Tillverka sin egen färg av god kvalitet!

Engelsk röd på sliten moddlare

Ja att sommaren är kort, de måste ju nog medges. Känns ju som om den just började och nu plötsligt står hösten och knackar på dörren.

Mina blogginlägg har varit få på sommaren. Så blir det nästan alltid. Orsaken till det är tidsbrist. Peik och jag jobbar på som galna hela sommaren. Det är mycket som måste hända under några månaders tid. Det är hö arbete. Som är en nödvändig slitgöra om alla djur ska ha något att tugga på hela vintern. Den eviga kampen mot vädret och tiden. . Då alla byggnader är gamla så ska de rustas på... Traktorer och maskiner är gamla och slitna, så även här ska det ständigt fixas och grejas. Allt de där är på bekostnad av alla soliga dagar som skulle vara trevliga att tillbringa på en sandstrand. Fast sen ändå så känns det inte helt fel. Det är ju ett medvetet val vi gör. Ändå har det också funnits tid till att tillbringa någon dag på simstranden också. Vi har ändå ganska små barn som måste få njuta av sommaren och simstranden.

Då jag är hemma går jag oftast med en pensel i handen. Kan liksom inte låta bli. Jag är så förtjust i att måla och ytbehandla. Det är något slag inre behov av att ta hand om gamla saker och byggnader. Bevara ett kulturarv. Vanligt klottrande med billiga skräp färger är inget för mig. Ändå måste jag medge att jag den senaste tiden fallit i bekvämlighetsfällan. Har köpt färdiga färger på burk. De där med att laga egen färg från grund och botten har inte känts som en nödvändighet. De finns ju inte tid.. eller?

Jag målar inte med annat än traditionella färger. Linoljefärg, slamfärg, limfärg och i viss mån temperafärg är det som min pensel används till. Idag finns det hyfsat bra traditionella färger att köpa som färdiga färger. Det är enklare, går snabbare och kräver ingen större tankeprocess. Bara röra om i burken och sätta igång och måla.

Oljefärg på tub

Här på gården har vi några gamla hästvagnar som har varit uppe på stalls vinden. De skuffades ut då vi skulle köra in hö. Då tog jag mig ett titt på den. De såg ganska sorgsna ut.. slitna och medfarna. De har inte funnits tid att fixa upp dem trots att de har varit hos oss i många år. Ibland har de blivit ute i regnet, de hade satt sina spår. Botten hade ruttnat bort. Då vaknade plötsligt restaureringslusten i mig! Botten har nu rivits bort och ska ersättas med nytt. Jag började skrapa färg från den ena av kärrorna. De var inte mycket kvar av den gamla färgen, skulle ha kunnat skrapa bort den med tumnageln. Det arbetet tog inte länge i anspråk. Slipade med sandpapper länge och väl. Sedan skurade jag kärran med tallsåpa och vatten. Då den hade torkat inpregnerade jag delar som kändes mjuka. Sen började jag tillverka färg och började måla "på riktigt"!

En kvalitativ färg är en färg gjord på kvalitativa råvaror. Den mest kvalitativa färg som jag känner till är en linoljefärg gjord på enbart rå linolja och konstnärsoljefärg på tub. De är samma färg som konstnärer använder då de målar tavlor. De är en färg som är ren. Det finns inga onödiga tillsatsämnen. Inga ytspänningsmedel, torkmedel eller annat som egentligen bara försämrar färgens egenskaper och hållbarhet. Då man målar med rå linolja får man inte stryka på flödigt som ofta görs då man använder "färdigfärg" . Den råa linoljan måste gnidas in i trät ordentligt. Målar man för tjocka lager så torkar den inte. Det kräver också en bra pensel med naturborst. En pensel som heter moddlare är ett bra val.

 En bra tumregel är att om penselns borst är söndersliten då arbetet är klart, då har man gjort rätt! Låter märkligt men de stämmer faktiskt. De gäller egentligen all slags måleri med linoljefärger. Jag sliter ut mina penslar tills de inte går att använda längre.

