måndag 29 december 2014

Senaste fyndet!

Ett härligt skåp med öppna dörrar. Tovade äpplen få vara extra dekoration, de är"made by me"


På ett pryltorg på facebook hittade jag ett fynd här om dagen! Ett drängskåp! Oj vad jag gillar gamla skåp och speciellt drängskåp tycks ofta hamna hos mig.

Säljaren hade enbart satt upp en bild på skåpet så jag visste inte riktigt vad jag köpte. Peik for efter det med paketbilen och då han kom hem med det så var det bara att konstatera...det var ett fynd! Det var precis så som jag hade tänkt mig. Himmel och pannkaka vad jag är förtjust i fyndet! Det luktar lite unket garage innanför men det är inget som skrämmer mig. Det försvinner så småningom. Nu är det tvättat med tall såpa på insidan och utsidan.


Ovan på farmors skåp passar fyndet utmärkt


Det är ett skåp som är ska stå öppet, därför är det målat på insidan. En härligt blå färg har det innanför som är värt att visas. Där förvarar jag nu bland annat mina kökshanddukar. Jag gillar granna textilier. Det stör inte alls fast de är olika färger och mönster, det ser enbart trevligt ut. Handdukarna har tidigare varit på lägsta hyllan i min farmors skåp.  De har varit väldigt opraktiskt .


Ådrings målad utsida


Utsidan på skåpet är ådringsmålat. Härligt tycker jag! Det är inte så vanligt med ådringsmålade möbler här i södra Finland. I österbotten och skärgården finns mycket mera av dem.

Jag målar inget, bara putsas lite för att få bort onödig modern färg som har använts för att "bättra på" den ursprungliga målningen. Sedan är det klart att användas precis så som det är.


Färgprakt!


Ådrings måleriet är ett hantverk som ska bevaras. Det är en stor konst att imitera finare träslag på det här viset. Det är någonting som jag själv sysslat med en hel del. Det är fantastiskt roligt. Då människor målar över dessa fina målningar så skulle jag kunna gråta. Varför täcka in det gamla nötta charmiga måleriet för att få en död vit yta? Shabby chic stilen i all ära, men förstör inte antikviteter.


Detalj av måleri

torsdag 25 december 2014

Hej mitt vinterland!



Ja med julen kom både snön och kölden. Jag är inte speciellt förtjust i någondera, men ljuset tycker jag om. Ibland ser det nästan ut som hela världen var blå och det är fantastiskt fint.




Här är några bilder från vår gård tagen i det vackra vinterljuset. Jag tycker inte om kallt väder, men jag bara måste ut och fotografera...en liten stund...sedan in till älskade köksspisen igen och drömma om våren...och värmen..fast det är rätt så långt dit ännu..men ändå..




Glöm inte att mata småfåglarna nu när det blev vinter på allvar. Har man börjat mata dem så är det viktigt att fortsätta hela vintern.




tisdag 23 december 2014

God Jul och ett gott nytt år!

Detalj av det senaste fyndet


Jag och Peik köpte en julklapp åt varandra igår! En stol och ett bord. Bordet är lite märkligt på något vis i sitt formspråk. Det antagligen därför jag föll för det.


Bordet  är från Sverige och är färgen är både slitet och medfaret. Någon märklig ådring har det som kanske inte är så där väldigt tilltalande. Men det är ett roligt och annorlunda bord på något vis. Möbler har vi mera än vi behöver, men bord är faktiskt något av en bristvara trots allt. Det är en av orsakerna till att vi köpte det.


En vrå i hallen med bland annat nygammalt bord.


Nu står det i vår hall och är hur fint som helst! Det är kvadratiskt och passligt stort . Jag är mycket nöjd. Det krävde lite prutande och förhandlande innan vi köpte det,  men i långa loppet så var både säljaren och vi nöjda. Hur gammalt det är spelar ingen roll faktiskt. Jag tror inte det är så där rysligt gammalt, men ändå fint och passligt slitet för att passa i vårt hus. Så ska vi åtgärda slitaget på något vis då? Nix det duger som det är!
'

Ljus av egen tillverkning känns mera äkta


Vi har sålt en del talgljus på julmarknaden och på "lördagsmarknaden" i Karis. De som nu är kvar bränner vi upp själva. Lite av dem idag och resten i morgon. De brinner otroligt fint faktiskt. Det är ju så man blir lite förvånad över hur i princip "fläsk" kan brinna jämt och fint. Ändå måste man minnas att förvara dem svalt, för annars "smälter" de bort.


