. Hit får inga höns komma in. De älskar frön av alla sorter. Därför har vi byggt ett tätt stängsel med nerstuckna pinnar i marken. En enkel port som kan lyftas åt sidan fungerar utmärkt bra. Spånadslinet är en gammal odlingsväxt som blommar med underbara blå blommor.




De som dyker upp lite här och där på vår gård är humle. Den är fantastisk! Eftersom den tycks har funnit här på gården så har vi valt att satsa på den. Vi har köpt till några plantor. Den är oerhört tacksam att odla. Ner i jorden med plantan. Lite komposterad hästgödsel på. Vattna och sedan ner med en hö stör och det är klart. Lite kan de behöva styras på plantan att den växer upp på stören.




Vår gård är ingen typisk villaträdgård men däremot finns en variation som gör den spännande. Den besöks av massor av fjärilar, bin, humlor. Skalbaggar och kryp av alla slag. Den är inte den vackraste precis, men den har definitivt mångfald. Den är ansad lite här. Några tecken på hysteri på att jaga maskrosor finns inte.  Den är planerad fast den inte alltid ser så ut... Resultatet får kommande generationer se..


Blommor små..