Hur gör man då om man vill måla med den ultimata färgen? Töm linolja i ett kärl. Inga stora mängder, lite åt gången. Klicka ut tubfärg i kärlet och riv färgen med en palettkniv. Färgen får inte rinna. den ska vara som en lösare pasta. Om träet som ska målas är väldigt torrt så brukar jag stryka enbart linolja ett tunt lager först. Prova att måla med färgen. Var beredd på att de tar tid att måla på det här viset. Tänk det mera som en ytbehandling än måleri. Oljan ska gnidas in i trät för att skydda. Oljefärger på tub innehåller de finaste och renaste pigmenten, därför räcker de ofta med en strykning för att täcka tillräckligt bra. Min hästvagn är upptill målad i en färg som heter engelsk röd. En härlig färg som ger en fantastisk yta. Ena nackdelen är att den torkar rätt så långsamt. Jag valde därför att tillsätta lite rå umbra som torkar snabbare. Då fick jag en färg som har bättre torkegenskap.

Ytbehandlat vagnshjul

Om man vill lära sig måleriet som hantverk så rekommenderar jag vart att prova på metoden med rå linolja och tub färg. Tubfärgen som används behöver inte heller vara av något specifikt märke. Billiga kinesiska olje tubfärger fungerar utmärkt. De blir inte heller dyrare än att måla med färg "på burk". Eventuellt billigare. Det är inga stora mängder linolja som går åt heller. Färgen blir hållbar, slitstark och fyller den funktion som den ska. De vill säga skydda träet. Dessutom blir de vackert.

Trädelar fixade..

Lite miljötankar och handlingar

Skön sjö nära oss

De här med att leva miljövänligt och tänka i ekologiska banor är stort idag.

De har blivit någon slags modegrej att sortera sopor och återanvända material. De är ju fantastiskt bra! En utveckling åt rätt håll tycker jag. Människor är också medvetna om miljö och sophantering. Skadliga ämnen och belastningen på naturen är inte heller direkt obekant för någon. Dessutom finns all information lätt tillgänglig. Sen är det ju lätt att falla i fällan och tycka att det är lönlöst. Världen är ju ändå så förstörd.. Det känns som en droppe i havet att en enskild människa sorterar sopor eftersom industrierna ändå spottar ut både de ena och de andra. Så många andra länder inte samarbetar kring internationella avtal, eller för att grannen inte beter sig som man ska.. Orsaker till att inte ta sitt ansvar går ju att hitta hur många som helst. Om alla tänker så då blir det aldrig en förbättring.

En människa kan inte heller göra allt, men en människa kan alltid göra något. De räcker faktiskt rätt så långt ur ekologisk synvinkel. Även om det idag finns mycket som förstör vår värld så är vi i varje fall märkbart mycket mera medvetna om miljöfrågor idag än vi kanske någonsin varit.

Den som är lika gammal som jag eller äldre kanske minns soptipparna ännu in på 1980-talet. I varje fall där jag bodde. De var verkligen ingen fröjd att se. De där med att sortera sopor kändes då inte speciellt aktuellt. Under 1950-1980 talet var det också rätt så vanligt att tömma sopkärlet bakom husknuten. Allt var inte bättre för!

Sorteringsskylt

Då vi rustade upp vårt kök så var inte min prioritering att få maximalt med köksskåp och förvaringsutrymmen. Tvärt om faktiskt. Jag lever enligt filosofin att ju mera plats du har för grejer, ju mera grejer samlar du på dig. Jag vill inte slösa pengar och naturens resurser mera än vad som är nödvändigt. Det som däremot var högt på prioriteringslistan var sopsorteringen. Jag ville ha ett kök som underlättar vid sopsorteringen.

