En bild på mönstret, som är friskt improviserat. Jag ritar inte upp något mönster eller planerar på något sätt,utan kör på helt spontant. Någonstans i mitt huvud har jag nog någon slags bild av vad jag vill skapa så där i stora drag.

 Ibland blir det bra och ibland mindre bra, den här gången blev det något så när. Vantarnas mönster är lite olik varandra också men det stör inte mig, då jag har gjort dem till mig själv så må det vara hänt.

Mina "halva fingervantar är klara. De är självklart nålbundna och den här gången lämnade jag dem ovalkade. Den här gången gav jag mig tid att dekorera dem med lite sommar inspirerande blommor. Det är ju inte kanske så vanligt att man sitter och handarbetar med yllegarn mitt i sommaren, men tro mig nog blir det kallt ännu! Den här veckan har jag varit rejält förkyld och inte haft ork till något annat, då är det här en ganska tacksam sysselsättning.

Dagens återanvändning! Gardiner och en massa tyglappar kan bli en passlig dräkt med mycket och stora fickor. Precis va jag behöver då jag sysslar med mina allehanda projekt utomhus. Nu kanske bilden är aningen otydlig, men under halshålet finns en stor ficka och två små. Nertill vid mina händer är två stora fickor som dessutom är dubbla. Bakom på ryggsidan har jag också två stora fickor.

 Jag är ju ingen mästare med symaskinen så jag syr lite hur som helst.Planerar inte ihjäl mig precis.  Allt är sytt med sicksack söm. För mig behöver det inte nödvändigtvis vara så förfärligt vackert!

 Det här med fickor kan man inte ha för mycket av. Det har faktiskt varit mitt stora irritationsmoment hela vintern, eftersom alla mina vinterrockar har dåliga och små fickor. För mig är det viktigt med rejäla fickor eftersom jag helst inte använder handväskor. De har jag nämligen en tendens att glömma efter mig, tankspridd som jag.  Bakgrunden på bilden är lite "symbolisk". Lillstugan och dess väggar börjar ta form. En del är målat och en del inte...

Nålbindnings nöörden i mig har vaknat igen! Nu är jag ju ingen utpräglad textilhantverks människa. Jag har inte tålamod att varken sticka eller virka. Det ända jag faktiskt stickar är disktrasor! Jag har inte köpt disktrasor på 1 år, jag tillverkar dem själv. Nå men nog om stickning, inte riktigt min grej. Det är däremot nålbindning! Nålbindning är ett mycket gammalt hantverk som utförs med en stor nål, oftast tillverkad i trä. Garnet är 100% ylle.

 Arkeologiska fynd visar att man hade nålbundna plagg redan på bronsåldern. Tekniken är aningen knepig att lära sig men då man fått grepp om det så sitter de! Lite som att cykla typ. Mestadels nålbinder jag vantar och mössor.

 Jag har prövat mig fram med sockor och till höger på bilden kan man se ett par (orange färgade). Igår kväll fick jag för mig att prova på fingervantar och satt och nålband  sent på natten. Ingenting ovanligt, det har hänt ofta.  Bild på fingervantarna kommer då de är klara...fortsättning följer...

Jag smög mig fram för att ta en bild på vår lilla Bodil höna som ligger och ruvar på 2 ägg...ska det bli någonting undrar man...men kanske.

Vi är nybörjare med hönor och känner inte riktigt till hur saker och
ting fungerar. Saken blir inte bättre av att Bodil verkar var något disträ. Ibland ruvar hon intensivt och sedan verkar hon liksom glömma bort sig och lämnar allt. Annars verkar hon ha det bra där i sin låda som till och med är rödmyllad.

Mera bilder från sadelkammaren. Sadelkammaren är liten men imponerade stor mängd med saker ryms ändå.

En inredningsdetalj från min sadelkammare, även där får de gamla möblerna dominera. Den här kistan är från Borgå. Från min mans föräldrars sommarställe.

 Den är inte så gammal som man vid första anblicken kanske kunde tro. Den har enbart två lager färg och beslagen ser rätt så moderna ut. Jag tippar på att den är från  1950 talet. Kistan är tillräckligt gammal för att vara intressant. Jag tycker att äldre möbler har en själ som modernare möbler saknar.

 De få gånger som jag hart köpt någon ny  inredningspryl har jag tröttnat på den efter någon månad. Då har jag gett bort den till någon släkting eller bekant. Så jag har slutat med det och satsar istället på gammalt "skrot" som ibland kräver lite omvårdnad för att fungera men som sedan gläder mig alla dagar.