söndag 30 november 2014

Villa Hyacint

Villa Hyacint


Villa Hyacint framskrider sakta men säkert. Utbyggnaden tar form. Dörrarna är på plats. Nu skall det brädfodras och sättas in fönster. Jag håller just nu på och söker i fönstersamlingen efter passliga verandafönster. Det är ingen lätt uppgift. Veranda fönster får inte vara för små men inte för stora heller.


Verandautbyggnaden tar form


Då ett hus är vid det här skedet så börjar det kännas rätt så roligt. Det syns ett resultat med små åtgärder. Dörrarna har vi haft i många år i vedlidret. Där har de stått och skräpat i väntan på bättre tider. Ovanför dörrarna sa ännu komma ett fönster. Förr i tiden hade man ofta fönster ovan för dörrarna för att släppa in ljus.


Grönt gräs och gröna dörrar

tisdag 25 november 2014

Vår tjockis teve


Vår runda vän


Vi är rätt så dåliga på att uppdatera teknisk apparatur i vårt hus. Vi har kvar en liten ful tjockis teve bland annat. Den fungerar utmärkt väl. Vi har haft tjockisen i 6 år. Det ända som blivit aningen sämre är ljudet. Det får skruvas upp rejält. Det är ju inte så att den var ny då för 6 år sedan heller, den var redan då gammal.

Före vi fick den här tv apparaten hade vi varit utan tv i över ett år och det gick också bra. Då fanns det märkbart mera tid att prata med varann i stället. Så att vara utan tv är inget dumt. För människor med problem i sitt parförhållande kanske det är en bra lösning. Jag kunde gott och väl leva utan tv också i dag. Jag tror ändå inte jag vågar föreslå något dylikt här hemma. Våra två barn är nog rysligt stora vänner av tv:n nämligen. Nå väl, men tjockisen byts inte ut i varje fall...

Dessa tv apparater är ett stort problemavfall, därför tycker jag det är ett utmärkt val att hålla kvar dessa "burkar" så länge de lever. Så hipp hipp hurra, länge leve tjockisteven!!

söndag 23 november 2014

I begynnelsen var ropet!

vallgosse av i dag


 I begynnelsen var ropet! Förr i tiden gick djuren på bete i skogen eftersom det inte fanns betesmark som räckte till vid gårdarna. En vallpiga eller vallgosse gick med boskapen till en fägård som var låg någonstans ute i ödemarken. Där kunde djuren ströva fritt. Ibland kunde något djur rymma eller komma bort på annat vis. Av det kom ropet! Då ropade vallflickan/pojken så högt och starkt som hon förmådde. På så vis kunde någon annan vallflicka höra det och kanske svara. Denna sångteknik kallas kuling och det är av det häftigaste som finns. Det hårda ljudet hade också en annan funktion. De skrämde bort rovdjur som annars kunde vara ett hot mot både människor och djur.

 Alla kanske inte ändå lyckades bli tillräckligt duktiga "kulare". Då fanns hjälpmedel som hade minst lika bra effekt. Näverlurar! Jag har hittat en som behärskar tekniken att tillverka dessa urtida instrument. Oj oj vad det låter om dem, vilken magi! Av någon märklig anledning så tycks barn behärska blås tekniken som krävs mycket bra. Min gosse gillar att blåsa på och får toner som jag aldrig fått ur luren.


Handsydda skoplagg av äldre modell


Det här med kuling och näverlurar hör starkt ihop med det som nämns som fäboda kulturen. Det var förr en förutsättning för människan överlevnad. Kon var oerhört viktig. Tack vare kon fick människan mjölk, ost och smör. Därutöver kött, inte att förglömma.

Får och getter fanns på fäbodarna och de sprang ofta bort eller hittade på annat bus. Det finns många historier som berättar om just det. Kulningen som skulle locka hem får och getter lät lite annorlunda än kulningen som lockade på korna. Den imiterade ofta de bräkande ljuden på sätt eller annat.


Utrustning för en vallgosse. Särk och byxor i lin. Huvudbonad och skor i läder. Vantar nålbundna i 100% ull


 I dag har jag inte varit riktigt i form. Inget ork alls. Lite underhållande och uppiggande är det ju nog att överraskas av att gossen min har sökt fram näverluren och tutar och övar. Med de tidsenliga kläderna ser han faktiskt ut så där som man kan tänka sig att vallgossarna såg ut. Inte var de de gamla heller de arma barnen då de började valla. Ofta vallade små gossar getter eller får. Korna omhändertogs i första hand av kvinnorna.


Ingen Nokia lur här inte!


