fredag 7 augusti 2015

Då och nu och framtiden!



Tiden rusar iväg med en ryslig fart! Plötsligt är nästan sommaren förbi. Det är skrämmande då det känns som om man knappt hinner med.

Höet var en kamp som hette duga. Hopplöst svårt att få det att torka eftersom det regnade varenda dag. Vi blev tvungna att gå mot våra principer och satsa på plastade rundbalar i år. Det känns lite bittert eftersom vi har lantrashästar som i första taget skall ha ha magert torrt hö. Fast vad gör man? Då alternativen minskar i takt med regndropparna. Lite torrt hö hann vi i varje fall få in och det var ju tur.




För fyra år sedan var det en liknande regnig och kall sommar, då blev vi också tvungna att satsa på dessa hemska plastbalar. Nu i år återkom de tankarna som jag hade då. Tankarna på att "gå bakåt" ett steg i utvecklingen. Vi har inte råd att köpa en dyr bal maskin av modern sort. Så om man inte har råd att modernisera så får man väl göra tvärt om...eller?  Den bal maskin som Peik har är från 1970 talet och slitaget är därefter. .I år har den inte alls varit i bruk, det har inte funnits tid att reparera och fixa. Så hö balningen sköttes i år av en trevlig pratglad borde från grannbyn. De där tankarna att "gå bakåt" ett steg ja...till nästa år skall vi investera i hö störar. Massor av hö störar! Jag har diskuterat en del med en av vår granne som är en bit över 80 år om saken. Han kan de där! Så nu har jag bestämt mig. Om nästa år blir svår p.ga väder och maskintrassel så är det hö störar som gäller. Höet som torkas på stör blir fint, det vet jag eftersom vi nog har testat det i mindre skala. Nu är det ju inte en realistisk möjlighet att kunna störa allt hö, sådana hysteriskt duktiga människor är vi inte, men en del..


    


Trots allt hö trassel så är det ju en hel del som har lyckas väldigt bra också den här sommar säsongen. Villa Hyacint är klar och huset har vi startat ett pop up café i Augustimånad. Varje veckoslut har vi öppet från 11.00-17.00.

Peik är en mästare på  att baka allehanda bullar och godsaker. Min mamma är har också hjälpt till. De är båda skickliga i köket vilket har kommit till stor nytta. Responsen på bakverken och café har till tills varit mycket positivt. Vi har tur som bor i en by som bebos av mycket aktiva människor. Alla vill komma och bekanta sig med det lokala kaffestället! Härligt tycker jag. Så nu finns i Calles café i Villa Hyacint.

En ung dam tog kontakt med mig och ville göra ett reportage i den lokala tidningen om Villa Hyacint. Självklart fick hon göra det. Så stugan har fått en hel del publicitet. Många vill gärna komma och ta en titt på fotografier och annan dokumentation om huset. Nu har alla en chans att göra det och därtill få sig en kopp kaffe.

 


Just nu har jag lite fönsterprojekt på gång. Ett stort fönster till stallet. Där som nu är där är ett 1970 tals fönster som är i gräsligt dåligt skick. Det ska bytas ut till ett ett fönster av äldre modell. Det passar tidsenligt mycket bättre i stalls byggnaden. Ett lager målning till som sedan skall det passas in.

 Peik bygger på ett utedass av bräder som självklart är återanvända från ett renoveringsobjekt. Utedasset skall finnas till för cafè gästerna under sommaren. Till vintern ska vi använda det själva även om vi har en vattenklosett inomhus så är utedasset ett bra komplement.




söndag 19 juli 2015

När funktion blir vackert!

De vackraste av handtag


Kan funktionella saker vara vackra? Det tycker jag. Det saker som är vackrast är de som är gjort med kärlek av en människohand och fyller en funktion. Jag är bland annat stormförtjust i smidda prylar. Speciellt handtag. Vilket härligt hantverk! Gjort med största skicklighet och personlighet.


Stenar radade för hand


Det som är gjort för hand har sina defekter. Defekter som enbart ser rätt ut. Det ska bara vara så på  något vis. Det ser levande och intressant ut.

 
Slitet och gammalt som allting annat...


Förr hade väl i princip funktionen all betydelse. I varje fall i enkla stugor med små ekonomiska medel. Visst har väl viljan att dekorerat alltid funnits hos människor. Självklart måste den också har haft  en betydelse,  men i första hand måste man väl ändå överleva?  Det man måste ha för sin överlevnad det skaffade man väl först, eller?

