En reflextion om hur det var då, ja, förr i tiden alltså!

Vår härliga utsikt här på kullen, den är vacker oberoende av årstid

Vintern kom på allvar nu. Snö är det ju inte speciellt mycket av men fruset och kallt är det. På vintern är det lite krångligare att bo på landet. Speciellt om man bor i ett gammalt hus som kräver att man eldar för att hålla värmen.

Dagarna äts upp av rutiner. Man lagar mat, matar djuren, sköter stallet, kör ved och, ja just det,  eldar. Man gör vad man måste och det andra får vänta, så enkelt är det.

Iskall sikt

För att klara livhanken här i norden har människor genom alla tider förberett sig för vintern.

Människor har samlat mat åt sig själv och husdjuren inför vintern. Till en del lever traditionen vidare ännu idag.Till exempel svamp och bär plockningen. Det är ju ett arv från tiden då människan var en jägare och samlare. Det arvet går ju mycket länge tillbaka i tiden men är ändå mycket aktuellt idag. Kanske det är någon slags "överlevnads gen" som säger oss att är en viktig handling? Spännande tankeexperiment tycker jag!

En liten värmande stråle

Konsten att konservera, torka och röka kött och fisk, förvara de odlade grönsakerna på rätt sätt var en livsnödvändighet förr i tiden. Så också att skaffa sig ett rejält vedförråd och tillverka varma kläder. Ja och mycket mera därtill. Det praktiska kunnandes betydelse var stor.

På gårdarna fanns stora förråd där maten kunde lagras i årtal. Redan på 1500 talet torkade man gädda, gös, braxen och sik. De staplades upp som ved i travar. Konsten att röka kött och fisk är en yngre metod att tillvara ta maten.  

Frusna öglor

Det som människor förr gjorde på vintern var tvättade. Ofta tänker jag på det då jag slår sönder isen i hästarna dricka kärl. Att en kall vinterdag stå där och slå på isen och plocka bort bitarna är att få den där ultimata kontakten med vintern, brrr. Då tänker jag ofta på dess arma kvinnor som förr i tiden stod och tvättade i iskallt sjövatten!

Tvätta byke gjorde kvinnorna ofta i mars och december. Det gjordes sittande på knä på en brygga eller stående till knäna i det iskalla vattnet! Om det var is på vattnet så fick man först hugga en vak. En sådan berättelse kan man läsa i boken Stora boken om livet förr : En torparflicka som tjänade på en bondgård 1905. "Det var så kallt att kläderna som vi klappade frös ihop och vi såg ut som isstoder. Så bar det då iväg hem den långa vägen, frusna, isiga och gråtfärdiga, men bykas skulle det..." (Stora boken om livet förr, J.Fredlund, 1981)

Iskallt och stenhårt

Hambla träd-en gammal tradition med stor funktion!

Det här att hamla träd är en uråldrig skötselteknik som kan utföras på de flesta lövträd. I fornsvenskan nämns de som "att hambla". Oftast hamlades ask lind och lönn. Det här att "samla kvistar" går långt tillbaka i historien. Antagligen så länge som människan har  haft husdjur, vilket brukar uppskattas till sen stenålder eller tidig bronsålder. För husdjur som får och getter är det ett utomordentligt foder, inget nödfoder som man en tid trodde.

Jag hamlade lite av våra gårdsträd för cirka fyra år sedan. Då hade vi ännu inte några får utan bara hästar. Då samlade jag in lite bladverk, torkade uppe på stallskullen och matade hästarna första gången en kall december dag. De åt med god aptit till min stora förvåning. Då tänkte jag att de här ska jag göra om. Det året var det en kall och regnig sommar och höet blev inget vidare. Därför fanns plats på stallskullen och behov av mera mat till djuren var stort. Jag trodde att det var svårare än det visade sig vara. Trodde nog att bladen skulle mögla eller skrumpna ihop till några torra bollar men nix...det blev bra! Bladen höll sin färg och möglade gjorde inte ett enda.

Vi har mest lönn på vår gård så det är lönn vi i första hand hamlar. I år har vi hamlat två mindre träd. Lönnen är nästan de ända träet som faktiskt har kvar sin bladskrud ännu dessutom. Björken har redan tappat de flesta löv och de som är kvar är ynkligt gula.  Nu har vi två får och det är främst till dem som vi har tänkt löven.