Nu har vi ljus här i vårt hus!


Till alla läsare önskar jag en riktigt god jul och gott nytt år. Satsa på några bra nyårslöften och bestäm er för att lyckas, då går det klart! Själv har jag två löften för år2015..

söndag 21 december 2014

En tupp i skyn???

En ungtupp som inte är rädd för höjder


De flesta har en tupp som vindflöjel på taket.  De har inte vi, men vi har en riktig tupp på taket istället! Nu var tuppen i fråga visserligen enbart på hönsgårds taket men i varje fall... det var en rolig syn.

onsdag 17 december 2014

Kaos i skapande hem!

Sneda och krokiga talgljus gjorda från början till slut


Nu är inte Pilsner och pigment bloggen någon inredningsblogg. Det får vara mitt försvar nu när jag visar dessa grymma bilder. Känsliga pedanter bör se bort. Jag och Peik var förra veckoslutet på gammaldags julmarknaden i Ekenäs och sålde varor som vi hade tillverkat. Så hela veckan kämpade jag för att få produkter färdiga och i ett sådant skicka att vi kunde sälja dem. Ja huset såg ju ut därefter också förstås!


Julstök? Nee..


Då jag kör igång mitt "hantverkare" jag så tar jag galant över 100 kvadrat på bara en dag. Det vet alla som känner mig. Det är otroligt vad jag behöver utrymme. Oj milda makter! Bilderna är från vårt kök och är alla tagna vid samma tillfälle. De är nog bevismaterial nog antar jag.

Borde jag skämmas och inte visa bilderna? Njaa kanske.. tillika som jag helt enkelt inte bryr mig... I värsta röran har jag ändå koll på var jag har saker och ting. Det enda som tycks försvinna till och från är saxen. Den vandrar från rum till rum..


Uuuu!


Då jag sedan skapat färdigt städar jag gladeligen upp efter mig faktiskt. Då utgångsläget är vad bilderna visar så syns det ju verkligen då det sedan är putsat och fejat. Då har jag produkterna snyggt i lådor färdigt att fara i väg med.


En diskbänk


Så försäljningen på marknaden då, hur gick den? Var det värt besväret? Ett ärligt svar? Ok vi sålde en del men inte så mycket som vi hade önskat. Fredag kväll var ett blött helvete. Det regnade och regnade och regnade i det oändliga. Vi hade inget tält eller annat skydd så som de flesta andra så usch och fyy! Lördagen var däremot helt okej. Då  fanns det en glädje i att vara där också och träffa gamla och nya bekanta. Då sålde vi också en del.


Ett köksbord?


Nu är röran i köket ett minne blott. Tro nu inte gott folk att vårt kök alltid ser ut så här. Nej nu är det återställt, snyggt och aningen julpyntat dessutom. Nu har jag "skapande slarv Majan" förflyttat mig ner till garaget i stället. Där fortsätter jag jag nu med mina fönsterprojekt som fått vänta några månader.


En skapande kaos


En del av fönstren skall till Villa Hyacints veranda. Det har varit ett evinnerligt pusslande för att få ihop fönster som kunde passa som veranda fönster. Nu har jag äntligen fått klart för mig vilka som passar, så nu jobbar jag på för att få dem i skick. Känns härligt att få jobba med lite träarbete efter allt det textila.


En liten bråkdel av min fönstersamling


Med de fönster jag nu har valt till verandan kommer Villa Hyacint antagligen att få ett 1920 tals utseende vilket är helt okej. Ännu finns många frågetecken och karmar till en del fönster saknas så lite snickeriarbete kommer att behöva göras. En del fönster är också i så dåligt skick så det kommer att krävas lite lappningar här och där. Jag är ändå hoppfull och tror att slutresultatet kommer att bli fantastiskt bra, men det tar sin tid..


