fredag 1 april 2016

Sorg i pånyttfödelsens tid

Vårtecken


Oj oj oj de senaste halvåret har varit allt annat än trevligt här på Lillgård. Just då våren lite smått börjar visa sig så går vår 33 åriga islandhäst Barna Blesi bort. Så på ett halvt år har vi förlorat två hästar och en kanin. Nu är det ju så att de alla var ålderstigna så det det var ju inga märkligheter med deras död, men det är ju ingen större tröst.

 Jag hade en veterinär och titta på Barna blesi en månad före han bortgång och då konstaterades han frisk trots att han var mager och taning så visst blev det en överraskning att han sen ändå plötsligt går bort. Det är en märkligt tom känsla är det på gården då båda gamlingarna är borta. Fast ändå måste livet gå vidare och visst blir det en rejäl påminnelse om att inte ta någonting för givet och att leva här och nu! Vem har "tid" att göra det i dagens prestationsinriktade och tidspressade värld? 


Barna blesi i sin ungdom


Djuren lever i en annan verklighet än vi människor. Det är vad jag tror. Dom planerar inte och tänker inte framåt i tiden så som vi människor gör, eller gör dom? Dom verkar helt tillfreds med att leva här och nu för att nästa minut vara borta. Tar ingen stress inför morgondagen. Själv har min hälsa börjat tryta på grund av långvarig stress,  så jag umgås extra mycket med mina djur just nu. För att lära mig, just det..leva här och nu. Det är oerhört nyttigt, något som alla borde göra.

 
Barna blesi 33 år!

Jag hade fotograferat Barna blesi  massor den senaste tiden. Jag blev så glad då veterinären friskförklarade honom så jag tänkte skriva ett låångt inslag om honom här på bloggen. Nu blev det tyvärr inte så. Han var hästen som aldrig svek och som litade fullständigt på människor. En underbar häst med ett hjärta värt guld. Det finns massor att skriva om honom och en dag då det inte känns för tungt ska jag göra det men just nu är tiden inte inne för det. Just nu försöker jag finnas till för de som är kvar,  så mycket jag kan och... just det, hinner!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Sörjer med er ! Vi hade en tragisk höst oxå pga att vi miste Pikke så jag vet nog att det är så förskräckligt tomt efter dessa härliga familjemedlemmar ! Hjärtat känns som om de skulle brista ! Men men livet måste ju gå vidare och det är ju sant !

Karina sa...

Tack Inger! Jo nog har ju djuren en märkligt viktig plats i en liv. Du har rätt i att livet måste gå vidare..med nya djur ;) eventuellt..