Så hur gör man då? Det är ganska enkelt. Ändå måste jag medge att det nog kräver en hel det kraft och arbetet underlättas om man är två. Det som är svårast är att såga på rätt sätt. Det är viktigt att såga strax utanför grenkragen på grenen. Grenkragen innehåller ämnen som skyddar trädet mot svamp. Därför skall den inte sågas bort. Det är också viktigt att inte ta för mycket, utan ge trädet möjlighet att skjuta ny skott på många grenar nästa år.  Då man har sågat av grenar med blad så binder man ihop dem till passliga klasar och hänger upp dem i taken på tork. Det gör inget om bladen är våta av all regn de torkar snabbt till frasiga goda läckerheter.

Att hamla träd är en teknik som är rätt så bortglömd i dag. Hamlingens popularitet minskade kraftigt på 1800 talet i samband med jordbrukets rationalisering. År 1830 jämfördes den hamlade födan med prima hö, medan den 60 år senare räknas som nödföda, eller som dåligt hö.
(Kan hamlingen fortleva som tradition, Frid K, 2011)

Förr togs allt tillvara. Då fåren hade käkat upp bladverket och tuggat i sig  av den bark som de tyckte sig behöva Då plockades riset upp och användes som tände i stugans eldstäder. "Fårariset" kunde också hackas och användas som strö i boxarna. Andra alternativ kunde vara att de användes som byggnadsvirke till risgården (Tidig form av gärdesgård), ved, virke till redskap eller flätade husväggar.  

Att vara eller inte vara det är frågan!

Den tänkande skribenten

Det här med livsstil och identitet hänger ihop. De val vi gör styrs av vem vi är och vad vi har för ideal. Vad vi väljer att äta, hur vi väljer att klä oss och hur vi vill leva. Med vem vi vill umgås, pojkvänner med mera. Listan kan göras hur lång som helst. Jag har på senaste tiden tampas med någon slags kris i de här frågorna. Speciellt med mat frågorna.

Jag har tidigare varit en mycket bestämd vegan! Den där veganen som aldrig prutar på någonting. Aldrig äter animaliska produkter. Veganen som undviker kläder som är gjorda av djur. Veganen som föredrar soja produkter fram för allt annat.

Linus

En liten vegan lever fortfarande kvar i mig. Jag skulle inte ha några som helst svårigheter med att leva som vegan igen. Fast ändå gör jag det inte..

Jag förstår mycket väl de människor som väljer att bli veganer eller vegetarianer. Alla har ju sett de rysliga bilderna av  fruktansvärda "köttfabriker" som slaktar djur på löpande band. Usch och fyy vad hemskt! Ingen vettig människa vill väl understöda detta skit. Dessutom är djurhushållningen en oerhörd belastning för naturen. Inte blir det heller bättre av att regnskogen skövlas för få till odlingsmarker där det främst odlas djurfoder. Detta är ju dårskap av värsta sort. De här argumenten borde väl räcka till för att alla människor skulle välja vegan alternativet. I varje fall i de länder där det finns råd att välja. Ja eller räcker det? I så fall måste det här med närproducerat begravas för all tid och evighet. Som vegan är det viktigt att äta mångsidigt. Frukter och grönsaker var i varje fall högt på prioriteringslistan för mig då jag var vegan. Det är där det brister. Vi kan inte odla bananer, apelsiner, vindruvor året om i kalla norden. Möjligtvis då i växthus som drar hiskeligt med energi och belastar naturen. Tyvärr gäller samma sak med många grönsaker. De måste fraktas lång väg i från. Dessa resor är igen på bekostnad av naturen.
     

Växthuskrönet

 Sojan som produkt är intressant. I rätt så lång utsträckning används den som djurfoder. Det är synd för den är mycket duglig som mat åt människor. Problemet med sojan är att fraktas från sydliga breddgrader, bland annat Brasilien hit till oss. Det är ingen kort sträcka och inga små bilar och båtar som kör sojan hit till oss. De bilarna  dricker bränsle och avger avgaser. Visserligen  finns i dag Fairtrade, som står för både social rättvisa och miljöhänsyn. Så produkten i sig är det ju inte något fel. Resorna kvarstår dock. Skall vi frakta mat över halva jordklotet när vi har mat i vårt eget land?

