En varm känsla en kall kväll

Ett stallsfönster

Det är en mörk och blåsig kväll. Regnar gör det också. Sådana här kvällar blir jag ofta påmind om då min man och jag bodde i vårt förra hus på Kimito ön. Där levde vi mycket spartanskt en höst och vinter. Det blåste och regnade mycket den hösten. De var inte så enkelt att bo utan moderna bekvämligheter, men det var kanske inte så farligt i varje fall.

Jag hade två hästar på den tiden och de hade ett mycket enkelt ute stall. Det var något som jag var missnöjd med! Det här med att enbart ha utedass kunde jag väl ta..men att mina hästar inte hade ett dugligt stall det var värre! Visserligen led de ingen nöd, frös inte, var aldrig sjuka eller på något annat vis i dåligt skick. De var unga och i god kondition. De fick en vinterpäls som hette duga. Så de kanske inte led så värst mycket, men det gjorde jag. Faktum är att hästarna verkade vara rätt nöjda med sitt enkla ute stall men det var inte jag.

För mig är det en trygghet då mina djur har de bra. Mår de bra så mår jag bra, så enkelt är det. Jag minns att Peik och jag jobbade en hel natt, (regnig sådan) med var sin motorsåg och i princip "byggde stallet". Vi timrade delvis boxväggarna. Det blev rätt så fint faktiskt men nog fick vi jobba.

Molly poserar

Här som vi nu bor är stallet/ladugården mycket gammal. Ingen vet väl hur gammal egentligen, men nog är den vara gammal. Dörrarna har varit mycket låga från början, det i sig borde vara ett tecken på att byggnaden är gammal. Trots sin ålder så är den mycket funktionsduglig faktiskt. Den är byggd i stock och är byggd i två etapper. En äldre del som var ladugård, sedan en nyare del som har fungerat som stall. Stalls delen är antagligen byggd på 1930-talet. 

Mollys nya frilla i närbild

I vårt nuvarande stall mår våra djur bra. Det är tillräckligt varmt och de gamla väggarna håller imponerande bra draget borta. Nu är ju våra hästar så kallade nordiska ursprungsraser och ska absolut inte har för varmt. De är gjorda för vårt nordiska klimat och behöver inte ett uppvärmt stall. Däremot en jämn grundvärme och skydd för drag.

I dag har djuren blivit extra väl omhändertagna. Min brorsdotter på 11 år och hennes kompis har varit här och skött hästarna. Mina egna barn har självklart också varit med på ett hörn.

Då två flickor på 11 år få chansen att pyssla och greja blir hästarna bländande fina med flätade svansar och manar. Nog är det rörande och se! Vilken iver och vilket intresse. Härligt tycker jag. Det är lätt att bli nostalgisk, man minns ju så väl hurudan man var själv.

Nu står hästarna där och tuggar hö och har ingen nöd i världen. Det känslan värmer!


  

Sussie i vackert flätad man

Dagens ägg!

Dagens ägg!

 Det här är en lycka alla morgnar! Lilla Bodil hönan väntar på att Molly åsnan lämnar sin box, sen går hon dit och värper ett ägg. Samma rutin varenda morgon. Bodil har format ett litet fågelbo i ett hörn där hon värper. Fågelboet är ett  konstverk i sig. Så perfekt runt. Tyvärr kommer det inte fram så bra på bilden.


Det är en viss känsla att gå och plocka ett ägg som är aningen varmt då man tar det. Det är garanterat färskt och garanterat närproducerat! Den känslan borde alla människor få känna! Jag tycker att vartenda människa som bara kan, borde ha åtminstone en höna! Det är inga krävande eller kräsna djur. Dessutom är ägg en mycket nyttig föda. Om alla människor hade en eller några hönor skulle vi inte behöva enorma "äggfabriker" heller. För det är ingen bra plats för hönor! De behöver röra på sig och få sprätta runt i buskar och rabatter, då mår de bra.


Om alla som vill äta ägg skulle skaffa egen höna skulle både hönsen och människorna blir lyckligare!  Dessutom blir det inga avfall efter som äggskalen ges tillbaka till hönsen efter att det har torkats.   

