lördag 28 februari 2015

Den sista snöflingan!




De vita spetsen måste ju vara inspirerad av snöflingor! Då man ser förstoringar på snöflingor så ser man att de har fantastiska mönster. Handgjorda spetsar finns också i oändliga varianter. Jag tröttnar aldrig på dessa fina hantverk. Sådant kan man inte ha för mycket av!



torsdag 26 februari 2015

Slit och släng? Nej tack!

Detalj på kaffekvarn


Ju äldre jag blir ju mera gillar jag det slitna och nötta utseendet på saker. Kanske det hänger ihop med att jag själv blir äldre och lite nött i kanterna?  Jag är däremot inte speciellt förtjust i sådant slitage som gjorts med flit. Det vill säga möbler som repats och slipats för att se äldre ut än de är. Nya möbler som behandlats så tycker jag enbart ser konstiga ut.


Lappat och återanvänt


Slitage fungerar på något vis som ett bevis på att föremålet är gammalt och använt. Det ger det ett historiskt värde. Det berättar en historia! Det blir ju också som ett bevis för att det är av god kvalitè eftersom de hållit i alla dessa år. Fast det sedan är lappat här och där så hör lite till saken.





Långt förbi bäst före datum..


Förr lappade människorna sina saker för att på så vis förlänga dess livstid. Lappa strumpor gjordes man hur många gånger som helst . Inte var det tal om att sticka eller köpa nya stup i kvarten. Garn var värdefullt och inte kunde slösas med hur som helst. Det är något som den moderna människan kanske kunde hålla i åtanke. Då skulle vi spara på naturen och minska sopbergen. Jag gillar tanken på att lappa ihop de prylar som redan finns hemma. Hellre det än att jämt och ständigt köpa nya.  

Gamla skoplagg är fascinerande att studera! Slitaget är mest på tån och botten. Ofta var botten lappat. I bland flera gånger om. Människor lappade skorna själv och nog är det fantastiskt att se de små träspikar de använt för att kunna fixa lappningen. Vilket hantverk!



Ett spår i tiden


Slitaget är ett spår i tiden. Någonting vi lämnar efter oss till efterkommande generationer. Kul tanke tycker jag!

onsdag 25 februari 2015

Vem vill bo i ett museum?

Lite brocante, lite museum inspirerat, lopp torg och återanvänt


Nå vem vill väl bo i ett museum? Det är en fråga, eller är det ett påstående som jag ofta får höra.De är ju inte alla som förstår vad vi pysslar med min man och jag. Då spånskivor, laminat och plastmattor flyger ut så det viner i knutarna. In kommer istället återanvänt virke, gammaldags el avbrytare och gamla slitna dörrar utan handtag.  Ofta brukar vi skämta och säga att vi inreder. Dock på ett rätt så brutalt sätt. Vårt bostadshus är byggt på 1890 talet av det finaste virkes kvalitè! Att ha ett sådant hus klätt med skräpmaterial som spånskivor känns som en skymf. Sedan är ju förstås den där historiska aspekten på det här med spånskivor. Det som idag är ett hatobjekt kanske imorgon är hyllat kulturhistoriskt material som bör bevaras. Så vad är då rätt att göra? Uh jaa det går ju att krångla till det hur mycket som helst.


Hobbyrummet


Jag har en hantverks utbildning och har ett inbyggt behov att alltid syssla och pyssla med någonting. Därför har det här hobbyrummet en rätt så viktig funktion för mig. Tidigare var taket och väggarna klädda med spånskivor. På golvet låg en plastmatta och under den rå ohyvlade bräder. Det var inget vidare trevligt.

Vi hade turen att komma över ett litet parti med nya breda kil sågade golvplank. De är aningen missfärgade  så priset var överkomligt. Kil sågade golvplank hör ju inte till det billigaste varianten av golv precis så missfärgningen kan vi leva med.


Sängen som lockar  till vila. Notera tomten i fotändan!


Då rummet äntligen är klart och det är dags att göra de där roliga, de vi säga "fin inreda" så glömmer jag allt som heter funktionalitet. Jag fullständigt struntar i om det är praktiskt eller ej. Jag  bara lagar det fint! Jag tänker på färger och former. På material och ytor. Ibland känns det nästan som om jag målar fram rummet. Den här praktiska delen, dvs hur rummet skall användas växer fram lite av sig själv. Så där småningom. I rummet finns nu en gammal antik säng som gossen vår sov i tills han så att säga "växte ur den". Den är väldigt smal. Enbart 60 centimeter så speciellt bekväm är den ju inte. Fast det spelar faktiskt ingen roll, den är ju så vacker! Det virkade sängöverkastet är köpt på lopp torg  och lapptäcket har jag gjort själv. 


Fina skavanker!