Ägg som gårdens höna Bodil hade gömt..

 Det här att äta enligt årstid tycker jag är klokt. Då det finns inhemska grönsaker under sommar månaderna så är det klokt att äta dem. Lika så med svamp, bär och annat som finns i naturen. Kanske det är klokt att blicka lite bakåt. Så som jag oftast gör då jag söker perspektiv. Hur gjorde människor förr? Före de stora matmarketernas tid.

Förr togs allt till vara för det var knappt om allt. Åtminstone får jag lätt det intrycket då jag titta lite i gamla hemhushållningsböcker. Inget kastades bort. Det som kunde ätas skulle ätas.

Förr åt man kött som kom från den egna husgrisen. Den slaktades ofta till julen och som jag tidigare nämnt så togs allt tillvara. Köttet torkades eller saltades och förvarades i boden på gården. Stackars grisen som fick tillbringa julen på bordet...men den slapp i varje fall slakteritortyren och resan dit.  Inte hade den belastat naturen värst mycket heller då den mest levde på det som blivit över från hushållet.


  

En självsådd solros från förra sommaren

Bär och frukt var omtyckt även förr i världen. Fruarna syltade och saftade konserverade torkade. Skafferiet skulle vara fullt av läckerhet då vintern kom. För de människorna var det livsavgörande att ha ett fyllt matförråd till  vintern. Potatisen har också varit viktig även om den inte går så väldigt lång bak i tiden. Sedan var det ju mjölken som kunde användas som sådan. Den kärnades också till smör och omvandlades till ost.

Sädesslagen har ju också sin givna plats i människors kost, då i form av speltväte, luddhavre, ängshavre. Det är sädesslag som är arkeofyter dvs växter som kommit till Finland före 1600 talet. De är så kallade föregångarna till vår tids förädlade sädesslag.

Så med andra ord, är det så här man borde leva. Äta egna djur, plocka bär och svamp. Odla egna grödor? Kanske är det de mest naturliga alternativet?  

Slit och släng? Nej tack!

Detalj på kaffekvarn

Ju äldre jag blir ju mera gillar jag det slitna och nötta utseendet på saker. Kanske det hänger ihop med att jag själv blir äldre och lite nött i kanterna?  Jag är däremot inte speciellt förtjust i sådant slitage som gjorts med flit. Det vill säga möbler som repats och slipats för att se äldre ut än de är. Nya möbler som behandlats så tycker jag enbart ser konstiga ut.

Lappat och återanvänt

Slitage fungerar på något vis som ett bevis på att föremålet är gammalt och använt. Det ger det ett historiskt värde. Det berättar en historia! Det blir ju också som ett bevis för att det är av god kvalitè eftersom de hållit i alla dessa år. Fast det sedan är lappat här och där så hör lite till saken.

Långt förbi bäst före datum..

Förr lappade människorna sina saker för att på så vis förlänga dess livstid. Lappa strumpor gjordes man hur många gånger som helst . Inte var det tal om att sticka eller köpa nya stup i kvarten. Garn var värdefullt och inte kunde slösas med hur som helst. Det är något som den moderna människan kanske kunde hålla i åtanke. Då skulle vi spara på naturen och minska sopbergen. Jag gillar tanken på att lappa ihop de prylar som redan finns hemma. Hellre det än att jämt och ständigt köpa nya.  

Gamla skoplagg är fascinerande att studera! Slitaget är mest på tån och botten. Ofta var botten lappat. I bland flera gånger om. Människor lappade skorna själv och nog är det fantastiskt att se de små träspikar de använt för att kunna fixa lappningen. Vilket hantverk!

Ett spår i tiden

Slitaget är ett spår i tiden. Någonting vi lämnar efter oss till efterkommande generationer. Kul tanke tycker jag!

Tips!

Öskaret i köket pryder sin plats

Veckans tips! 

Om man gillar gamla saker men inte har råd att köpa stora dyra möbler och andra prylar som kostar en förmögenhet. Köp gamla bruksföremål och använd dem. Ofta är de i sådant skick att det är fullt möjligt eller så brukar de kunna repareras.  Självklart är gamla bruksföremål också mycket vackra enbart som prydnad om man hellre föredrar det. Gamla keramiska kannor är fullt användbara fortfarande. De pryder festbordet märkbart mycket bättre än tråkiga mjölkburkar. Gamla öskar, eller ösekar som är det fornsvenska benämningen,  fungerar perfekt att fylla på fågelbordet med. Själv har jag solrosfrön i en gammal tunna och på tunnan finns det urgamla öskaret, redo att användas då det behövs.

