Hambla träd-en gammal tradition med stor funktion!

Det här att hamla träd är en uråldrig skötselteknik som kan utföras på de flesta lövträd. I fornsvenskan nämns de som "att hambla". Oftast hamlades ask lind och lönn. Det här att "samla kvistar" går långt tillbaka i historien. Antagligen så länge som människan har  haft husdjur, vilket brukar uppskattas till sen stenålder eller tidig bronsålder. För husdjur som får och getter är det ett utomordentligt foder, inget nödfoder som man en tid trodde.

Jag hamlade lite av våra gårdsträd för cirka fyra år sedan. Då hade vi ännu inte några får utan bara hästar. Då samlade jag in lite bladverk, torkade uppe på stallskullen och matade hästarna första gången en kall december dag. De åt med god aptit till min stora förvåning. Då tänkte jag att de här ska jag göra om. Det året var det en kall och regnig sommar och höet blev inget vidare. Därför fanns plats på stallskullen och behov av mera mat till djuren var stort. Jag trodde att det var svårare än det visade sig vara. Trodde nog att bladen skulle mögla eller skrumpna ihop till några torra bollar men nix...det blev bra! Bladen höll sin färg och möglade gjorde inte ett enda.

Vi har mest lönn på vår gård så det är lönn vi i första hand hamlar. I år har vi hamlat två mindre träd. Lönnen är nästan de ända träet som faktiskt har kvar sin bladskrud ännu dessutom. Björken har redan tappat de flesta löv och de som är kvar är ynkligt gula.  Nu har vi två får och det är främst till dem som vi har tänkt löven.

Så hur gör man då? Det är ganska enkelt. Ändå måste jag medge att det nog kräver en hel det kraft och arbetet underlättas om man är två. Det som är svårast är att såga på rätt sätt. Det är viktigt att såga strax utanför grenkragen på grenen. Grenkragen innehåller ämnen som skyddar trädet mot svamp. Därför skall den inte sågas bort. Det är också viktigt att inte ta för mycket, utan ge trädet möjlighet att skjuta ny skott på många grenar nästa år.  Då man har sågat av grenar med blad så binder man ihop dem till passliga klasar och hänger upp dem i taken på tork. Det gör inget om bladen är våta av all regn de torkar snabbt till frasiga goda läckerheter.

Att hamla träd är en teknik som är rätt så bortglömd i dag. Hamlingens popularitet minskade kraftigt på 1800 talet i samband med jordbrukets rationalisering. År 1830 jämfördes den hamlade födan med prima hö, medan den 60 år senare räknas som nödföda, eller som dåligt hö.
(Kan hamlingen fortleva som tradition, Frid K, 2011)

Förr togs allt tillvara. Då fåren hade käkat upp bladverket och tuggat i sig  av den bark som de tyckte sig behöva Då plockades riset upp och användes som tände i stugans eldstäder. "Fårariset" kunde också hackas och användas som strö i boxarna. Andra alternativ kunde vara att de användes som byggnadsvirke till risgården (Tidig form av gärdesgård), ved, virke till redskap eller flätade husväggar.  

Pop up Café är kul!

Skylten på trappan till caféet i Villa Hyacint är gjord av gammalt sängbotten och tavelram

De där uttrycket att "sommaren är kort, de mesta regnar bort" stämmer ju utmärkt väl i år! Nog kändes den rysligt regnig och kort. Augustimånad räddade dock situationen en aning. Då kom den efterlängtade värmen, solen och härligheten! Då vi öppnade pop café i Villa Hyacint i Augusti så kom värmen som på beställning!

Pop caféet var en kul grej. Många hade frågat om Villa Hyacint så därav väcktes idén att öppna upp ett café. Vi öppnar dörrarna och ger folk en chans att själva komma och se på stuga tänkte vi. Det visade sig vara en rätt så lyckad tanke för nog kom det folk alltid. Mera än vi hade väntat oss.

Caféet fick namnet Calles café. Namnet har förbryllat rätt många. Vem är Calle? Det är frågan som ställdes flera gånger. Lite klurigt så har vi ännu inte berättat vem Calle är. Då vi öppnar på nytt i Maj månad så kommer vi att avslöja hemligheten.

 

Traditionella stockrosen i vas

Intresset för Villa Hyacint lockade människor både från när och fjärran. Byborna kom aktivt på kaffe, en del blev lite stamkunder. Eftersom vi har djur på gården som gärna låter sig klappas så kom barnen gladeligen på nytt. En del kunder råkade se skyltarna och bestämde sig att spontant komma på kaffe. En del hade läst i tidningen Västra Nyland om Villa Hyacint och ville komma och titta in. En hel del kunder hade vi från Sverige, men också från Norge och England. Peik och jag har fått träffa många spännande människor som alla har varit glada och positiva till caféet och gården.

Det första som möter kunderna, tidnings utklipp, gästbok och fotografier

Vi har ingen elektricitet eller rinnande vatten i Villa Hyacint. Det krånglar ju till det en aning då man har en verksamhet. Det har tidvis varit ett rysligt springande mellan bostadshuset och Villa Hyacint med kaffekoppar och kannor som ska diskas eller fyllas på. Det kräver åtminstone två personens aktivitet för att ha en chans att hinna med, så varje lördag och söndag har Peik och jag jobbat i caféet. Min mamma har också ställt upp så mycket hon bara har kunnat. Så nu har jag en rätt bra bild av hur familjeföretag ter sig. Det kan inte alltid vara så enkelt.

  

Mmmm

Kunderna har varit rätt säkra på att det är jag som bakade alla härligheter. De fick ett  förvånansvärt intryck i ögonen då jag stolt berättade att det är Peik och min mamma som bakar. Varje lördag och söndag bakade Peik bulle. Vårt kök doftade bageri, mmm.. Bosse och jag är fullständigt galna i bullar och andra sötsaker vilket nog syns nu. Nu är vi båda märkbart mera runda om kinderna än tidigare. Uh vad svårt det är att hålla sig borta från allt det goda! Det är en nackdel då man har café hemma på sin egen gård.

Fynd på lopp torg

Jag hade köpt upp ett stort parti kaffe koppar från en förening. Föreningen skulle köpa nya koppar och ville bara slippa av med de gamla för en obetydlig peng. Det var tur för de har nog kommit i användning hos oss. Därefter har jag och min mamma fyndat lite udda fat, gräddsnäckor, sockerskålar mm på lopptorg i trakten. Helt otroligt hur mycket man kan få för en liten peng om man inte är så kinkig med att de ska vara av något speciellt märke. Det finns mycket vacker och användbar porslin som inte har en Arabia stämpel i botten faktiskt. Det ser dessutom rätt så roligt och hemtrevligt ut när inte alla hör till samma serie.

Lycklig hästflicka hälsar på Birta och Neisti

Vi har vänliga och sociala djur på gården. De har varit ett stort dragplåster! Kattungen Lisa har suttit i många famnar i sommar. Hästarna har hyllats och klappats. Fåren Iris-Doris och Molly har varit överlyckliga över alla glada barn. Åsnan Molly har däremot sökt sig ut till grönbetet för att så komma bort från stöket och böket. Det är lite synd eftersom många barn inte ens har sett en åsna i hela sitt liv. Men det är ett val som jag tycker djuren måste ha. Vill dom inte vara med så måste de inte heller.

Interiör från caféet, stora rummet

Villa Hyacints interiör är anspråkslös. Här finns inga dyra tapeter eller andra lyxigheter. Många av kunderna har tyckt om det. I Villa Hyacint hade det bott vanliga människor, inga rika eller uppsatta personer. Det gillar jag! Slott och herrgårdar finns det nog tillräckligt av ändå. En kund kunde berätta att hans farmor hade bott i huset och att hans konfirmationsfest hade hålls där.

Cafégäst

Jag smålog för mig själv då jag inredde Villa Hyacint inför café öppningen. Jag kunde kallt konstatera att jag samlar på mig gamla möbler som en ekorre samlar kottar! Fast du milde vilken glädje att äntligen få möblera stugan.  Flera av våra rum i vårt bostadshus gapade faktiskt tomma. Många av möblerna var köpa på lopp torg med Villa Hyacint i åtanke, men dit kom de först då vi hade  stugan uppbyggd och det tog ju sin tid..

Lättade killar på verandan

Då vi stängde caféet för säsongen kom regnet! Det kändes som om det nästan hade varit en mening med att det efter hela månaden hade varit underbart sommarväder nu plötsligt svängde. Lättnaden var stor. Vi hade haft ett mål och vi rodde det i land! Nu en paus på caféet..vinter äventyren börjar...

...och regnet det bara öser ner..

Calles café är tillbaka då flyttfåglarna återvänder..

Min färgvärld!

 

Jag gillar skarpt att se på färger och hur de samspelar med varandra. Det är ju inte alltid så enkelt att säga va som är grått, vad som är rött eller gult. Färger ser olika ut beroende på vilka färger de råkar ha i sin närhet. Jag brukar träna mitt "färgöga" genom att se på bilder. Genom att försöka bilder som har samma färgvärld. super spännande sätt att  se på sin omgivning.

 

"Vilken  är din favoritfärg?" Det är frågan jag ofta får av min dotter på 5 år. Hon är alltid lika förvånad över mitt svar på hennes fråga.."jag vet int, har antagligen ingen". Hon målar nu med många olika färger. Väljer kläder med någon speciell färg och så vidare. Färger är för henne just nu en stor grej. Inte undra på att hon inte förstår mitt svar.



  

Som målare måste jag ändå medge att jag nästan känner det som en seger att inte ha en favoritfärg. Kanske jag nu är tillräckligt  bekant med alla färger för att inte kunna välja en framför en annan? Fast ändå måste jag nog ödmjukt påstå att i färgens värld finns alltid något nytt att upptäcka. Fullärd är man aldrig!

Då och nu och framtiden!

Tiden rusar iväg med en ryslig fart! Plötsligt är nästan sommaren förbi. Det är skrämmande då det känns som om man knappt hinner med.

Höet var en kamp som hette duga. Hopplöst svårt att få det att torka eftersom det regnade varenda dag. Vi blev tvungna att gå mot våra principer och satsa på plastade rundbalar i år. Det känns lite bittert eftersom vi har lantrashästar som i första taget skall ha ha magert torrt hö. Fast vad gör man? Då alternativen minskar i takt med regndropparna. Lite torrt hö hann vi i varje fall få in och det var ju tur.

För fyra år sedan var det en liknande regnig och kall sommar, då blev vi också tvungna att satsa på dessa hemska plastbalar. Nu i år återkom de tankarna som jag hade då. Tankarna på att "gå bakåt" ett steg i utvecklingen. Vi har inte råd att köpa en dyr bal maskin av modern sort. Så om man inte har råd att modernisera så får man väl göra tvärt om...eller?  Den bal maskin som Peik har är från 1970 talet och slitaget är därefter. .I år har den inte alls varit i bruk, det har inte funnits tid att reparera och fixa. Så hö balningen sköttes i år av en trevlig pratglad borde från grannbyn. De där tankarna att "gå bakåt" ett steg ja...till nästa år skall vi investera i hö störar. Massor av hö störar! Jag har diskuterat en del med en av vår granne som är en bit över 80 år om saken. Han kan de där! Så nu har jag bestämt mig. Om nästa år blir svår p.ga väder och maskintrassel så är det hö störar som gäller. Höet som torkas på stör blir fint, det vet jag eftersom vi nog har testat det i mindre skala. Nu är det ju inte en realistisk möjlighet att kunna störa allt hö, sådana hysteriskt duktiga människor är vi inte, men en del..


    

Trots allt hö trassel så är det ju en hel del som har lyckas väldigt bra också den här sommar säsongen. Villa Hyacint är klar och huset har vi startat ett pop up café i Augustimånad. Varje veckoslut har vi öppet från 11.00-17.00.

Peik är en mästare på  att baka allehanda bullar och godsaker. Min mamma är har också hjälpt till. De är båda skickliga i köket vilket har kommit till stor nytta. Responsen på bakverken och café har till tills varit mycket positivt. Vi har tur som bor i en by som bebos av mycket aktiva människor. Alla vill komma och bekanta sig med det lokala kaffestället! Härligt tycker jag. Så nu finns i Calles café i Villa Hyacint.

En ung dam tog kontakt med mig och ville göra ett reportage i den lokala tidningen om Villa Hyacint. Självklart fick hon göra det. Så stugan har fått en hel del publicitet. Många vill gärna komma och ta en titt på fotografier och annan dokumentation om huset. Nu har alla en chans att göra det och därtill få sig en kopp kaffe.

 

Just nu har jag lite fönsterprojekt på gång. Ett stort fönster till stallet. Där som nu är där är ett 1970 tals fönster som är i gräsligt dåligt skick. Det ska bytas ut till ett ett fönster av äldre modell. Det passar tidsenligt mycket bättre i stalls byggnaden. Ett lager målning till som sedan skall det passas in.

 Peik bygger på ett utedass av bräder som självklart är återanvända från ett renoveringsobjekt. Utedasset skall finnas till för cafè gästerna under sommaren. Till vintern ska vi använda det själva även om vi har en vattenklosett inomhus så är utedasset ett bra komplement.

När funktion blir vackert!

De vackraste av handtag

Kan funktionella saker vara vackra? Det tycker jag. Det saker som är vackrast är de som är gjort med kärlek av en människohand och fyller en funktion. Jag är bland annat stormförtjust i smidda prylar. Speciellt handtag. Vilket härligt hantverk! Gjort med största skicklighet och personlighet.

Stenar radade för hand

Det som är gjort för hand har sina defekter. Defekter som enbart ser rätt ut. Det ska bara vara så på  något vis. Det ser levande och intressant ut.

 

Slitet och gammalt som allting annat...

Förr hade väl i princip funktionen all betydelse. I varje fall i enkla stugor med små ekonomiska medel. Visst har väl viljan att dekorerat alltid funnits hos människor. Självklart måste den också har haft  en betydelse,  men i första hand måste man väl ändå överleva?  Det man måste ha för sin överlevnad det skaffade man väl först, eller?

Det smidda  handtaget var dyrt då precis som nu. Då hade man det sedan i hela sitt liv. För att det var kvalitativt och stod tillräckligt väl mot slitaget för att räcka för flera generationer. Tänkvärt tycker jag. Det borde bevisligen visa på att hantverk är lönsamt att köpa. En god investering.

Smidda handtaget på (pyntad) ek ådrad dörr

 I Villa Hyacint har jag tänkt mycket på att låta funktionen styra i första hand. Jag har försökt att inte krångla till det i onödan, eller lägga dit en massa finesser som inte hör hemma där. Jag tycker att det har fungerat rätt väl. Visst har jag målat lite här och där så helt utan dekorationer är stugan ju inte. Men jag har ändå försökt att låta det vara enkla funktionella lösningar på hyllor, skåp och dörrar.

Klassiska praktiska hyllan

Funktionen på gamla lås som inte fälls in är fantastiskt enkelt och smart system. Helt användbart ännu i dag. Kanske aningen klumpigt och rostigt. Det gnisslar och klagar men vad gör det?

Gammal gnällig och slitet

Blommor är pyntet jag inte kan vara utan. De ska då i första hand vara pelargoner. Oj denna härliga blomma!

Pyntet!

Beundrad och godkänd Villa Hyacint!

Litet fönster med gamla glas

Idag hade vi slutgranskning på Villa Hyacint. Från det lokala byggnadskontoret kom en ung trevlig herreman för att titta på stugan. Den blev klart godkänd! Härligt, nu kan man äntligen slappna av. Ett extra plus måste byggnadsgranskaren få för sin högaktning för gamla hus. Han förstod mycket bra värdet med att bevara dem på bästa sätt.

Villa Hyacint

På insidan är Villa Hyacint klar. De senaste dagarna har Peik och jag ägnat till att städa städa och åter städa.. och nu är det en hemtrevlig liten stuga.

Lilla rummet

Jag har tvättat alla fönster, så nu ser man hur fina de gamla glasen är. Handblåsta och bubbliga. Bågarna har jag laserat med rå linolja och pigmentet obränd terra. Det har varit originalfärgen på bågarna.

Panelen i lilla rummet är målad med en köpt linoljefärg. Den heter Allbäck linoljefärg. Färgnyansen heter Billnäs grön. Färgen är svensk men säljs också i Finland. Då man köper den kan den kännas aningen dyr men då man börjar måla så märker man att en liter räcker hur långt som helst. Med andra ord är den en prisvärd färg. Den rekommenderas varmt.

Skåp mot målad brädvägg

Villa Hyacint har inga eldstäder, åtminstone inte ännu. Så där som muren och eldstaden en gång vart gapade stora hål. De har vi nu slagit ohyvlade bräder för. Bräderna är av rejäla dimensioner, 200 mm. En del av dem är återanvända från från ett annat bygge. Där hade de använts som gjutformar. Jag skrapade av resterna från betongen och sedan slog vi upp dem. Det blev lite krångligt då de kombinerades med med moderna bräder. De återanvända var gråa och slitna medan de nya var ljusa. Då tog jag äppelvinäger och blandade i ett pigment som heter kimrök. Kimrök är ett svart pigment men om man enbart sätter i lite av det så fungerar det som lasyr.Det målade jag de nya bräderna med.

Då det torkar så ser de ut som gamla gråa bräder. De passade då utmärkt väl ihop med de gamla bräderna. Ett alternativ till vinäger är också pilsner. Det här kallas drickamålning och är ett mycket gammalt sätt att måla på. Det är roligt att måla på det sättet, dessutom är det billig färg.

Hylldekoration gjord av Bosse 6 år

Mot väggen med bräder har jag ett en byrå som jag hittade på loppis. Den hade kvar sin gamla ursprungsmålning.  Målningen imiterar ett finare träslag. Den form av målning kallas ådringmåleri. Jag är fullständigt galen i möbler som har kvar originalmålningar.

Ovanpå byrån är ett gammalt drängskåp som råkade passa utmärkt på byrån! Drängskåpet har jag haft i köket i vårt stora hus tills nu. Jag har ändå alltid tänkt mig att de ska till Villa Hyacint. Skåpet är målat på insidan. Det är meningen att de ska stå med dörrarna öppna så man kan se de fina kärlen innanför. Hyllorna är dekorerade med med en billighets spets, gjord av tidningspapper.

  

Ett av fönstren i stora rummet

Jag är nu i full gång med att inreda stora rummet i Villa Hyacint. Det kommer att inredas med både gamla skänkar, soffa, stolar, bord och en gammal tramporgel.

Lilla rummet

Det kilsågade golvet är ännu under torkning. Det är nertryckt på plats och ligger löst ännu tills vidare. Det funkar utmärkt väl att ändå använda rummet. De tunga bräderna gungar lite på med vad gör det. Det blir bara lite extra charmigt. Till hösten har vi tänkt spika fast det. Då drömmer vi om att använda smidd spik. Om plånboken tillåter så kanske...

Soligt golv i stora rummet

Väggarna i det stora rummet är delvis målade. Jag har här använt drickamålning gjort på vinäger och pigmentet grön umbra. Sedan har jag dekorations målat med en en schablon som föreställer franska liljan.

En variation av franska liljan

Det stora rummet är fantastiskt ljust. Det har dessutom den mest fantastisk utsikt! Jag kommer att låta rummet ha en mycket gammal prägel. Här kommer inga paneler eller motsvarande. Enbart stockväggar som delvis är målade. 

Gungstol är ett måste i alla gamla stugor

Titta in i Villa Hyacint!

Min och alla andra tanters favoritblomma, pelargonen. Duken har ingen hunnit stryka.

Nu börja Villa Hyacint bli klar! Lite målfärg här och lite där och sedan är kåken äntligen klar. I fem års tid har vi jobbat på och nu börjar det ge resultat. Ett helt hus har Peik byggt. Fantastiskt tycker jag!

Stockstommen från 1920 talet är åter i användning efter att ha ledat i en hög i sju års tid. Då vi köpte stommen hade den redan legat i en hög under en presenning i fyra års tid. Sedan dröjde det ytterligare några år innan vi fick ihop byggnads ritningar på ett hus som ingen visste hur det såg ut då det enbart var en hög med stockar. Sedan väntan på byggnadslovet...tog också sin tid och inte var så enkelt. Fast skam den som ger sig! Nu står kåken här på kullen och är hur vacker som helst.

   

Min morgon..

Så fort som golvfärgen hade torkat i verandan och det lilla rummet så bar jag dit några granna trasmattor och ett bord med tillhörande stolar. Vilken härlig känsla! Det var lite samma känsla som jag mindes att jag hade då jag som liten flicka städade min lekkoja på våren. Oj vad roligt det var och vad fint de blev! Ibland blir man så barnsligt förtjust trots sina 44 år på nacken.

I dag på morgonen drack jag kaffe på verandan endast iklädd morgonrock. Utanför hördes glatt lekande barn. Vilken bra början på dagen! Skämtsamt har vi kallat Villa Hyacint för vår sommarstuga. Vad är väl mera lyxigt än att enbart gå upp för en backe på hemgården så är man i sommarstugan?   

Färgkomposition!

Villa Hyacint står högt uppe på en kulle och det är en mycket varm plats. I dag kändes det fantastiskt skönt att sitta där i verandan och ge sig lite tid att njuta. Det har jag inte haft tid att göra före nu.

Färgfrosseri av stora mått!

Verandan i Villa Hyacint är väldigt färggrann. Inget är så väldigt mycket planerat, istället är det lite spontant inrett och målat. Jag slänger ihop en massa färger lite huller om buller så får man se vad det blir. En regel som jag ändå allt håller mig till är att jag blandar färgerna själv. Med pigment som är av de traditionella sorterna. Ultramarin blå, grön umbra, titanvitt, bränd terra och obränd terra är de färger som jag använt. Som effektfärger på vissa platser har jag använt mig av ett svart pigment som heter kimrök. Vid färgsättning av ett rum är det inte heller färgen i sig som är så viktig, utan hur färgerna samverkar med varandra. 

Bordet är ett litet konstverk i sig.

Golvet är däremot målat med en golvfärg som är färdigköpt och bruten i butiken. Det bör väl erkännas att den blev i grannaste laget!

Jag hade tänkt mig att golvet skulle vara brunt. Då jag inte hade möjligheten att själv skaffa färgen så Peik for iväg. Från affären ringde han och undrade hurudan färg han skulle välja. Jag försökte förklara att en rödbrun färg ungefär som några av våra återanvända plankor som vi har i lilla rummet. Peik kommer gladeligen hem med en färg som kan beskrivas som aningen mörkare än julrött. Jag målade några försiktiga drag på några av plankorna och ja...den var super fin! Långt i från brun men ack så vackert röd! En lite olycklig Peik drar en lättnads suck.. Jag njuter av att se hur trasmattorna i tusen färger framträder mot det glatt röda!

Rött golv och granna mattor.

Stolarna som jag har inrett verandan med är några vrak som vi har haft på stalls vinden. En del har limmats om för att igen bli stadiga och användbara. En del har varit utan sitsar och stoppningar. Tyget som jag har använt har jag fått av min mamma. Ett stadigt och glatt tyg från 1970 talet. En salig blandning av många  färger och många tidsepoker ger en hemtrevnad som är guld värd! 

En bra början på dagen!