Fönster ursprungligen från gammal ladugård i återbruk


Det känns fantastiskt roligt att få göra något åt sig själv som omväxling. På sista tiden har jag mestadels tillverkat till försäljning. Vid något skede får man nog. Nu har jag igen tid att sätta på Villa Hyacint och glädjen är stor!


Litet Villa Hyacint fönster



söndag 14 december 2014

Gamla charmiga kojor!

Affär på Skansen


Den 12.12 2012 gifte vi oss. Peik och jag for till Stockholm på bröllopsresa. Vi gick självfallet i Stockholm och tittade i affärer så där som turister antagligen förväntas göra. Stockholm är en vacker stad, speciellt gamla stan är ju fantastiskt fin. Vårt hotell låg på Hasselbacken. Hotellet ligger i princip mitt emot Skansen. Ja och Skansen är ju ändå bäst av allt! Då Peik och jag kom dit så var det som att komma hem! Oj du milde dessa härliga hus!

 
Skansen hus i snöskrud


Det är ju fantastiskt att Peik och jag båda är lika galna i dessa gamla kojor. Det skulle ju vara förskräckligt om endast den ena skulle vara galen i gamla kåkar,då skulle den andra ständigt lida. Varför var allting så vackert förr? Är det för att allt är gjort för hand och med största omsorg. Gamla hand blåsta fönsterglas som glittrar är tusenfalt vackrare är moderna döda och stumma rutor. De är industriellt tillverkade. De är gjorda av maskiner, inte av människor. Det syns. Moderna fönster med konstgjorda spröjsar är enligt mitt tycke fruktansvärt. Förr måste fönster vara spröjsade eftersom man inte kunde tillverka så stora glas att det skulle räcka till hela fönstret. Det hade inget med estetik att göra, enbart funktion. Teorin att "ju äldre fönster ju mindre rutor" stämmer rätt så långt.

 
"Husögon med ögonlock"


Vi bor i ett hus byggt på 1890-talet. Det är gammalt. Tyvärr är mycket av det gamla förstört av den förra ägaren. Till en del kan jag förstå att man gör om och fixar till. Ska man bo i ett hus så måste man göra det till ett hem som passar en själv. Folk moderniserar och grejar i tro på allt det man gör är rätt. Självfallet vill väl ingen förstöra ett hus med flit. Om det finns folk i huset så lever det också vidare, det är bättre än att det lämnas att förfalla. Det gäller ju både gamla och nya hus. Så det finns ju två sida av myntet.

Vårt hus har fönstren byts ut på. Det är inte bra! Inte nog med att de är nya, de är dessutom heltokig modell som inte passar till huset. Jag är ständigt på jakt efter fönster som kunde passa vårt hus. Problemet ligger i att de måste vara många och likadana. Det är inget enkelt projekt.

   
Inte är alla gamla kojor röda! Hus på Skansen


Det är ok att fixa i sitt gammal hus. Tapetsera och måla om är helt i sin ordning. Det som ändå är tänkvärt är att inte skrapa bort alla färglager överallt. Jag tycker inte heller att man ska riva bort alla gamla tapetlager innan man sätter dit nya. Vad är väl mera fascinerande än att studera dessa lager och försöka föreställa sig hur rummet sett ut vid olika tider? Den glädjen ska vi inte ta bort av kommande generationer.


Blyinfattade glas på ett Skansen hus


I vårt hus är eldstäderna utrivna. Det är en stor sorg för mig. I köket har vi förvisso en vedeldad köksspis som fungerar helt utmärkt. Den är antagligen från 1960 talet. Den fungerar bra så den är ok. I ett annat rum har en plåtbeklädd kakelugn rivits ut för att ge plats för ett klädskåp??

I salen fanns en öppen spis från 1970 talet då vi flyttade in. Den förbjöd sotaren oss att elda i, den var inte i skick. Den rev vi gladerligen bort. Nu har vi en kakelugn i salen som är från 1880 talet. En grotesk sak i mörkgrönt! Den fick vi billigt för att den var så ful. Ja den var verkligt ful, men då den hade murats upp på plats så blev den fula ankungen plötsligt en vacker svan?? Ja eldstäderna är värda att bevaras i ett gammal hus. Tänkvärt är att eldstaden är husets hjärta och fönstren dess ögon!