Vi har stora lådor där vi förvarar papp och papper, en annan för metall och glas. De är gjorda i pärlspontpanel och hur fina som helst. Plast läggs i en trätunna som ännu saknar ett lock, men så småningom så.. Bioavfall samlas i ett plåtkärl.

Nu har vi sorterat sopor i ungefär tre månader. De sopkärl som överlägset på fylls mest är tunnan med plast. Vilka fruktansvärda mängder de blir av detta avskyvärda material! De tillverkas idag 280 miljoner ton plast/år i världen. Inte är de något tröst heller att 40% av plasttillverkningen går till engångsprodukter, dvs matförpackningar och plastpåsar.

Plast påsarna har vi byt mot papper och tygpåsar sedan länge tillbaka. Ändå svämmar vårt hushåll över av plast. De känns sorgset. Ändå tänker jag fortsätta kampen mot plast i vår hushåll. På min agenda står att sy tygpåsar att handla grönsaker och frukter i. Det ska jag bita tag i någon regnig dag.

Ingen plats för plast

Plast är ett globalt problem som i slutändan alltid drabbar havet. Även om det är en mera lättnedbrytbar plast så skapar den problem. Den så kallade lättnedbrytbara plasten är gjord av råolja. Sedan har det tillsatts ämnen som gör den lättare att brytas ner. Den slags plast kallas mikroplast och är totalt omöjlig att någonsin få bort från haven.

Nu är jag ju ingen biolog, jag har inte någon djup kunskap om plast tillverkning eller andra processer kring det. Däremot söker jag ständigt kunskap och information om allting som berör området. Ju mera jag lär mig ju oroligare blir jag faktiskt. Däremot ökar de mitt ansvarstänkande vilket är positivt.

Plast plast och åter plast..

Vår tös har varit ett år på dags med grön flagg. De har gett resultat. Hon är duktig på att sortera. Vår kille som nu är åtta år har alltid hittat på pyssel av skräp och skrot. Barn är fantastiska på att lära sig de här med sopsortering och ekologiskt tänkande. De faller sig på något vis väldigt naturligt för dem.

Förutom att sortera sopor har vi också försökt tänka på andra ekologiska aspekter i det dagliga kökslivet.

Vi har investerat i diskborste av trä till vårt kök. Vi är alla super nöjda med den. Borstarna går att byta ut då de har blivit för slitna. Diskborsten har naturborst och handtaget i trä känns ergonomiskt och trevligt att hålla i. Ända nackdelen är att borsten slits rätt så snabbt och blir spretig. En diskborste i trä är lite dyrare att köpa men ändå värt sitt pris. Diskborsten i trä är köpt på Ruohonjuuri i Helsingfors.

Diskborste i trä är vardagslyx!

Hemgjorda disktrasor är fantastiska! Jag brukar tillverka mina egna. Nu är jag ju ingen mästarstickare! Men pannlappar och disktrasor fixar vem som helst ihop.

Då jag stickar disktrasor så använder jag bomullsgarn och stickar mosstickning. Byter lite färger då och då för att få det lite grant.  Då de är smutsiga tvättar man dem i tvättmaskinen. Jag har haft mina disktrasor i flera år och de verkar bara bli bättre ju äldre de blir. Köpa butiks disktrasor som slängs efter en kort tids användning är inte tänkbart. Min mamma som tidvis kan vara lite skeptiskt till mina ideer har även hon övergått till stickade disktrasor. Hon är väldigt förtjust i dem. Att jag har lyckas omvända henne ser jag som en personlig seger.

Egengjorda disktrasor i granna färger

Så vi är en liten bit på väg mot ett större miljötänk i vårt hus. Det är jag glad för. De där med att sortera sopor har egentligen gått mycket enklare än jag föreställde mig. Jag tycker till och med att de känns roligt och självklart nyttigt. Dessutom kan det ibland vara lite underhållande. Då jag öppnade locket till metallinsamlingen här i vår by fick jag mig ett gott skratt. Hela insamlingskärlet var fullt av tomma kattmats burkar. Tydligen har vi många kattägare här i byn. Min egen andel metall var.. just det.. tomma kattmatsburkar!