Dateringen får man sköta själv

Ibland kan en dag vara svart och ändå vara bra!

Jag ...

Kan man berätta om sin dag i bilder? Jag ska göra ett försök... Jag gillar inte riktigt svart, men jag "jobbar på" att bli vän med också den färgen. Därför är alla bilder i svart.

...har väntat på ett brev i dag. Det kom tyvärr inte ännu...

...sedan har jag lärt mig lite nya sånger...

...och spelat för tacksamma glada människor...

....jag har läst tidningar...

....och konstaterat att mina skor är sönder...

...jag har plockat björnbär och fastnade i buskarna flera gånger...

..jag matade hästarna och mockade stallet...

...och sökte efter den försvunna "Piipen"

Brrr...

Gurkor och squash

Det är rejält kyligt i luften i dag. Nog känns det tydligt att vi går mot mörkare och kallare tider. Det som ändå är rätt fint på hösten är ju alla färger. En vacker dag som den här är också ljuset på något vis speciellt. Därför lockas jag till att fotografera. Jag tog några bilder av en del av vår skörd. Den är inte stor i år.

Halloween pumpor

Halloween pumporna som vi brukar drunkna i blev både små och få. De hann inte med eftersom det var för torrt under deras viktigaste växtperiod. Det är i varje fall min teori. Gurkor och squash kom det rätt så mycket av. Potatisen blev tyvärr inte omskött på så vis den borde har.Vi har fått kassera en stor del på grund av att de är gröna.De blev aldrig myllade ordentligt. All odling led lite i år faktiskt.  Det fanns helt enkelt inte tid den här våren, det på grund av husbygget Villa Hyacint. Hela våren gick åt till tak bygget på villan.

Solrosor som självsår sig över hela gården

Solrosor blommar lite här och där på vår gård. Vi har aldrig sått dem. Jag matar småfåglarna på vintern med solrosfrön och där fröna tappas där växer de upp. Några har blivit rejält stora i år. Där kommer en stor del frön som jag matar fåglarna med nästa vinter. Naturens kretslopp! Sånt gillar jag. Hönsen och kaninerna äter också gärna solrosfrön, ja till och med hästarna också. Självklart bjuder jag alla!

...nån enstaka blomma kvar..

Solros i mindre format

Ett av våra odlingsland som mycket domineras av storbladigt. Solrosor, squash och pumpor.

Jag har plockat fram tofflor som jag nålbundit. Då man bor i ett gammalt hus är golven alltid kalla. Så här bjuds alla som hälsar på tofflor, för utan dem fryser man så är det bara. Jag har valkat tofflorna det får dem extra täta. De är alla lite olika modeller. Jag har testat mig fram med olika tekniker. Det kan man ju unna sig att göra då man enbart tillverkat åt sig själv och sina egna.

Nålbundna tofflor

Halonen&Kumpp

Peik är inspirerad!

Vi har fått en  ny leksak! Ett harmonium av märket Halonen&Kumpp Jyväskylä. Det är ju ingen nödvändig pryl att ha, men då den annars skulle ha blivit bortslängd så måste jag ju rädda den. Dessutom  fick vi den gratis. Lite synd om Peik har det ju för all del varit som måste lyfta på och dra på den. För tung är den! Vår trevliga hjälpsamma granne kom och hjälpte oss att få den upp för trapporna. Så nu är den här hos oss i full användning.

Ett litet harmonium eller tramporgel i spelbart skick.

Något stort ekonomiskt värde har den här manicken inte, men det är inte alltid så viktigt heller. För mig är det historiska värdet viktigare. Harmonium av den här sorten tillverkades i början på 1900-talet så lite ålder på nacken har det nog.

Den gamla bilden berättar

Förr var fotograferande antagligen en lika stor konst som att måla en tavla. Jag har blivit barnsligt förtjust i att fotografera allting runt om kring mig. Nog är det ju roligt att föreviga alla händelser i vardagen på det sätten.