Det smidda  handtaget var dyrt då precis som nu. Då hade man det sedan i hela sitt liv. För att det var kvalitativt och stod tillräckligt väl mot slitaget för att räcka för flera generationer. Tänkvärt tycker jag. Det borde bevisligen visa på att hantverk är lönsamt att köpa. En god investering.



Smidda handtaget på (pyntad) ek ådrad dörr


 I Villa Hyacint har jag tänkt mycket på att låta funktionen styra i första hand. Jag har försökt att inte krångla till det i onödan, eller lägga dit en massa finesser som inte hör hemma där. Jag tycker att det har fungerat rätt väl. Visst har jag målat lite här och där så helt utan dekorationer är stugan ju inte. Men jag har ändå försökt att låta det vara enkla funktionella lösningar på hyllor, skåp och dörrar.


Klassiska praktiska hyllan


Funktionen på gamla lås som inte fälls in är fantastiskt enkelt och smart system. Helt användbart ännu i dag. Kanske aningen klumpigt och rostigt. Det gnisslar och klagar men vad gör det?


Gammal gnällig och slitet


Blommor är pyntet jag inte kan vara utan. De ska då i första hand vara pelargoner. Oj denna härliga blomma!


Pyntet!

fredag 3 juli 2015

Beundrad och godkänd Villa Hyacint!

Litet fönster med gamla glas


Idag hade vi slutgranskning på Villa Hyacint. Från det lokala byggnadskontoret kom en ung trevlig herreman för att titta på stugan. Den blev klart godkänd! Härligt, nu kan man äntligen slappna av. Ett extra plus måste byggnadsgranskaren få för sin högaktning för gamla hus. Han förstod mycket bra värdet med att bevara dem på bästa sätt.


Villa Hyacint


På insidan är Villa Hyacint klar. De senaste dagarna har Peik och jag ägnat till att städa städa och åter städa.. och nu är det en hemtrevlig liten stuga.


Lilla rummet


Jag har tvättat alla fönster, så nu ser man hur fina de gamla glasen är. Handblåsta och bubbliga. Bågarna har jag laserat med rå linolja och pigmentet obränd terra. Det har varit originalfärgen på bågarna.

Panelen i lilla rummet är målad med en köpt linoljefärg. Den heter Allbäck linoljefärg. Färgnyansen heter Billnäs grön. Färgen är svensk men säljs också i Finland. Då man köper den kan den kännas aningen dyr men då man börjar måla så märker man att en liter räcker hur långt som helst. Med andra ord är den en prisvärd färg. Den rekommenderas varmt.


Skåp mot målad brädvägg


Villa Hyacint har inga eldstäder, åtminstone inte ännu. Så där som muren och eldstaden en gång vart gapade stora hål. De har vi nu slagit ohyvlade bräder för. Bräderna är av rejäla dimensioner, 200 mm. En del av dem är återanvända från från ett annat bygge. Där hade de använts som gjutformar. Jag skrapade av resterna från betongen och sedan slog vi upp dem. Det blev lite krångligt då de kombinerades med med moderna bräder. De återanvända var gråa och slitna medan de nya var ljusa. Då tog jag äppelvinäger och blandade i ett pigment som heter kimrök. Kimrök är ett svart pigment men om man enbart sätter i lite av det så fungerar det som lasyr.Det målade jag de nya bräderna med.

Då det torkar så ser de ut som gamla gråa bräder. De passade då utmärkt väl ihop med de gamla bräderna. Ett alternativ till vinäger är också pilsner. Det här kallas drickamålning och är ett mycket gammalt sätt att måla på. Det är roligt att måla på det sättet, dessutom är det billig färg.


Hylldekoration gjord av Bosse 6 år


Mot väggen med bräder har jag ett en byrå som jag hittade på loppis. Den hade kvar sin gamla ursprungsmålning.  Målningen imiterar ett finare träslag. Den form av målning kallas ådringmåleri. Jag är fullständigt galen i möbler som har kvar originalmålningar.

Ovanpå byrån är ett gammalt drängskåp som råkade passa utmärkt på byrån! Drängskåpet har jag haft i köket i vårt stora hus tills nu. Jag har ändå alltid tänkt mig att de ska till Villa Hyacint. Skåpet är målat på insidan. Det är meningen att de ska stå med dörrarna öppna så man kan se de fina kärlen innanför. Hyllorna är dekorerade med med en billighets spets, gjord av tidningspapper.

