Stallets före och efter bilder

Mycket skrot och skräp..

Just nu känner jag mig otroligt trött på allt vad heter renovering och restaurering. Villa Hyacint krävde en hel del av den sorten hela våren och därefter har projekten avlöst varandra i jämt takt. För tillfället håller restaurerar vi ett rum i vårt bostadshus som är tänkt att bli barnens rum. Det går sakta framåt men det känns lite motigt.

Förutom allt byggande och rustande så kräver alla byggnader dessutom ett årligt underhåll för att hållas i skick. Det gör att det känns lite extra jobbigt. Ibland känns det som om det inte går framåt överhuvudtaget även om man sliter på. Ett av de där årliga jobben är att underhålla stallet. Det är jag väldig mån om eftersom djur nog "sliter" på byggnader rejält. Nu har jag kalkat stallet och det är lysande vit. Färg och nyans har varierat i färg för varje år. Ibland har jag använt slamfärg,  ibland min egentillverkade lerfärg och ja, i år blev det då den traditionella kalkfärgen.

 Då jag hade kalkat färdigt så måste jag sätta mig en stund och begrunda vad vi har ändrat på i stallet från den tid då vi flyttade in. Det var i Januari 2009. Det är så lätt att glömma, så tacka vet jag fotografier! De är guld värda! När man ser på dem då minns man... Här kommer några klassiska före och efter bilder.


 

Stalls sidan i ladugården, hade av förre ägarna används som maskinverkstad och förråd

Vi gjorde en öppning till ladugårds sidan i byggnaden och byggde boxar

Här fanns bland annat ett bord fullt av gamla traktordelar och alla handa ting. Väggen var rejält isolerad men många mössbon

Nu är här en timrad stockutbyggnad som ibland fungerar som hönshus men även som djurens matförråd. Det här året är stallet målat i rött och grått.

Jag är barnsligt förtjust i sådana här före och efter bilder. Frustrationen är hög då det gått så länge mellan bilderna att det är svårt att hitta den där rätta "före" bilden. Bilden som är tagen från rätt vinkel och beskriver bäst men här är några försök i varje fall. Mörkt och dystert är det.

Det som är det absolut vackraste i vårt stall är dekorationerna i gjutjärn som finns mellan boxarna. De är nästan för fina i vårt annars rätt så anspråkslösa stall. Dekorationerna hade tydligen inte varit så speciella för den förra ägaren. Han hade slängt ut dem i skogen! Vi hade mycket bråttom att rädda dem då vi hade köpt stället. De är ursprungligen från Helsingfors stads stall och från tiden då Helsingfors ännu hade hästar som drog spårvagnarna.

De hästdragna spårvagnarna invigdes år 1891 på sommaren. De stackars krakarna fick antagligt ta i rejält. Hästarna jobbade tre timmar per dag och det var säkert vad de klarade av. Spårvagnarna drogs med hästkraft enbart i tio år.

Dekorationerna är riktiga antikviteter och i år har jag äntligen hunnit sköta om dem. Jag har slipat och slipat och slipat.. sen har jag oljat in dem med rå linolja och ett svart pigment som heter kimrök. Jag tillsatt också lite grön umbra för att påskynda torkningsprocessen.

Dekorationerna  är fyra till antalet, den ena var söndrig men nu är även den lappad och lagad. De är otroligt vackra och imponerande funktionella dessutom. I stallet i Helsingfors stod hästarna antagligen i spiltor, då var det ju ännu viktigare med ett skydd emellan så hästarna kunde få lite ro från en eventuellt närgången granne.  Här på landet hos oss fungerar de också utomordentligt väl.  Hela resten av stallet då? De fungerar också utomordentligt väl.

Med våra islandshästar och fjordhäst  så fungerar en gammal ladugård bra trots att den är lite kall och dragig. Mollyåsnan erbjuds ett täcke...

Då jag nu studerat de gamla fotografierna så måste jag också medge att  har det hänt mycket. Visst har det gett resultat trots allt.. imorgon biter vi i med nya friska tag!