 Jag har varit rätt trött de senaste dagarna. Jag har sinuit som aldrig verkar ge med sig. En vanlig åkomma som drabbar mig på hösten år ut och år in. Då jag är en obotlig optimist som vägrar se svart på livet allt för länge har jag försökt göra något kul i varje fall .Jag har studerat gamla fotografier.

Det känns ju lite märkligt att fotografera fotografier, men det fungerar faktiskt rätt så bra. Det som jag har reagerat på är hur att allvarliga alla är! I varje fall på de fotografier jag har. En skrattande nuna får man nog söka efter. Till och med barnen är  "vuxet" allvarliga. Sedan är bakgrunden ofta otroligt vacker med någon ruin eller typ lite grekisk inspirerat landskap.

Ibland kan en familj har samlats runt ett dukat bord. Oberoende av bild så är det seriösa och stiliga människor som dominerar bilden. Fotograferande måste har tagits på största allvar. Då flängdes det inte runt på gården och fotograferades tuppar,  hönor, hästar, skrot och skräp hur som helst!  

Mina favorit bilder är de som Amerika emigranter tog av sig själva och sedan skickade till hemlandet för att visa hur bra man hade det. De var ofta uppklädda i fina moderna kläder och männen hade tjocka cigarrer. Det var antagligen status på den tiden. Jag har några sådana bilder av mina egna släktingar och de har just de där, tjocka cigarrer, höga hattar och frack. Stiligt så det förslår, ändå kanske inte livet alltid var så där bra som bilden visar...

Barnen är ofta klädda i vackra spetsprydda klänningar och rosetter. Pojkarna i kortbyxor och hatt. Antagligen det finaste i klädväg man ägde. I dag är det populärt att använda gamla svart vita fotografier i inredning. Det gör jag också. En del är fotografier på mina eller min mans släktingar, andra är främlingar. Hur som helst, så är den gamla bilden full av information om ideal och värderingar som människorna hade då. Lärorikt och väl värt att tillbringa en sjukdag med sådan studier tycker jag.

En fullständigt onödig pryl!

Dator årgång 1920?

 En skrivmaskin, vem sjutton behöver en sådan i dag? Ja absolut ingen. Faktum är att vi faktiskt har två stycken här hemma hos oss. Våran gosse har en som han fick av farmor och farfar. Den är mycket hyllad. Sedan har jag en skrivmaskin av märket Smith Premier no.10. Ja en dyrgrip, svart och vacker...och fullständigt onödig! Ja vad gör man när man inte kan motstå gamla prylar? Ibland tröttnar jag på allt gammalt skräp. Tänker att jag ska göra mig av med lite prylar och ha ett spartanskt och enkelt hem. Där man kommer fram med dammsugaren utan att törna ihop med en massa prylar som står i vägen. Det blir blott en tanke ändå.

Min svarta skönhet

. 

Skrivmaskinen Smith Premier hittade jag på ett lopptorg i Karis för många år tillbaka. Det var kärlek vid första ögonkastet. det var det enda på lopptorget som intresserade mig. En antikvitet i mycket fint skick. Den måste jag ha, så var det bara! Efter en rätt så lång förhandling om priset blev den min. Jag kan blir nära på galen då jag fyndar riktigt gamla saker. Den här fick jag den där speciella känslan för...när man vet... att man går ut med en antikvitet!

Mr Smith

Jag visste inget om gamla skrivmaskiner då jag köpte min Smith Premier. Jag gick bara på känslan då jag köpte den.  När jag kom hem med den satte jag och Peik igång forskningen om den. Den var tillverkad i New York mellan åren 1908-1921.Den fungerar behjälpligt, även om tangenterna tidvis fastnar. Ja den är en antikvitet, till och med en fungerande sådan! Som aldrig används utan enbart samlar damm, är tung att flytta på och är mycket jobbig att skriva på  (om man verkligen skulle få för sig att göra det).  Den tar galant upp en mindre bord. Den har nämligen en skyddskåpa som gör att hela härligheten blir ännu större och klumpigare. Jaa så en onödig pryl? Definitivt och en underbar sådan!

Black and white