Pilsner och Pigment: Välkomna att ta en titt in i vårt kråkslott!

Knacka på kråkslottets dörr..

Jag skrivit väldigt lite om vårt bostadshus här på bloggen. Orsaken till det är att mesta av Peiks och min tid har gått åt till att bygga upp Villa Hyacint, bygga om ladugården, sköta djur och barn. Sen utöver det de dagliga sysslorna som på en gård med djur är många. Sedan måste man ju jobba också för att få allt att gå i runt. Det är inte alltid en enkel ekvation. Nu har vi äntligen fått lite tid över att rusta på huset vi bor i också. Utvändigt har det inte ändrat speciellt mycket sen vi flyttade hit. Däremot har det nog skett en hel del förändringar på insidan. Barnen har äntligen fått egna rum. Det var verkligen en nödvändighet! Om barnens rum kommer jag att skriva mera senare.

Nygammalt redan vid ingången

Vi har rivit bort dörren som går från verandan i i själva huset och ersatt den med dörrar som tidsenligt passar huset. Den tidigare dörren var en fanér dörr från 1950-talet som var låg och besvärlig att få fast. I många långa år har jag retat upp mig på den vansinnigt tokiga dörr. Nu är glädjen stor då huset äntligen har fått en entré som heter duga!

De nuvarande dörrarna som Peik skickligt nog har byggt in i nya karmar är från början på 1800-talet och har kvar sin patina och charmanta slitage. Sedan skall Peik ännu bygga innerdörrar. Det är nog en nödvändighet för att ha en chans att behålla lite värme inomhus på vintern.

Värme är ju inget som man är direkt bortskämd med då man bor i ett hus som är en god bit över 100 år. Det drar kallt i alla knutar.. Väggen mellan huset och verandan har känts oerhört kall alla vintrar. Vi har nu fått svaret på varför. Den väggen saknade isolering! Veranda är inte heller isolerad så inte undra på att hallen i huset har varit hiskeligt kall. Nu isolerar vi väggen mellan huset och verandan riktigt rejält och hoppas på en förbättring.

Vi isolerar den med Ekovilla som är tillverkad av en slags pappersmassa. Den är både ekologisk och ofarlig för både villa, människor och djur.

Kärleken till tofsar inspirerad av en tv profil..

Vårt bostadshus har aldrig passat in i min dröm om ett litet näpet lanthus på landet. Då vi flyttade hit tyckte jag det var både fult, bullrigt och opersonligt. Det var inte alls ett hus i min smak. Jag har alltid gillat små röda stugor och gör ännu det. Fast ändå börjar jag nog gilla vårt hus mer och mer. Mycket har vi ju format om. Till stor del har vi återställt rumsindelningarna, bytt ut alla innerdörrar till dörrar som passar till husets ålder. Målat, fejat och fixat lite här och där. Nu börjar det sakta ha effekt! Nu börjar jag också gilla det. Dessutom har jagnu mer och mer börjat se fördelarna med de stora ytorna. Ju större ytor ju mera möjligheter finns det.

Ju mera vi fixar och formar huset ju mera påminner det om ett stor kråkslott! Underbart konstaterar jag skrattande! Vem vill inte ha ett kråkslott? De vill väl alla människor?!

Det kilsågade golvet

Vi har ett litet rum som är som ett förmak till salen. Det har jag tagit till mitt arbetsrum. Det rummet hade tidigare plastmatta på golvet och spånskivor på väggarna. I taket var också spånskivor. Under de fanns ett vackert tak med pärlspont. De tog vi självklart fram. Golvet tömdes på glasull och ersattes med spån. Sedan satte vi in brett kilsågat golvplank som målades med grå linoljefärg.

Mitt lilla arbetsrum

I rummet fanns inte mycket kvar av det gamla spännpappet under spånskivorna. Det var synd. Därför valde vi att lämnade stockväggarna synliga så som de var. Det ända jag gjorde var tvättade de med såpa och vatten.

Vitrinskåp av annorlunda modell

Vårt hus är fyllt av loppis fynd och arvegods. Ett gammalt hus ser enbart bra ut med en salig blandning av möbler. Enbart antikvitet är inge krav. Vårt senaste fynd är ett vitrinskåp som har stått i ett läkarmottagningsrum. Skåpet är gjort helt i plåt och är hur fint som helst. Dit har jag plockat gamla fotografier, antika hattar och skor, Peiks stensamling och mycket mera.

Lite ljus här och lite ljus där

Jag gillar saker som är personliga och annorlunda. Färdiga Ikea lösningar är inget för mig. Ett hem är hem först då de återspeglar de som bor där. Vårt kråkslott börja sakta bli vårt hem och oj du milde vilket hem!