  
Ett av fönstren i stora rummet


Jag är nu i full gång med att inreda stora rummet i Villa Hyacint. Det kommer att inredas med både gamla skänkar, soffa, stolar, bord och en gammal tramporgel.


Lilla rummet


Det kilsågade golvet är ännu under torkning. Det är nertryckt på plats och ligger löst ännu tills vidare. Det funkar utmärkt väl att ändå använda rummet. De tunga bräderna gungar lite på med vad gör det. Det blir bara lite extra charmigt. Till hösten har vi tänkt spika fast det. Då drömmer vi om att använda smidd spik. Om plånboken tillåter så kanske...


Soligt golv i stora rummet


Väggarna i det stora rummet är delvis målade. Jag har här använt drickamålning gjort på vinäger och pigmentet grön umbra. Sedan har jag dekorations målat med en en schablon som föreställer franska liljan.


En variation av franska liljan


Det stora rummet är fantastiskt ljust. Det har dessutom den mest fantastisk utsikt! Jag kommer att låta rummet ha en mycket gammal prägel. Här kommer inga paneler eller motsvarande. Enbart stockväggar som delvis är målade. 


Gungstol är ett måste i alla gamla stugor

måndag 29 juni 2015

Titta in i Villa Hyacint!

Min och alla andra tanters favoritblomma, pelargonen. Duken har ingen hunnit stryka.


Nu börja Villa Hyacint bli klar! Lite målfärg här och lite där och sedan är kåken äntligen klar. I fem års tid har vi jobbat på och nu börjar det ge resultat. Ett helt hus har Peik byggt. Fantastiskt tycker jag!

Stockstommen från 1920 talet är åter i användning efter att ha ledat i en hög i sju års tid. Då vi köpte stommen hade den redan legat i en hög under en presenning i fyra års tid. Sedan dröjde det ytterligare några år innan vi fick ihop byggnads ritningar på ett hus som ingen visste hur det såg ut då det enbart var en hög med stockar. Sedan väntan på byggnadslovet...tog också sin tid och inte var så enkelt. Fast skam den som ger sig! Nu står kåken här på kullen och är hur vacker som helst.

   
Min morgon..


Så fort som golvfärgen hade torkat i verandan och det lilla rummet så bar jag dit några granna trasmattor och ett bord med tillhörande stolar. Vilken härlig känsla! Det var lite samma känsla som jag mindes att jag hade då jag som liten flicka städade min lekkoja på våren. Oj vad roligt det var och vad fint de blev! Ibland blir man så barnsligt förtjust trots sina 44 år på nacken.

I dag på morgonen drack jag kaffe på verandan endast iklädd morgonrock. Utanför hördes glatt lekande barn. Vilken bra början på dagen! Skämtsamt har vi kallat Villa Hyacint för vår sommarstuga. Vad är väl mera lyxigt än att enbart gå upp för en backe på hemgården så är man i sommarstugan?   



Färgkomposition!


Villa Hyacint står högt uppe på en kulle och det är en mycket varm plats. I dag kändes det fantastiskt skönt att sitta där i verandan och ge sig lite tid att njuta. Det har jag inte haft tid att göra före nu.



Färgfrosseri av stora mått!


Verandan i Villa Hyacint är väldigt färggrann. Inget är så väldigt mycket planerat, istället är det lite spontant inrett och målat. Jag slänger ihop en massa färger lite huller om buller så får man se vad det blir. En regel som jag ändå allt håller mig till är att jag blandar färgerna själv. Med pigment som är av de traditionella sorterna. Ultramarin blå, grön umbra, titanvitt, bränd terra och obränd terra är de färger som jag använt. Som effektfärger på vissa platser har jag använt mig av ett svart pigment som heter kimrök. Vid färgsättning av ett rum är det inte heller färgen i sig som är så viktig, utan hur färgerna samverkar med varandra. 


Bordet är ett litet konstverk i sig.


Golvet är däremot målat med en golvfärg som är färdigköpt och bruten i butiken. Det bör väl erkännas att den blev i grannaste laget!

Jag hade tänkt mig att golvet skulle vara brunt. Då jag inte hade möjligheten att själv skaffa färgen så Peik for iväg. Från affären ringde han och undrade hurudan färg han skulle välja. Jag försökte förklara att en rödbrun färg ungefär som några av våra återanvända plankor som vi har i lilla rummet. Peik kommer gladeligen hem med en färg som kan beskrivas som aningen mörkare än julrött. Jag målade några försiktiga drag på några av plankorna och ja...den var super fin! Långt i från brun men ack så vackert röd! En lite olycklig Peik drar en lättnads suck.. Jag njuter av att se hur trasmattorna i tusen färger framträder mot det glatt röda!