Vår gård, ett virrvarr av ogräs och ädelt!

Ängsklocka

En vecka kvar till midsommar eventuellt är allt i naturen som vackrast just nu. I år har Peik och jag äntligen gett oss själva tid att se runt på vår gård. Vi har bott på Lillgård i nästan tio år. Så länge har vi format vår gårds växtlighet och utseende. Vi har ingen perfekt skött gräsmatta eller rensade blomrabatter. Däremot har de aldrig varit vår vision att ha det heller. Vår gård är vildvuxen. Ibland har brännässlorna fläckvis fått växa sig två meter höga. Ändå har de funnit en orsak till det. Ibland har brännässlorna bebotts av nässelfjärilslarver i mängder och massor. Ibland har jag också slagit brännässlorna, låtit de torkas och gett det som näringstillskott åt djuren vintertid.

Gråfibblans framfart har varit stor sista åren

Under nästan tio år som vi har bott här har vi aldrig ägt en gräsklippare. Då gräset har blivit för långt har vi slagit det med lie. Hästarna har också fått gå och beta av gräset. Hästarna är fantastiska betesdjur som föredrar gräs framför blommor och andra finheter. Däremot har vi nu stött på lite problem. Vi har två hästar och fyra åsnor. Åsnorna äter gärna annat än gräs. Blommor och örter av alla slag är delikatess för åsnor. Med åsnor i trädgården så ansas blomrabatterna rikligt. De var ju inte riktigt vad vi önskade oss. Våra två får är inte heller till mycket hjälp. Får är också mycket förtjusta i blommor och blader. Så nu har vi planerat att ändra lite på systemet! Tidigare har jag haft flätgärdesgårdar runt det vi har planterat. Djuren har fått beta runt dem. Nu har flätgärdesgårdarna tjänat ut sin tid. Stolpverket i den har blivit så dåliga att de bara var att riva bort dem. Däremot har vi slagit in nya stolpar. Återanvänt riset och lagat risstaket av de istället. Vår vision är nu att gärda in området framför huset. Där ska vi sedan ha en traditionell trädgård.

I trädgårds avdelningen kommer det inte att finnas stora gräsmattor, utan perenner och blommor av olika slag. Vi har dessutom en gräsklippare för första gången! Den har vi fått av några bekanta. Fläckvis är de ok att använda den också.

Daggkåpa

Varför väljer vi att i minsta mån använda gräsklippare? De är frågan som vi ofta får. Jo för mångfaldens skull. För att gynna ängsväxter som funnits på platsen i århundraden men tagit stryk av maskinell klippning. Omkring lillstugan Villa Hyacint har vi aldrig klippt gräset och kommer aldrig att göra det. Området är nämligen ängsbetonat. Där växer gråfibbla, teveronica, ängsklocka, liten blåklocka, tjärblomster, styvmorsviol, daggkåpan. De har märkbart utökas under tio år.  Området betas av fåren och där fungerar de bra.

En gräsklippare river av gräset och dessutom tillför grässpillet från maskinen näring i marken. De vill vi inte. De gynnar inte ängs växligheten, utan förstör den. Vi har ingen vilja att "skapa" en äng med blomfrön, utan gynna den den växlighet som borde finnas där naturligt. Nu efter tio år börjar de faktiskt ge resultat! Ändå är de bara början. Tio år är ett ögonblick för naturen. Det verkliga resultatet kommer märkas efter kanske femtio år. Förutsatt att skötseln hålls på samma vis. Det är inget resultat som Peik och jag kommer att kunna njuta av men de spelar ingen roll. Det här gör vi för att gynna naturens mångfald. Inte för att behaga oss själva. Ändå måste ju nämnas att redan tio år har gett ett resultat som är värt att njuta av!

Till en del har vi ännu valt att behålla stängsel kring odlingar. Bredvid växthuset odlar vi spånadslin. Hit får inga höns komma in. De älskar frön av alla sorter. Därför har vi byggt ett tätt stängsel med nerstuckna pinnar i marken. En enkel port som kan lyftas åt sidan fungerar utmärkt bra. Spånadslinet är en gammal odlingsväxt som blommar med underbara blå blommor.

De som dyker upp lite här och där på vår gård är humle. Den är fantastisk! Eftersom den tycks har funnit här på gården så har vi valt att satsa på den. Vi har köpt till några plantor. Den är oerhört tacksam att odla. Ner i jorden med plantan. Lite komposterad hästgödsel på. Vattna och sedan ner med en hö stör och det är klart. Lite kan de behöva styras på plantan att den växer upp på stören.

Vår gård är ingen typisk villaträdgård men däremot finns en variation som gör den spännande. Den besöks av massor av fjärilar, bin, humlor. Skalbaggar och kryp av alla slag. Den är inte den vackraste precis, men den har definitivt mångfald. Den är ansad lite här. Några tecken på hysteri på att jaga maskrosor finns inte.  Den är planerad fast den inte alltid ser så ut... Resultatet får kommande generationer se..

Blommor små..

Året som kom och gick!

Året 2016 går mot sitt slut och det nya året skall snart inledas med raketer och fyrverkeri av alla de slag. För mig har det varit ett händelsefyllt år. Speciellt hösten har varit fartfylld. Ja den gick fullständigt i arbetet tecken.

Eftersom jag jobbar som freelance så har jag tidvis massor med jobb och tidvis nästan inget alls. Hela hösten har jag varit på "resande fot" . Sångstunder på äldreboenden har varit jag haft mycket av, men jag har också jobbat som FMT musikterapeut. Mellan varven har jag också fungerat som gitarrlärare. Jag älskar att jobba med musik! Mångsidigare arbetsverktyg kan jag inte tänka mig.

Musik är ett världsspråk som kan användas för att öppna kanaler hos och mellan människor. Kan få människor som inte kan tala att sjunga, kan få slutna människor att öppna sig. Musik lockar fram skratt och samhörighet men i bland också tårar. Tårar är inte alltid av ondo,det kan faktiskt vara tvärt om. Dom är ofta ett tecken på att något som länge funnits inom människan fick en chans att komma ut.

Mitt sätt att jobba ska inte att få människor att prestera eller att lära sig något specifikt. Inte ens då jag jobbar som gitarrlärare kan jag helt släppa terapitankarna. Jag påpekar ständigt åt mina gitarrelever att de ska hitta sitt personliga sätt att spela på. Det finns många vägar att välja mellan för att nå ett mål. Det finns inte två exakt likadana människor, inte två exakt två likadana hjärnor. Varenda människa är en individ och har sitt sätt att agera, lära, utvecklas och delta. Det är det jag bygger mitt arbete på. Jag vill ge plats för individen, människan.

Trots att jag gillar det jag gör så måste jag ändå i ärlighetens namn medge att jag varit trött. Det ger massor att jobba med människor men de tar också en hel del. För att göra ett bra jobb så kräver det ju en viss energinivå och närvaro. Det är ju något som antagligen alla som jobbar inom vården, skolorna, dagis och andra liknande områden, mycket väl känner av.

Året 2016 har varit ett otroligt lärorikt år för mig. Jag gett mig själv tid att tänka, vila och reflektera.. Jag är inte längre lika prestationsinriktad. Jag är fortfarande väldigt mån om att sköta mina jobb, där känner jag stort ansvar, men måtta med allt. Jag har lär mig prioritera om både inom yrkeslivet och privat. Kanske det är ett typiskt kvinnligt beteende att alltid vara duktig och på sin topp. Det är ju vansinne, vem orkar hålla på så i längden? Män är kanske bättre på att stänga av och hoppa in i sin "nothing box". Jag har också funnit min "nothing box" och går dit och tar mig en lur så jag orkar fira nyår!