Öppen eldstad i Skansen hus

onsdag 10 december 2014

Pensel vila

Kombination av ådringsmåleri och fritt komponerad dekor


Jag har pysslat på med rejäl fart de senaste dagarna. Nålbundit, sytt, virkat, tillverkat ljus av varierande sorter med mera. Jag är så hiskeligt nyfiken på att lära mig nya saker därför blir jag så rysligt splittrad i mitt pysslande. Jag använder allt från motorsåg till synål, spelar ingen roll. Orsaken till mitt ivriga pysslade är att om några dagar ska jag prova att sälja lite grejs på gammaldags julmarknaden som är nu inkommande veckoslut. Det är bara en sak jag aldrig pysslar med mera, dekorations måla... märkligt egentligen..

 
Målat för länge sedan av mig


Förr målade jag allt som jag kom över, möbler, väggar, tavlor, ja listan kan göras hur lång som helst. det gör jag inte mera. Visserligen har jag nog dekor målat väggarna i salen, men det är flera år sedan dess. De är lämnade på hälft, som om orken tagit slut plötsligt.

Jag hade i många år tränat upp en hyfsad marmorering och ådringsteknik som jag i skolan först fick en grund för och nu, plankstryker jag någon gång och det är allt. Jag saknar inspiration till att börja med något mera avancerat än så. Det är nog lite synd. 

   
Min farmors skåp, slitet och bortglömt då jag tog hand om det


Det är ju inte så att jag tappat intresse för måleriet egentligen. Jag sysslar ju fortfarande mycket med färger men på ett annat sätt än tidigare. Jag tillverkar mycket färger och experimenterar med det ena och det andra.

Jag har den stora turen att ha en man som tillåter mig måla i princip hur som helst och var som helst här hemma så det är verkligen inga hinder. Peik och jag har aldrig köpt en enda tapet till varken vårt nuvarande eller tidigare hus. Jag har målat målat målat och åter målat.."måleritrött"? Mmm kanske..

söndag 7 december 2014

Det ursprungliga ljuset

Det enkla ljuset i sin ursprungliga form


Julen närmar sig och med den dyker det upp belysnings arrangemang här och där i alla tänkbara former. Så mörkt som det är här uppe i norden den här tiden på året så är det väl inte undra på att folk vill lysa upp alla vrån. Men ändå måste jag medge att ju äldre jag blir ju mera försöker jag faktiskt vänja mig med mörker. Det finns faktiskt en frid i att befinna sig i mörker också.

Där som Peik och jag bodde tidigare var det rejält mörkt på vintern. Hela lilla byn vilade i ett mörker vintertid. Där fanns inte så många året runt boende så därav var det tyst och mörkt. Vi hade en hund den tiden. Jag gick ofta ut och promenera med honom på sena kvällen. Ibland iklädd en rejält ful och tjock morgonrock. Där fanns ingen som såg någonting så vad spelade de för roll hur man såg ut. Ofta stannade jag och tittade upp i himmelen och oj vad mycket stjärnor det fanns. Många flera än jag någonsin tidigare hade sett.

Peik kommer från början från storstan, han gillade aldrig att bo i detta mörker, men faktum är att det gjorde jag. Jag tänkte ofta på hur mörkt det måste ha varit förr i tiden. Före det fanns elektrisk belysning. I små stugor på landet kunde härden vara den enda ljuskälla till och med en god bit in på 1900-talet. Många ville inte ens ha dess nymodighet, den ansågs vara farlig. I dag tar vi belysning för en självklarhet, tills det blir ett längre ström avbrott. Då förstår vi igen hur mörkt det egentligen var förr i tiden.



Det krokigaste ljus världen skådat..men brinner jämnt och luktar inget!

Någon gång i min ungdom så provade jag på att stöpa ljus till julen. Jag har länge tänkt att jag vill prova på hantverket igen någon gång. Fast inte ljus av stearin utan av talg. Skämtsamt brukar jag säga att jag inte är  intresserad av det som är gammalt utan av det som är föregångaren till det gamla. Med andra ord det som är urgammalt! Det är talg ljusen! Urgamla. De fanns långt före några förnäma stearinljus var påtänkta. Nu har vi gjort slag i saken och prövat tillverka dessa ljus. Snabbt går det inte. I hel dag höll Peik på med att rensa i dessa slaktrester och värma upp det. Då utvinns talgen. Lukten var fruktansvärd, själv blev jag allvarligt illamående. Peik klarade det däremot imponerande väl.