Dynorna har jag sytt av gamla bolstervar som jag fyndat på lopp torg eller hittat i något av mina tidigare hus. De grå dynorna är däremot gjorda av en gammal matsäck från kriget. Den hittade jag på stalls vinden smutsig och bortglömd. Den var lite sliten så nu har dynorna lite lappade hål här och där. Charmigt tycker jag.


Morfars syster Lilli


Jag har massor med gamla svartvita fotografier. I hobbyrummet finns ett av mina favorit fotografier. Det är en släkting till mig. En liten flicka som hette Lilli. Lilli gick tyvärr bort i unga år på 1930-talet. Hennes bild har i
varje fall alltid hängt på någon fin plats i mitt hem. Nu får fotografiet hänga ovanför den gamla sängen.


 
Husmodern från 1948


Jag gillar gamla tidningar. Jag får massor av inspiration av dem, speciellt till inredning projekt. Härlig läsning! Vackra bilder och ett språk som är gammaldags. Tidningarna är en spegling av sin tid. Lärorikt och roligt. Tidningarna har en given plats i rummet.


Dörrlister och väggbrytare är den svaga länken..


Ännu återstår en hel del jobb i hobbyrummet. Elledningarna är dragna, nu väntar vi bara på att få en yrkeskunnig elmontör till platsen. Min bror är el montör och har lovat komma. Lycka är att ha en hjälpsam bror! Elskåpet finns här i hobbyrummet och vi var rätt så säkra på att vi måste laga om hela elsystemet. En glad överraskning blev det då vi kunde konstatera att det inte var nödvändigt. Det gamla proppskåpet kan fortsättningsvis användas. Härligt! Ledningarna måste däremot bytas.


Gammaldags gardin


Gardinerna som hänger i fönstret är från lopp torg. Jag gav en euro för dem. Så de där med att inreda behöver inte vara dyrt alla gånger. Jag gilla dem för att de har en gammaldags charm som gör sig så bra i det här rummet. Mjuka lätta gardiner mot grova stockar är en super fin kombination. Då jag inreder så försöker jag just tänka så. Kontrastverkan, mjukt mot hårt, ljust mot mörkt mm. Brocante chic är en inredningsstil som ofta inspirerar mig. Det slitna och nötta är fint, men materialen skall vara kvalitativa.



Tomteskor från österbotten och leksaksbil från byn


Hobbyrummet är nu det nya favoritrummet för hela familjen. Hit kommer jag med min kaffekopp redan på morgonen. Hämtar krafter för att orka med  dagliga göromål och jobb. Det är ett rum i min smak. Så vem vill  bo i ett museum? Jag!


Stol inköpt hos antikhandlare, en dyrgrip som hängt med i många år

lördag 21 februari 2015

Den gamla gården!

Vacker handgjord gardin som ännu hänger kvar


Vår röjning i stugan som vi ska plocka ner fortsätter och fortsätter.. Just nu känns det som om inget händer fast vi har legat i och jobbat. Visserligen börjar rummen bli rätt så tomma på skrot och skräp. Så visst går det åt rätt håll men det känns segt och tungt just nu. Vi har i varje fall planerat att börja märka upp och sedan börja plocka ner verandan nästa gång som vi far dit. Hoppas det lyckas!


Detalj av ytterdörr som sett sina bästa dagar


Jag gav mig lite tid att promenerar runt huset och studera den lilla trädgården. Den är fantastiskt fin! Där finns massa gamla vackra träd. Ekar, askar och lönnar i mått som ger karaktär åt en gård. Dessutom gamla äppelträd som är knotiga och knöliga.  Det vilar en slags mystik över gamla ödegårdar.

Litet sorgset är det ju att huset inte får stå kvar i sin vackra högst personliga trädgård. De hör ju liksom samman på något vis.


Den magiska gamla trädgården


Förr planerades trädgården väldigt långsiktigt. Människor satsade på ädelträd som ekar och askar. Träd som växer rätt så långsamt och "tar tid" på sig att blir ståtliga och vackra. Symboliken kring de olika träden var något som säkert togs på största allvar förr i tiden.

Eken ansågs vara Zeus träd. Den var helgad åt åskguden Tor. Om en ek blivit söndersplittrad av åsknedslag så trodde man att där var åskgudens boning och fick absolut inte fällas.

Inom nordiska mytologin är asken Odens träd. En annan benämning på trädet är Yggdrasil. Asken brukar även kallas kungens träd. Benämningen kommer från att kungen alltid kommer sist till alla fester och lämnar den först. Askens löv kommer sent på våren och fälls tidigt på hösten. Mytologin och folktron kring olika träd beskrivs väl i boken:  Träden och vi.  Boken är skriven av Kåre Pihlström och utgiven av Föreningen för skogskultur.