GOTT NYTT ÅR !

God Jul!

Sofie och Molly

Jag önskar er läsare en god ju och gott nytt år!

Halm och lera är en oslagbar kombination!

Lera och några spill av hästgödsel

Idag var det en lite varmare höst dag. Då måste jag passa på att göra något som jag länge tänkt att jag borde göra! Vårt stall är gammalt och lite dragit. Det må vara förlåtet då det är över 100 år gammal. På framsidan på stallet är stockarna framme. Självklart har vi tätat det med massor av lindrev. Ja eller åtminstone har det varit tätat med lindrev. Vilda fåglar behöver tydligen också isoleringsmaterial. De har plockat ut lindrev i mängder och massor. Så tydligen var lindrev inget bra alternativ... Nu har jag blandat ihop en tätning som inte borde vara lika attraktivt för dessa små liv. Lerklining! Tre magiska material som fungerar utmärkt ihop. Lera, halm och hästgödsel! Det är beståndsdelarna till en härlig lerklining.  Fantastisk kombination som aldrig slår fel.

Halm och färsk hästgödsel är fina produkter!

Lerklining har anor ända ner i vikingatiden. Mycket välbeprövat och dessutom ekologiskt till 100 procent. Det kostade oss dessutom ingenting. Hästgödsel och halm fanns 3 meter från stallet och leran är från mina föräldrars sommarställe. Ibland är det möjligt att göra vad som helst av nästan ingenting. Varför krångla till det i onödan, då lösningen till problemet finns fram för näsan på en! Dessutom ser det så där ålderdomligt charmigt ut som jag gillar.  

Stallsvägg med färsk lerklining

Det fanns en tid för länge sedan då jag trodde att jag inte klarar av att fixa ihop lerklining. Jag läste recept för hur den skulle blandas och fixas. Funderade hit och dit. Jag trodde att det var invecklat och svårt. Idag vet jag bättre. Det är enkelt bara man får lite känslan för hur konsistensen skall vara. Det måste fästa på underlaget. Gör det de så har man lyckats. Den känslan får man om man vågar prova. 

Nu är de här ju ett stall och då kan ju hästskit användas, men inte väl i bostadshus tänker ni väl? Faktum är att de fungerar lika bra på bostadshus också. till och med invändigt! I vårt förra hus tätade jag stockarna i köket med lerklining och det fungerade super bra! Draget var borta och någon lukt från gödsel fanns inte. Det kan rekommenderas!

Lerklining kan också användas på hela väggar och man önskar en "rappad" yta. Leran för inget illa åt stockar tvärt om. Klimatet inomhus blir ofta mycket behagligt och ytan vackert matt. Ytan går också att måla på om man inte gillar lerans naturliga grön gråa färg! Ibland är det bra att inte låta sig luras av handels dyra och avancerade material, utan istället göra något av de som råkar finnas bakom husknuten.

Halm hästgödsel och lera. Fantastisk kombination som bör användas mera!

Limfärgen!

Vårt kök jobbas på ständigt och hela tiden. Det går inte så snabbt som man kanske skulle önska sig. Det är skolor, jobb, djur med mera som måste få sin beskärda del. Fast ändå så framskrider köksprojektet så där sakta men säkert, vackert så!

Jag har målat muren ovanför köksspisen. Den hade lite 1980s stuk över sig med brungula kakel. Jag knackade bort kaklen och målade i limfärg en marmorering där kaklen hade varit.

Jag grundade först hela muren med vit limfärg. Sedan bröt jag med pigment olika färgen. Marmoreringen består mest av grön umbra.  Att marmorera i limfärg är lite krångligt. Resultatet ser man först då färgen har torkat. Färgen är märkbart mycket mörkade så länge den är våt. Resultatet är hyfsat och jag är rätt nöjd med marmoreringen.

 Då jag hade marmoreringen klar hade jag fortfarande hur mycket färg kvar som helst. Jag beslöt mig då för att experimentera lite och se om mina dekorationsmålare kunskaper ännu finns kvar, ens en liten del av dem.. Jag drog då några långa streck uppåt med en helt vanlig moddlare. Av strecken växte så småningom fram en blomstjälk av lite märklig modell.  Oj vad jag njöt av att få måla vilt och oplanerat! Jag använder sällan något mönster eller färdig modell. Jag bara drar på och så blir det vad det blir. Då man målar åt sig själv så spelar det ju ingen roll. Det är ju bara att måla om ifall resultatet inte blev bra.

Blomstjälken är målad i ultramarin, gul ockra, grön umbra och brun umbra. De pigmenten blir mycket vackra i limfärg. De får en fin lyster, ser fräscha och pigga ut. Då jag ville ha de färgerna tog jag lite av den vita grundfärgen skilt i en burk. Blandade i pigment och spädde ut med vatten, tills konsistensen var passlig.

Limfärgen är fantastiskt trevlig att dekor måla med. Det trots att den sätter en på prov rätt mycket. Med limfärg måste man bara våga! Det går inte speciellt bra att bättra på efteråt. Det är bara att ta ett djupt andetag, ta stadigt grepp om penseln och dra dit vad man i sitt huvud visualiserar. Sen blir det vad det blir.

Limfärgen är giftfri, ekologisk har mycket gamla anor. Det fungerar inomhus på mur, spännpapp, gipsskivor och på ohyvlat trä. Limfärgen är vattenbaserad och utomhus är det inte lyckat att använda limfärg. Den är inte lika stark som till exempel slamfärgen som också den är vattenbaserad. Nej limfärgen är en inomhusfärg och en mycket bra sådan.Limfärgen tål inte vatten i stora mängder så i badrum fungerar den definitivt inte. Ändå måste jag nämna att jag för många år sedan målade väggarna i en blomaffär i limfärg. I blomaffärerna är ofta luftfuktigheten hög och jag var aningen osäker på om limfärg därför var ett bra val. Ägaren till affären var mycket beslutsam om att vi skulle prova med limfärg i varje fall, vilket vi gjorde. I alla år som affären var aktiv fungerade limfärgen utmärkt väl! Jag var förvånad och glatt överraskad.

Limfärgen har används i flera hundra tals år i såväl slott som stuga. En av orsakerna till det är säkert för att ingredienserna varit lätta att få tag på. I princip innehåller vit grundfärg enbart tre ingredienser: Krita lim och vatten. De tre viktiga beståndsdelarna som behövs för att laga en färg. Bindemedel, utfyllnadsmaterial och vätska.

Limfärgen är en fantastisk färg! Ändå är den inte alltid omtyckt, den ställer ofta till det. Då man önskar måla över den så är den krånglig och svår. Att måla ny limfärg på gammal kan vara krångligt. Det nya lagret måste vara tunnare än det underliggande. En latexfärg  går inte att måla på limfärg. Då kommer allt ner, både latex och limfärg. Så ja,  limfärgen är både älskad och hatad. Fast ändå är den så vacker och man lär sig gilla den då man först blir lite bekant med den.

 Recept på traditionell vit limfärg: 5 kg krita, 100 g pärllim och 2,8 l vatten.

Häll lim i en burk och töm vatten på så det täcker limmet. Låt limmet svälla över natten. Vattnet som har blivit över häller man i ett ämbar och däri kritan så det bildar en ö i vattnet. Låt det sedan stå över natten. Rör inte om före följande dag. Följande dag värmer man pärllimmet som inte får koka, enbart sjuda. Vatten bad är att rekommendera. Blanda om kritan och vattnet och tillsätt därefter limmet i ämbaret med vatten och krita. Det är bra om man har en kompis som rör om med en  visp på borrmaskin tillika som man häller i det varma limmet.

 Sätt i gång gott folk och bekanta er med en av de äldsta färger som någonsin används!