måndag 29 juni 2015

Titta in i Villa Hyacint!

Min och alla andra tanters favoritblomma, pelargonen. Duken har ingen hunnit stryka.


Nu börja Villa Hyacint bli klar! Lite målfärg här och lite där och sedan är kåken äntligen klar. I fem års tid har vi jobbat på och nu börjar det ge resultat. Ett helt hus har Peik byggt. Fantastiskt tycker jag!

Stockstommen från 1920 talet är åter i användning efter att ha ledat i en hög i sju års tid. Då vi köpte stommen hade den redan legat i en hög under en presenning i fyra års tid. Sedan dröjde det ytterligare några år innan vi fick ihop byggnads ritningar på ett hus som ingen visste hur det såg ut då det enbart var en hög med stockar. Sedan väntan på byggnadslovet...tog också sin tid och inte var så enkelt. Fast skam den som ger sig! Nu står kåken här på kullen och är hur vacker som helst.

   
Min morgon..


Så fort som golvfärgen hade torkat i verandan och det lilla rummet så bar jag dit några granna trasmattor och ett bord med tillhörande stolar. Vilken härlig känsla! Det var lite samma känsla som jag mindes att jag hade då jag som liten flicka städade min lekkoja på våren. Oj vad roligt det var och vad fint de blev! Ibland blir man så barnsligt förtjust trots sina 44 år på nacken.

I dag på morgonen drack jag kaffe på verandan endast iklädd morgonrock. Utanför hördes glatt lekande barn. Vilken bra början på dagen! Skämtsamt har vi kallat Villa Hyacint för vår sommarstuga. Vad är väl mera lyxigt än att enbart gå upp för en backe på hemgården så är man i sommarstugan?   



Färgkomposition!


Villa Hyacint står högt uppe på en kulle och det är en mycket varm plats. I dag kändes det fantastiskt skönt att sitta där i verandan och ge sig lite tid att njuta. Det har jag inte haft tid att göra före nu.



Färgfrosseri av stora mått!


Verandan i Villa Hyacint är väldigt färggrann. Inget är så väldigt mycket planerat, istället är det lite spontant inrett och målat. Jag slänger ihop en massa färger lite huller om buller så får man se vad det blir. En regel som jag ändå allt håller mig till är att jag blandar färgerna själv. Med pigment som är av de traditionella sorterna. Ultramarin blå, grön umbra, titanvitt, bränd terra och obränd terra är de färger som jag använt. Som effektfärger på vissa platser har jag använt mig av ett svart pigment som heter kimrök. Vid färgsättning av ett rum är det inte heller färgen i sig som är så viktig, utan hur färgerna samverkar med varandra. 


Bordet är ett litet konstverk i sig.


Golvet är däremot målat med en golvfärg som är färdigköpt och bruten i butiken. Det bör väl erkännas att den blev i grannaste laget!

Jag hade tänkt mig att golvet skulle vara brunt. Då jag inte hade möjligheten att själv skaffa färgen så Peik for iväg. Från affären ringde han och undrade hurudan färg han skulle välja. Jag försökte förklara att en rödbrun färg ungefär som några av våra återanvända plankor som vi har i lilla rummet. Peik kommer gladeligen hem med en färg som kan beskrivas som aningen mörkare än julrött. Jag målade några försiktiga drag på några av plankorna och ja...den var super fin! Långt i från brun men ack så vackert röd! En lite olycklig Peik drar en lättnads suck.. Jag njuter av att se hur trasmattorna i tusen färger framträder mot det glatt röda!


Rött golv och granna mattor.


Stolarna som jag har inrett verandan med är några vrak som vi har haft på stalls vinden. En del har limmats om för att igen bli stadiga och användbara. En del har varit utan sitsar och stoppningar. Tyget som jag har använt har jag fått av min mamma. Ett stadigt och glatt tyg från 1970 talet. En salig blandning av många  färger och många tidsepoker ger en hemtrevnad som är guld värd! 