Rött golv och granna mattor.


Stolarna som jag har inrett verandan med är några vrak som vi har haft på stalls vinden. En del har limmats om för att igen bli stadiga och användbara. En del har varit utan sitsar och stoppningar. Tyget som jag har använt har jag fått av min mamma. Ett stadigt och glatt tyg från 1970 talet. En salig blandning av många  färger och många tidsepoker ger en hemtrevnad som är guld värd! 


En bra början på dagen!

måndag 15 juni 2015

Kvällsbilder från slarvmajas trädgård



Vår trädgård är rätt så frodig. Allt växer lite huller om buller, både ogräs och blommor. Ibland fylls gräset av oändligt av maskrosor och fläckvis växer brännässlorna sig upp till imponerande höjder.  Men här finns också örter av varierande slag. Citronmelissen självsår sig och dyker upp lite här och där. Libbstickan och Isop stortrivs. Solrosor dyker ständigt upp på nya platser.




I vår trädgård går nästan dagligen en åsna och en häst. De är våra ekologiska gräsklippare. Så länge det finns gräs att äta så äter de, ja just det, gräs. Om det däremot är brist på gräs får man passa upp, då ryker nog blommor och allt med.

Jag tycker inte att det är fint med en stor hårt ansad gräsmatta. Jag råkade se ett trädgårdsprogram på tv där de visade hur man på bästa möjliga sätt ska sköta om sin gräsmatta. Du milde vilket arbete! Den ska luftas och strös med grus som ska krattas in i lufthålen. Sedan ska den kalkas och plockas på maskros och så vidare. Vilket slit för den perfekt gröna mattan!  De där är inget för mig.  





Det fungerar imponerande bra att vara utan en gräsklippare trots att man har en stor trädgård. Så länge man har djur som hjälper till att hålla undan gräset. Då hästarna har tuggat i sig gräset brukar jag slå sådant som de ratat med lie. Det är en passlig kvällsmotion som ger resultat på många områden.
 


I våra blomrabatter hittar man allt från parksmultron, gamla perenner, gräslök, solrosor och passlig mängd ogräs. Vackert så det förslår tycker jag! Så mycket här i livet är organiserat strukturerat, uppstyltat och tråkigt så trädgården kan väl få vara en befriande oas? Det får vara mitt försvarstal. Naturen är ju vacker som den är. Jag orkar inte jaga ogräs och maskrosor stup i kvarten. Så jag har valt en gyllene medelväg. Jag rensar där jag måste,  river upp lite maskrosor här och där som kaninerna gladeligen äter upp.



  






Nu är inte min vilja att racka ner på människor som sköter sina gräsmattor på idealiskt sätt. Jag vill inte heller skälla på de som  planerar och planterar sina rabatter i detalj. Alla har rätt att göra som de vill, självklart. Det finns ju mycket bra med att göra så också. Det jag ändå tycker är minnesvärt är att "göra de bästa av det man har". En gammal gård har till exempel strukturer och markeringar kvar efter gamla igenvuxna rabatter och odlingsland. Frön kvar i jorden efter blommor och växter som en gång funnits där. Ge sådant en chans. Det finns ingen vettig orsak att plöja upp en hel gård för att sedan så gräsmatta. Eller att rulla ut förnamattor med färdigt lingonris.
 





söndag 7 juni 2015

Villa Hyacint fortsätter att blomma!

Lilla rummet i Villa Hyacint


Vi sliter på ännu med Villa Hyacint. Jag hade satt en deadline att vi skulle vara klara i början på Juni. Det visade sig att jag nog var lite för optimistisk. Den är inte klar. Visserligen är det inga stora krafttag som nu länge krävs. Nu är det mest småpyssel som lister av alla sorter som ska göras. Lite panel måste ännu också spikas.

Det lilla rummet i Villa Hyacint är nästan klar. Vi har bestämt att ha så kallad halvpanel i det rummet. Den är ungefär 160 cm hög. Halvpanel var mycket vanligt i kök förr i tiden, bland annat på 1920 talet. Villa Hyacints interiör ska få ett 1920 tals utseende. Därför gör halvpanelen gör sig mycket bra i det här söta rummet som har en härlig kvällssol.