 Jag brukar på skoj säga att jag gillar allt som är äkta och enkelt. Faktum är att det stämmer faktiskt. Då det till exempel gäller kläder,  gillar jag kläder som är gjorda i material som andas. Lin bomull och ylle är det ända rätta att sätta på sig. Jag mår illa av detta 100% polyester som kan läsas på en del plagg i affärerna i dag. De är inte många som skulle klä sig i en plast kasse heller.. så varför? Mössor och vantar  kan nuförtiden ses i affärerna i dag som liknar stickade ylle plagg men som tyvärr är något helt annat. Usch för detta lurendrejeri! Jag gillar musik som är äkta och ursprungligt. Tyvärr ofta bortglömt i all teknologi. Visserligen är jag en verklig "allätare" då det gäller musik, men det ursprungliga tonspråket som finns i folkmusiken sticker ändå på något vis ut!




lördag 22 november 2014

Innepyssel

Lite gamla tapeter från Villa Hyacint


Ja nu kom vintern med buller och bång! Själv är jag ingen fantast av vintern men visst stämmer det att det blir ljusare och det är ju bra. Barnen är ju överlyckliga också. Jag håller mig gärna inomhus i varje fall om jag kan välja. Jag har studerat Villa Hyacints tapeter och självklart nålbundit...här några bildbevis!


Notera den gamla tidningen i vänstra hörnet. Den är gammal!

Limfärgs målade spänn papp, modernare grön färg och lite tapet

Brr här är det kallt. Alla blommor som fanns här på sommaren sover inomhus

Jag kommer att sälja mina produkter på gammeldags julmarknaden i Ekenäs det här året. Det blir första gången så det är lite spännande. Nålbundna vantar och mössor borde passa bra på en gammeldags marknad. Nålbundna plagg användes ju redan på vikingatid, så det är verkligt "gammalt". Traditionen att säga vantar på marknader och torg är också mycket gammal. Jag vill minnas att jag läst att det härstammar från medeltiden.

 
En kappsäck med innehållande nålbindnings garn i 100% ylle och halvfärdiga projekt


Jag samlar mina färdiga plagg i ett hörnskåp. På så vis har jag lite koll på vad jag har och vad jag ska laga till av. Stora vantar, sådana som karlar behöver är ännu en bristvara i mitt skåp.


Än finns det mycket plats på hyllorna i skåpet med nålbindningsprojekt

fredag 14 november 2014

Villa Hyacint tar form!

Hyacinten får en näsa!


 "Lillstugan"  Villa Hyacint tar mer och mer form för varje dag. Det känns fantastiskt fint att se att entrèn börjar se skaplig ut! Det har ju varit lite snopet att framsidan  har sett för gräslig ut då resten av husväggarna i princip är färdiga. Härligt med yrkesmän! De blir fint och det går snabbt. Oj va glad jag är. Nu har stugan ett veranda tak så nu gäller det som följande att rota fram dörrar och fönster som kunde passa. Det är noga med att det ska vara rätta proportioner på dörrarna. Det skall vara pardörrar och de flesta pardörrar är rysligt höga. För höga för att passa i en så här liten byggnad. Vi har ändå ett par som möjligtvis kunde passa.


Min tuffa bror och pappa på höga hala höjder!

Det är en lättnad då taket är på plats igen. Vädergudarna har varit på vår sida, ingen nederbörd har det varit. Nu kommer Peik och jag att fortsätta bygget. På agendan står kant bräderna, snickerierna och brädfodring. Nu blir det bara roligare och roligare ju längre det framskrider!


I girar måste det "hålla tätt" därför läggs först plåtar där

 Det här huset hade där de tidigare stod en utbyggnad med märkbart mycket högre tak. Takvinkeln var brantare. Tyvärr har vi varit tvungna att kompromissa med det. Det är en kostnadsfråga, det skulle ha blivit mycket dyrare. Till mitt försvar kan jag ju ändå säga att det här huset måste vara äldre än vad jagoch många andra från början trodde. Där det stod innan det revs hade de ett 1920 tals utseende med en brant takvinkel på veranda delen. Även fönster och snickerierna runt om hade 1920 tals uttryck. Gamla fotografier berättar dock att huset från början varit en liten stuga utan utbyggnad! Det förstärks ytterligare av att vi på stockväggarna hittat fragment av tidningar från 1800 talet.

 Så spännande är det med gamla hus gott folk de berättar om någon lyssnar. Eftersom fönstren är från ca. 1920 tal har vi ändå bestämt att hålla ett utseende på huset som återspeglar den tiden.