I källaren finns kvar rester av kalk som användes i trädgården


Kanske var det mytologin och folktron som bestämde vad folk planterade i sina trädgårdar förr i världen. Fast ändå måste nog funktionaliteten också ha spelat en stor roll. De gamla knotiga äppelträden får väl här stå som bevis. Spår efter gamla odlingsland är något som nästan uteslutande alltid hittas i gamla trädgårdar. Det var ett "måste" för även den fattigaste torpare.

torsdag 12 februari 2015

Nyaste fyndet!

Lanthandel a`la Karina?


På veckoslutet köpte vi en gammal försäljnings disk. Den har ursprungligen stått i en bokhandel i Karis. Disken är säkert från 50-60 talet och mycket välhållen. Den ska så småningom upp till Villa Hyacint, men eftersom golvet inte är klart än, så får den stå i bostadshusets kök så länge. Nu börjar vårt kök mera likna en gammal lanthandel än ett kök. Det är inget som direkt stör mig, tvärt om faktiskt!


Lådor lådor massor med lådor..


Försäljnings disken har 25 lådor där av 5 stycken är dolda. Det vill säga syns inte från framsidan. De lådorna är längst ner. Disken är oerhört tung, oj du milde vad jag fick ta i" för att orka. Det var bara Peik och jag som bar så var en liten styrketräning som hette duga. Hur som helst så är den ni hemma här hos oss. Faktum är att den faktiskt är en riktigt praktisk möbel hemma i ett hushåll.

Varför måste köksinredning alltid vara enligt standard modeller och former? Mycket roligare och mera personligt blir det med sådana här prylar!


Försäljnings disk med glasprydd framsida


Jag har nu blivit väldigt förtjust i min nya disk. Den dag då den flyttar upp till Villa Hyacint så kommer jag att sakna den här i köket. För här passar den utmärkt väl. Jag har aldrig riktigt förstått mig på dyra köksinredningar. Jag aldrig förstått vitsen med dem. Måste man ha skåp i oändlig mängd som fylls med allehanda ting? Mycket vackrare blir det med en gammal skänk och...ja typ en försäljnings disk som de här !

fredag 6 februari 2015

Vår i luften!

Höns och tuppar på språng


Oj vilken härlig dag i dag! Jag har varit ledig och barnen har varit hemma med mig. Vilken härlig känsla då solen börjar värma. Ja och sedan det som är ännu bättre, det där ljuset! Det där speciella nordiska ljuset som återkommer på våren. Det är som om hela världen plötsligt vaknar ur en vinter dvala.

 
Dripp dropp..


Då det droppar från taket och solen börjar värma, då känner jag att jag lever igen. Våren är min årstid! Jag tog mitt eftermiddags kaffe uppe på tröskeln till Villa Hyacint. Jag kunde konstatera att det är en mycket varm plats som det huset står på. Det är bra för huset också. Inget hus mår bra av att stå i en fuktig grop. Villa Hyacint står högt uppe på berget och det både syns och känns.


Villa Hyacint


Jag och barnen var alla lediga i dag. Vi gick i väg till postlådan i solskenet och oj vad vi njöt. Med oss hade vi ett stycke häst och ett stycke åsna. Åsnan Molly fick springa fritt vilket fungerade utmärkt väl. Hon håller sig troget vid sin kompis Barna blesis sida. Hon är lite rädd av sig så hon håller sig gärna med gänget. Det känns antagligen tryggast så tycks hon tänka.


En nyfiken fjordhäst doftar på våren


Barna blesi har varit terapiridnings häst och har ett lynne som är fantastiskt. Han är 31 år gammal och är i rätt bra kondition för sin ålder. Lite späd har han blivit men han är frisk och kry. Åsnan Molly är 14 år gammal och kommer ursprungligen från Danmark. Nu har jag ju inte riktigt koll på hurudana vintrarna är i Danmark, men antagligen är de inte så snörika som här. Molly gillar inte snö nämligen. Hon är uppenbart irriterad då det snöar. Om hon får välja så står hon helst inne i stallet då det snöar.


Teamet Molly och Barna blesi


I dag tyckte även Molly att det var helt trevligt att vara ute. Hon är fantastiskt skicklig på att hitta de varmaste platserna att sola sig på. Då man går ut och gå med både häst och åsna så blir det ju som ett litet äventyr för barnen som då gärna följer med. Glada och nöjda följde de med hela vägen.


Barna blesi väntar snällt på lillmatte Wilma


Hoppas att det blir många sådan här dagar på rad nu! För jag längtar nästan ihjäl mig efter våren. En sådan här dag känner man glädje över att få bo på landet med vackra vyer vart man än ser. Jag och sen den där frihetskänslan då man går i väg med nära och kära utan att behöva stressa. Då det får ta lite tid..


Bosse väljer alltid lite sin egen väg