De första försöken...


Följande dag började vi stöpa. Till en början blev ljusen inte vackra. Nej de var både krokiga och sneda. Färgen där emot är underbart vacker. Inte vit och inte gul men någon slags gräddvit naturfärg. Efterhand blev de både rakare och finare och vi fick den där "känslan" för hur vi skulle göra.  Vi har använt ungefär hälften av blandningen så vi kommer att fortsätta någon kväll. Talgen måste hållas varm, vilket visade sig vara svårt då vi stöpte utomhus. För även om det är varmt ute så är det tillräckligt kallt för att stöp massan skall kallna och stelna. Ändå kan jag nog rekommendera att utföra det här pysslet utomhus, för det både droppar och rinner. Vi värmde massan ibland över öppen eld. Konsistensen blev då mera lätt flytande och det gick enklare att stöpa igen.




Före stöpningen är det viktigt att tillsätta ett konserveringsmedel som heter Alun. Det är ett slags konserveringsmedel som gör att ljusen inte härsknar. Vi valde att använda vekar som är tillverkade av bomull. Ursprungligen användes flätad lintråd och det kommer jag att pröva på nästa gång. Det är bra att gnida in veken med stöp massan först då kan man också forma veken rak . Det gör man genom att dra i ändan på den en liten stund.




 Det är bra att röra om i stöp massan då och då, den stelnar inte lika snabbt då. Börjar den kännas tjock och stel så bör den värmas igen.  Sedan doppar man och låter torka en stund, sen på nytt igen. Så småningom växer ljusen till sig och blir tjockare.





Talgljusen stöptes förr traditionsenligt några veckor före jul. Talgen hade utvunnits från slakten. Förr användes ju allt då djuren slaktades, inget fick gå till spillo. Talgljusen var en slags lyxvara som inte användes hur som helst. Enbart till högtider och då speciellt till julen. Då skräddare eller skomakare var på besök användes ljusen. Det var ända sättet att få någon slags arbetsbelysning åt hantverkaren. Förr tillverkades också sådan som kallades talgdankar. Då det enbart fanns lite stöp massa kvar på botten gick det ju inte att stöpa längre. Då lät man gjuta mindre ljus som kunde användas i lyktor.

  
Talg med sin vackra färg men fruktansvärda lukt


Den stora skräcken för Peik och jag var ändå att tända på det första ljuset. Skulle det brinna och fram för allt skulle det lukta så avskyvärt som det luktade då vi så att säga "brände fläsket"? Skulle det osa och bada i svart rök? Jag hade läst en massa skräckhistorier om dessa ljus och inget av dem visade sig vara sanna! Ett perfekt brinnande ljus står på köksbordet och doftar....ingenting. Aningen krokigt är det dock!


Ingen behaglig juldoft i det här köket då talgen tillverkas.

söndag 30 november 2014

Villa Hyacint

Villa Hyacint


Villa Hyacint framskrider sakta men säkert. Utbyggnaden tar form. Dörrarna är på plats. Nu skall det brädfodras och sättas in fönster. Jag håller just nu på och söker i fönstersamlingen efter passliga verandafönster. Det är ingen lätt uppgift. Veranda fönster får inte vara för små men inte för stora heller.


Verandautbyggnaden tar form


Då ett hus är vid det här skedet så börjar det kännas rätt så roligt. Det syns ett resultat med små åtgärder. Dörrarna har vi haft i många år i vedlidret. Där har de stått och skräpat i väntan på bättre tider. Ovanför dörrarna sa ännu komma ett fönster. Förr i tiden hade man ofta fönster ovan för dörrarna för att släppa in ljus.


Grönt gräs och gröna dörrar

tisdag 25 november 2014

Vår tjockis teve


Vår runda vän


Vi är rätt så dåliga på att uppdatera teknisk apparatur i vårt hus. Vi har kvar en liten ful tjockis teve bland annat. Den fungerar utmärkt väl. Vi har haft tjockisen i 6 år. Det ända som blivit aningen sämre är ljudet. Det får skruvas upp rejält. Det är ju inte så att den var ny då för 6 år sedan heller, den var redan då gammal.