Grått som himmelen


tisdag 11 november 2014

Titt på lillstugan

En titt genom stugfönstret

 I morgon skall det börja byggas på Villa Hyacint (lillstugan) igen. Efter en paus på någon månad så känns det super fint att igen fokusera på stugan på kullen. Min bror är utbildad timmerman. Han kommer imorgon och börjar bygga på taket. Stugan skall nämligen byggas ut i en vinkel.  I den delen av huset kommer att bli en veranda och eventuellt ett litet sommarrum på vinden. Det känns lite krångligt de här med att bygga takvinklar så därför har vi kallat in expertishjälp. Ett tak måste ju nämligen bli bra från början också. Taket är ju ändå stugans "huvudsak" som måste fylla sin funktion.

   
Här ska byggas en veranda

 Jag har valt att sätta upp bilder som visar verkligheten. Så här trassligt och fult är det då ingenting är färdigt. Uh ibland känns det som om det aldrig blir något resultat på någonting. Det här med att fotografera alla skeden är super bra. Då ser man ju att det har blivit resultat i varje fall.

  


På insidan har vi ännu inte gjort särskilt mycket. Det är inte ens golv överallt ännu. Golvet har Peik sågat på sitt lilla sågverk. Virket är taget från granar på vår egen tomt. Så verkligen  närproducerat i högsta grad. En del av golvvirket är också gammalt återanvänt som vi fått av en snäll granne. Så "man tager vad man haver" principen fortsätter...


Ett lappverk utan like och spånsäckar lite här och där..


Det där med golv är rätt så viktigt tycker jag. Det påverkar intrycket i ett rum massor. Själv är jag fullständigt galen i gamla knarriga kilsågade golv. Det är golv som heter duga det. Förr gjordes golvet för att hålla i 100 år. Det gjorde de ofta också.


Början till ett golv


 Villa Hyacint är ännu ingen skönhet, men jag drömmer om att hon till våren skall lysa i sin prakt. Jag har slagit fast ett datum för deadlinen. Det 6 Juni ska hon vara klar och då tänker jag ställa till med en överraskning där. Den som lever får se om det går som på strömsö eller int!


Ett pusselverk bland många

Ett svävande hus..nästan..

söndag 9 november 2014

Dagens mila!

Farsdagsbrasa


Fars dagen till ära så har vi eldat här hos oss i dag. Mina föräldrar har varit här och pappa har varit med och eldat ris som det finns massor massor av överallt. Både gammalt och nytt ris. Härlig känsla att äntligen få bort det!

 Min mamma har lagat mat. Det är inte många som kan laga den mat som hon lagar, oj oj va god den är!

Vi började elda på eftermiddagen och fortsatte så länge det var ljus. Det är vackert när mörknet smyger sig på att se de heta flammorna.

Det är inte svårt att föreställa sig att den förhistoriska människan måste ha varit oerhört fascinerad av elden. För nog är den ju mäktig.  Jag stod en stund a ensam vid brasan då de andra hade sökt sig in på kaffe. Jag tänkte en stund på vad elden har betytt för människan och ja nog har den betytt en hel del.

I skriften Skärsstenar, kokgropar och härdar  (av Lindfors H, Amaya B, Eriksson T)  kan läsas följande:

Det är lätt att glömma att elden är en fundamental förutsättning för allt mänskligt liv och för dennes kultur. Elden har varit en källa till ljus, värme, matlagning och hantverk.


Den magiska elden


Bredvid brasan finns ett staket. Staketet har jag nyligen behandlat med rå linolja och tjära. Staketet var cirka 2 meter från brasan och det blev vid ett tillfälle mycket het. Det var lite skrämmande,  för jag och de flesta med mig, som använder linolja vet att det är mycket brandfarligt. Tjäran lika så. Så staketet fick svalkas av med vatten lite då och då. Rå linolja och tjära är impregneringsmedel "från förr". På något vis stärkte de känslan av hur det antagligen doftade för länge sedan. Nu doftar hela jag så också, både hår och kläder!


Staket behandlat med linolja och tjära ryker..

måndag 3 november 2014

Familjen från svunna tider



Jag har fyndat kläder igen! Den här gången vikingakläder som är sydda av en kvinna på Gotland. Oj oj va fina de är!! Tillverkade i linne så det är kvalite minsann. Vi skulle egentligen ha en mantel, särk och mössa åt mannen i huset. Det visade sig finnas mera...så vi köpte allt. Det här är kläder som inte finns i varje affär. Priset var förmånligt med tanke på det. Jag är en vikingafantast av stora mått, även om  favorittiden är bronsåldern. De här kläderna passar utmärkt ihop med mina nålbundna vantar och mössor.