Kvällsbilder från slarvmajas trädgård

Vår trädgård är rätt så frodig. Allt växer lite huller om buller, både ogräs och blommor. Ibland fylls gräset av oändligt av maskrosor och fläckvis växer brännässlorna sig upp till imponerande höjder.  Men här finns också örter av varierande slag. Citronmelissen självsår sig och dyker upp lite här och där. Libbstickan och Isop stortrivs. Solrosor dyker ständigt upp på nya platser.

I vår trädgård går nästan dagligen en åsna och en häst. De är våra ekologiska gräsklippare. Så länge det finns gräs att äta så äter de, ja just det, gräs. Om det däremot är brist på gräs får man passa upp, då ryker nog blommor och allt med.

Jag tycker inte att det är fint med en stor hårt ansad gräsmatta. Jag råkade se ett trädgårdsprogram på tv där de visade hur man på bästa möjliga sätt ska sköta om sin gräsmatta. Du milde vilket arbete! Den ska luftas och strös med grus som ska krattas in i lufthålen. Sedan ska den kalkas och plockas på maskros och så vidare. Vilket slit för den perfekt gröna mattan!  De där är inget för mig.  

Det fungerar imponerande bra att vara utan en gräsklippare trots att man har en stor trädgård. Så länge man har djur som hjälper till att hålla undan gräset. Då hästarna har tuggat i sig gräset brukar jag slå sådant som de ratat med lie. Det är en passlig kvällsmotion som ger resultat på många områden.
 


I våra blomrabatter hittar man allt från parksmultron, gamla perenner, gräslök, solrosor och passlig mängd ogräs. Vackert så det förslår tycker jag! Så mycket här i livet är organiserat strukturerat, uppstyltat och tråkigt så trädgården kan väl få vara en befriande oas? Det får vara mitt försvarstal. Naturen är ju vacker som den är. Jag orkar inte jaga ogräs och maskrosor stup i kvarten. Så jag har valt en gyllene medelväg. Jag rensar där jag måste,  river upp lite maskrosor här och där som kaninerna gladeligen äter upp.



  

Nu är inte min vilja att racka ner på människor som sköter sina gräsmattor på idealiskt sätt. Jag vill inte heller skälla på de som  planerar och planterar sina rabatter i detalj. Alla har rätt att göra som de vill, självklart. Det finns ju mycket bra med att göra så också. Det jag ändå tycker är minnesvärt är att "göra de bästa av det man har". En gammal gård har till exempel strukturer och markeringar kvar efter gamla igenvuxna rabatter och odlingsland. Frön kvar i jorden efter blommor och växter som en gång funnits där. Ge sådant en chans. Det finns ingen vettig orsak att plöja upp en hel gård för att sedan så gräsmatta. Eller att rulla ut förnamattor med färdigt lingonris.