Före vi fick den här tv apparaten hade vi varit utan tv i över ett år och det gick också bra. Då fanns det märkbart mera tid att prata med varann i stället. Så att vara utan tv är inget dumt. För människor med problem i sitt parförhållande kanske det är en bra lösning. Jag kunde gott och väl leva utan tv också i dag. Jag tror ändå inte jag vågar föreslå något dylikt här hemma. Våra två barn är nog rysligt stora vänner av tv:n nämligen. Nå väl, men tjockisen byts inte ut i varje fall...

Dessa tv apparater är ett stort problemavfall, därför tycker jag det är ett utmärkt val att hålla kvar dessa "burkar" så länge de lever. Så hipp hipp hurra, länge leve tjockisteven!!

söndag 23 november 2014

I begynnelsen var ropet!

vallgosse av i dag


 I begynnelsen var ropet! Förr i tiden gick djuren på bete i skogen eftersom det inte fanns betesmark som räckte till vid gårdarna. En vallpiga eller vallgosse gick med boskapen till en fägård som var låg någonstans ute i ödemarken. Där kunde djuren ströva fritt. Ibland kunde något djur rymma eller komma bort på annat vis. Av det kom ropet! Då ropade vallflickan/pojken så högt och starkt som hon förmådde. På så vis kunde någon annan vallflicka höra det och kanske svara. Denna sångteknik kallas kuling och det är av det häftigaste som finns. Det hårda ljudet hade också en annan funktion. De skrämde bort rovdjur som annars kunde vara ett hot mot både människor och djur.

 Alla kanske inte ändå lyckades bli tillräckligt duktiga "kulare". Då fanns hjälpmedel som hade minst lika bra effekt. Näverlurar! Jag har hittat en som behärskar tekniken att tillverka dessa urtida instrument. Oj oj vad det låter om dem, vilken magi! Av någon märklig anledning så tycks barn behärska blås tekniken som krävs mycket bra. Min gosse gillar att blåsa på och får toner som jag aldrig fått ur luren.


Handsydda skoplagg av äldre modell


Det här med kuling och näverlurar hör starkt ihop med det som nämns som fäboda kulturen. Det var förr en förutsättning för människan överlevnad. Kon var oerhört viktig. Tack vare kon fick människan mjölk, ost och smör. Därutöver kött, inte att förglömma.

Får och getter fanns på fäbodarna och de sprang ofta bort eller hittade på annat bus. Det finns många historier som berättar om just det. Kulningen som skulle locka hem får och getter lät lite annorlunda än kulningen som lockade på korna. Den imiterade ofta de bräkande ljuden på sätt eller annat.


Utrustning för en vallgosse. Särk och byxor i lin. Huvudbonad och skor i läder. Vantar nålbundna i 100% ull


 I dag har jag inte varit riktigt i form. Inget ork alls. Lite underhållande och uppiggande är det ju nog att överraskas av att gossen min har sökt fram näverluren och tutar och övar. Med de tidsenliga kläderna ser han faktiskt ut så där som man kan tänka sig att vallgossarna såg ut. Inte var de de gamla heller de arma barnen då de började valla. Ofta vallade små gossar getter eller får. Korna omhändertogs i första hand av kvinnorna.


Ingen Nokia lur här inte!


 Jag brukar på skoj säga att jag gillar allt som är äkta och enkelt. Faktum är att det stämmer faktiskt. Då det till exempel gäller kläder,  gillar jag kläder som är gjorda i material som andas. Lin bomull och ylle är det ända rätta att sätta på sig. Jag mår illa av detta 100% polyester som kan läsas på en del plagg i affärerna i dag. De är inte många som skulle klä sig i en plast kasse heller.. så varför? Mössor och vantar  kan nuförtiden ses i affärerna i dag som liknar stickade ylle plagg men som tyvärr är något helt annat. Usch för detta lurendrejeri! Jag gillar musik som är äkta och ursprungligt. Tyvärr ofta bortglömt i all teknologi. Visserligen är jag en verklig "allätare" då det gäller musik, men det ursprungliga tonspråket som finns i folkmusiken sticker ändå på något vis ut!