Det här att hamla träd är en uråldrig skötselteknik som kan utföras på de flesta lövträd. I fornsvenskan nämns de som "att hambla". Oftast hamlades ask lind och lönn. Det här att "samla kvistar" går långt tillbaka i historien. Antagligen så länge som människan har haft husdjur, vilket brukar uppskattas till sen stenålder eller tidig bronsålder. För husdjur som får och getter är det ett utomordentligt foder, inget nödfoder som man en tid trodde.
Jag hamlade lite av våra gårdsträd för cirka fyra år sedan. Då hade vi ännu inte några får utan bara hästar. Då samlade jag in lite bladverk, torkade uppe på stallskullen och matade hästarna första gången en kall december dag. De åt med god aptit till min stora förvåning. Då tänkte jag att de här ska jag göra om. Det året var det en kall och regnig sommar och höet blev inget vidare. Därför fanns plats på stallskullen och behov av mera mat till djuren var stort. Jag trodde att det var svårare än det visade sig vara. Trodde nog att bladen skulle mögla eller skrumpna ihop till några torra bollar men nix...det blev bra! Bladen höll sin färg och möglade gjorde inte ett enda.
Vi har mest lönn på vår gård så det är lönn vi i första hand hamlar. I år har vi hamlat två mindre träd. Lönnen är nästan de ända träet som faktiskt har kvar sin bladskrud ännu dessutom. Björken har redan tappat de flesta löv och de som är kvar är ynkligt gula. Nu har vi två får och det är främst till dem som vi har tänkt löven.
Så hur gör man då? Det är ganska enkelt. Ändå måste jag medge att det nog kräver en hel det kraft och arbetet underlättas om man är två. Det som är svårast är att såga på rätt sätt. Det är viktigt att såga strax utanför grenkragen på grenen. Grenkragen innehåller ämnen som skyddar trädet mot svamp. Därför skall den inte sågas bort. Det är också viktigt att inte ta för mycket, utan ge trädet möjlighet att skjuta ny skott på många grenar nästa år. Då man har sågat av grenar med blad så binder man ihop dem till passliga klasar och hänger upp dem i taken på tork. Det gör inget om bladen är våta av all regn de torkar snabbt till frasiga goda läckerheter.
Att hamla träd är en teknik som är rätt så bortglömd i dag. Hamlingens popularitet minskade kraftigt på 1800 talet i samband med jordbrukets rationalisering. År 1830 jämfördes den hamlade födan med prima hö, medan den 60 år senare räknas som nödföda, eller som dåligt hö.
(Kan hamlingen fortleva som tradition, Frid K, 2011)
Förr togs allt tillvara. Då fåren hade käkat upp bladverket och tuggat i sig av den bark som de tyckte sig behöva Då plockades riset upp och användes som tände i stugans eldstäder. "Fårariset" kunde också hackas och användas som strö i boxarna. Andra alternativ kunde vara att de användes som byggnadsvirke till risgården (Tidig form av gärdesgård), ved, virke till redskap eller flätade husväggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar