På fredag hade vi barn kalas. Lilla Wilma fyllde 5 år. Peik och jag bestämde oss för att ha det i salen. Vackert kalas var det, men kallt. Visserligen har vi en rejäl kakelugn i salen men den har inte varit i gång på länge. En kakelugn blir inte varm speciellt snabbt. Dessutom är det inte lyckat att börja elda för intensivt då kakelugnen är kall. Då kan det uppstå rätt så allvarliga skador om det vill sig illa.
Vi hade några el batterier i gång till kalaset. Problemet var bara att de inte riktigt räckte till för att värma upp salen som är cirka 40 kvadratmeter stor. Gästerna blev vänligen bjudna på varma yllesockor och tofflor...men ändå kändes det rysligt kallt. Själv har jag århundrades influensa och efter en kväll i salen mådde jag ju inte direkt bättre.
Då vi har renoverat det lilla hobbyrummet så har vi tillika återställt en dörröppning till salen därifrån. Den förre ägaren hade bommat igen den. Antagligen för att få ett rum med lite mera väggytor och på så vis få ett mera praktiskt rum. Hobbyrummet har faktiskt från början haft tre stycken dörrar och ett fönster. I ett litet rum så blir det ju lite krångligt och opraktiskt.
Nu har vi i återställt dörren till salen. Jag gillar det skarpt. Då man kommer in i huset kan man se in i salen från hobbyrummet. Det ger en otrolig rymd och ett öppet intryck som hör till i gamla hus. Då en rumsindelning är ändrad känns hela huset på något vis märkligt. Det känns att någonting är fel. Gamla hus skall ha mycket dörrar och mycket fönster så är det bara.
Salen känns också mycket trevligare med en ingång till. Salen har vi rustat upp för cirka 3,5 år sedan. Då "skalade" vi av spånskivor på väggar och tak. Taket var 40 centimeter lägre och klätt med tråkiga spånskivor. Då vi hade fått bort dem kom det fram ett tak i pärlspontpanel. Vad glad jag blev. Jag gilla pärlspont. Plötsligt kändes dessutom proportionerna rätt i hela rummet! Ett så stor rum som vår sal skall inte ha så lågt tak som det hade haft. Då skivorna var borta kändes rummet rätt.
Under spånskivorna på väggarna fanns ett gammalt spänn papp kvar som jag lappade på i timmar. Lite hopplöst kändes det ibland, men det var värt besväret för väggarna är ännu i bra skick. Det som är bra med de gamla materialen är just att det ofta går att reparera och fixa till.
Panelen i taket var från början omålad. Det gav ett rätt så dystert intryck, jag beslöt att måla det ljust. Mörka tak gillar inte jag. Taklisterna hittade vi i ett uthus och glädjen var stor! Det var tillräckligt breda för att se vettiga ut. Smala lister skulle ha varit både estetiskt och historiskt fel. Breda lister är inte billiga om man köper dem som nya så att hitta de rätta listerna till rummet i skjulet var en lottovinst.
Ännu finns det lite brister i salen. Det borde ytterligare finnas en dörringång. Problemet är att den ingången leder ut i bastun. Om vi återställer den så kommer dörren att öppnas under bastulaven. Det kanske ändå blir lite väl märkligt!Till och med för en bohem som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar