Jag hör till den som inte är bästa vän med alla kryp och kräk som finns överallt så här på sommaren. Det måste bara erkännas! Ändå är jag ju väldigt stolt över att ha blivit märkbart bättre under årens lopp.

 Jag tycker ju att det är fullständigt löjligt att vara rädd för djur som i proposition till oss själva är mikroskopiskt små...men ändå... Alla människor har väl fobier och det är ju i sig ingenting onaturligt. Det "hör väl till".

 Genom evolutionens gång har väl vi människor undvikt  kontakt med vissa djur. Det var säkert avgörande för vår överlevnad att kunna  göra så. Det var säkert viktigt då människan levde ute på stäpperna och var utsatt för enorma faror, men idag..?

 Jag har en man som p.g.a. sin naturkännedom och sakkunskap älskar allt som kryper! Allt är intressant för honom spindlar, skalbaggar, myror, tusenfotingar, ja listan kan göras huur lång som helst.

 Det är säkert min man som har "förbättrat" mitt förhållningssätt mot dessa små kryp under åren som gått. Jag kan leva med dessa kryp idag dom får sköta sitt och jag mitt typ.. Jag försöker "förbättra" mig hela tiden och på bilden är min nyfunna vän. En verkligt liten spindel. Den bor på lampan som står på mitt datorbord. Vi umgås lite då jag är på facebook eller annars sitter vid datorn. Han har till och med fått ett namn Nisse!