Sovrumsstädning år 1929

Min mans farmors bok, sliten och väl använd

Vi har en bok som jag ofta tar en titt på. Det är faktiskt en kokbok vilket är lite roligt i sig. Jag gillar inte att laga mat, ej heller att bakar.  Trots att jag inte gillar matlagning är det ju något av ett nödvändigt ont. Jag lagar mat  eftersom vi har små barn och jag tror väldigt starkt på att de behöver riktig mat. Jag vill inte att de ska växa upp på hamburgare. Jag fixar inga delikatesser, men enkel husmanskost går an.
 
Boken "Hemhushållningens grunder" och är skriven av Runa Melander. Den är utgiven 1929 av Finlands svenska Martha förbund. Det jag läser i boken är inte recepten utan allt annat. Tro mig det finns mycket annat att läsa! Allt från hur man eldar i spisar till hur man beräknar kostnader på matvaror. Hur man tillverka och använder rengöring medel. Vad vi bör äta och vad vi ska låta bli med mera.. Så jäkla bra och lärorikt! Som ni märker så gillar jag böcker, gärna gamla sådana. Men det ska var faktaböcker, inga romaner för mig. Jag gilla att lära mig nya saker, därför slukar jag sådana här böcker. Jag söker mycket "visdom från förr" genom mitt läsande. Jag har valt att plocka ett litet avsnitt om städning den här gången. Det tar mycket plats i Hemhållningens grunder. Oj oj vad duktiga dessa husmödrar var förr i tiden!

En fantastisk titel på en lärorik bok!

Om daglig städning kan man läsa följande i "Hemhushållningens grunder":

Särskild omsorg bör alltid ägnas städningen av de rum där vi sova. Här befrias vår kropp både före och under sömnen från ämnen, som äro skadliga och ohälsosamma. Anhopningar av dessa ämnen ske lätt såväl i bädd och tvättställ som i sovrummets luft, om ej den dagliga är grundlig och målmedveten.
Texten här ovan tror jag faktiskt på. Nu för tiden bor människor i hus som är mycket täta. De må vara varma, men hurudan är luft kvaliteten? Nu för tiden har vi dessutom mycket elektroniska apparater som eventuellt kan "torka ut luften" inomhus. Vidare föreslås att för att motverka skadliga ämnen bör man slå upp fönstret så fort man stigit ur sängen. Filt och lakan bör vikas undan. Då sängen är riktigt sval får den bäddas. Hur bäddningen skall utföras är en hel vetenskap. Madrassen skall vändas. Lakan och filtar skall skakas genom det öppna fönstret. Sedan ska det ligga jämt och invikas väl. Huvudkudden ska skakas . Ja det var sängen, sedan kvarstår bara resten av rummet.

 På den tiden fanns tvättställ, tandborstglas och dricksglas i sovrummet. Trägolvet sopas med styv borste så att dammet inte yr omkring. Lättare möbler flyttas åt sidan då sopningen utförs. Där efter lämnas rummet en stund. Sedan dammtorkas alla möbler med en mjuk dammduk. Viktigt är att skaka av dammduken genom fönstret emellanåt. I eldstaden tändes brasa under tiden som fönstret är öppet. Slutligen tvättas golvet. Därefter bör rummet förete ett rent och ordnat utseende. Rumsluften ska kännas frisk.

Ja inte hade människor smutsigt förr om de följde anvisningar om städning som står i Hemhushållningens grunder. Noggrant beskrivs etapp för etapp hur städningen utförs. Det är nog antagligen rätt få som tvättar golvet dagligen i sovrummet. Fast ändå så tycker jag att det finns mycket klokt att hämta här faktiskt. Vädrar i sovrummet gör jag i varje fall. Dessutom alla dagar oberoende av väder och temperatur. Så mitt städtips är faktiskt följande..

Vädra en liten stund alla dar och alla elaka bakterier åt fanders far!

I kokboken från förr finns mycket sparat, brev, recept och mycket mer