  
Ett ursprungligt fönster restaurerat och inramat


Upptill, ovanför panelen kommer jag i tills vidare att lämna stockväggarna synliga. Eventuellt kanske jag spikar spännpapp dit i framtiden men just nu känns det helt bra att låta de slitna väggarna visas.  Markeringar som Peik har gjort då stommen byggdes upp får också stå kvar. Det blir som ett tidsdokument för framtiden.

Jag tycker att stugan faktiskt blir vacker med de grå gamla och slitna stockarna.  Stockarna har blivit väldigt slitna eftersom det dröjde rätt länge från då den revs till den byggdes upp på nytt.

Villa Hyacint har alltid varit en enkel stuga för vanliga människor. Den har aldrig varit klädd i några lyxiga dyrbara sidentapeter eller liknande. Därför ser det helt rätt ut att låta den ha ett enkelt utseende. Det stärker också det ålderdomliga utseende vilket jag tycker är bra. 


Gamla stockväggar


Förr i tiden hade många små stugor enbart bara stockväggar på insidan. Vanliga människor hade inte råd att köpa spännpapp och tapeter i samma utsträckning som man gör i dag. På landsbygden kunde det säkert vara rätt så begränsat med sådana varor dessutom. Det är något som är rätt viktigt att minnas för sådana som sysslar med byggnadsvård. Det där att "taga vad du hava" fungerar rätt väl också i byggnads sammanhang. Så har antagligen folk gjort i alla tider.

Det behöver inte nödvändigtvis vara dyra profilerade lister eller utmärkande snickerier i ett gammalt hus. De har en så vacker utstrålning ändå. Enkla ohyvlade bräder kring dörrar och fönster räcker till exempel gott och väl. I det här lilla rummet har vi gjort precis så och jag är super nöjd.



Fönster vred


Detaljer som funnits i huset är härliga och ska definitivt fortsätta hänga med huset. De hör till husets själ och ger den här rätta känslan. Villa Hyacint har vred som man stänger fönstren med. De är inte speciellt vackra, unika eller eller värdefulla. Men de är ändå för härliga. Fungerar utmärkt och har används ju i de här huset i många år. De är kulturhistoria!


Trappa gjord av byggnads rester


Villa Hyacint har också fått en trappa. Den är visserligen inte speciellt vacker ännu. Alla finesser saknas, men den är stadig och rejäl. Vi vägrar använda tryckimpegnerat virke. Det vill vi inte ha. Det passar inte alls ihop med gamla byggnader heller.

 Det hade blivit över en del stockrester från bygget. De sågade vi upp och byggde trappan av. Nu ska den behandlas med tjära och linolja så håller den en god tid framöver.


Början till en fin trappa

fredag 5 juni 2015

Tuppen som sprang ifrån sitt öde!

Kalle badar och njuter av ungkarlslivet


Vi har lite bekymmer på gården med alla tuppar som gal i högan sky i alla hörn. Det är sorgset men tyvärr går det inte att ha hur många tuppar som helst. Vid något skede blir det slagsmål och då är det blodigt allvar. Vi har två ungtuppar som är bröder. Artur och "MiniLinus" (efter pappan). De har kommit bra överens hela vintern och våren. Nu för några dagar sedan var det ändå slut på freden. Slagsmålen mellan de två verkade aldrig ta slut. Blodet rann..det var allvar... Peik fick nog och beslöt sig för att nacka den ene av dem. "MiniLinus" var den utvalde. Artur är en tupp som gärna umgås med människor. Rysligt social av sig, därför valde vi att han skulle få leva. Usch och fyy vad obehagligt det var, men vad gör man? Endera så eller så hackar de ihjäl varandra. Kampen att få fast den skygga "MiniLinus" påbörjades! Han är skygg, liten och snabb. Peik och jag sprang själva runt som huvudlösa höns och försökte med alla medel få fast den imponerande snabba fågeln!


Tupp skrälle skulle vinna vilket lopp som helst. Vi gav upp, det var fullständigt omöjligt. Då bestämde vi att han få bo i stallet i stället. Så där som ungkarls tupp. Nu har han bott i stallet i en vecka och det går utmärkt väl faktiskt! Han lyssnar till hönsen och tupparna i hönshuset men han far inte dit. Nix han är tillfreds med att bo i stallet tydligen. Nu har dessutom vår gosse tagit lite extra hand om honom så tuppen följer barnen  troget på gården. Han har dessutom fått ett värdigt namn Kalle!