En bra början på dagen!

måndag 15 juni 2015

Kvällsbilder från slarvmajas trädgård



Vår trädgård är rätt så frodig. Allt växer lite huller om buller, både ogräs och blommor. Ibland fylls gräset av oändligt av maskrosor och fläckvis växer brännässlorna sig upp till imponerande höjder.  Men här finns också örter av varierande slag. Citronmelissen självsår sig och dyker upp lite här och där. Libbstickan och Isop stortrivs. Solrosor dyker ständigt upp på nya platser.




I vår trädgård går nästan dagligen en åsna och en häst. De är våra ekologiska gräsklippare. Så länge det finns gräs att äta så äter de, ja just det, gräs. Om det däremot är brist på gräs får man passa upp, då ryker nog blommor och allt med.

Jag tycker inte att det är fint med en stor hårt ansad gräsmatta. Jag råkade se ett trädgårdsprogram på tv där de visade hur man på bästa möjliga sätt ska sköta om sin gräsmatta. Du milde vilket arbete! Den ska luftas och strös med grus som ska krattas in i lufthålen. Sedan ska den kalkas och plockas på maskros och så vidare. Vilket slit för den perfekt gröna mattan!  De där är inget för mig.  





Det fungerar imponerande bra att vara utan en gräsklippare trots att man har en stor trädgård. Så länge man har djur som hjälper till att hålla undan gräset. Då hästarna har tuggat i sig gräset brukar jag slå sådant som de ratat med lie. Det är en passlig kvällsmotion som ger resultat på många områden.
 


I våra blomrabatter hittar man allt från parksmultron, gamla perenner, gräslök, solrosor och passlig mängd ogräs. Vackert så det förslår tycker jag! Så mycket här i livet är organiserat strukturerat, uppstyltat och tråkigt så trädgården kan väl få vara en befriande oas? Det får vara mitt försvarstal. Naturen är ju vacker som den är. Jag orkar inte jaga ogräs och maskrosor stup i kvarten. Så jag har valt en gyllene medelväg. Jag rensar där jag måste,  river upp lite maskrosor här och där som kaninerna gladeligen äter upp.



  






Nu är inte min vilja att racka ner på människor som sköter sina gräsmattor på idealiskt sätt. Jag vill inte heller skälla på de som  planerar och planterar sina rabatter i detalj. Alla har rätt att göra som de vill, självklart. Det finns ju mycket bra med att göra så också. Det jag ändå tycker är minnesvärt är att "göra de bästa av det man har". En gammal gård har till exempel strukturer och markeringar kvar efter gamla igenvuxna rabatter och odlingsland. Frön kvar i jorden efter blommor och växter som en gång funnits där. Ge sådant en chans. Det finns ingen vettig orsak att plöja upp en hel gård för att sedan så gräsmatta. Eller att rulla ut förnamattor med färdigt lingonris.
 





söndag 7 juni 2015

Villa Hyacint fortsätter att blomma!

Lilla rummet i Villa Hyacint


Vi sliter på ännu med Villa Hyacint. Jag hade satt en deadline att vi skulle vara klara i början på Juni. Det visade sig att jag nog var lite för optimistisk. Den är inte klar. Visserligen är det inga stora krafttag som nu länge krävs. Nu är det mest småpyssel som lister av alla sorter som ska göras. Lite panel måste ännu också spikas.

Det lilla rummet i Villa Hyacint är nästan klar. Vi har bestämt att ha så kallad halvpanel i det rummet. Den är ungefär 160 cm hög. Halvpanel var mycket vanligt i kök förr i tiden, bland annat på 1920 talet. Villa Hyacints interiör ska få ett 1920 tals utseende. Därför gör halvpanelen gör sig mycket bra i det här söta rummet som har en härlig kvällssol.

  
Ett ursprungligt fönster restaurerat och inramat


Upptill, ovanför panelen kommer jag i tills vidare att lämna stockväggarna synliga. Eventuellt kanske jag spikar spännpapp dit i framtiden men just nu känns det helt bra att låta de slitna väggarna visas.  Markeringar som Peik har gjort då stommen byggdes upp får också stå kvar. Det blir som ett tidsdokument för framtiden.

Jag tycker att stugan faktiskt blir vacker med de grå gamla och slitna stockarna.  Stockarna har blivit väldigt slitna eftersom det dröjde rätt länge från då den revs till den byggdes upp på nytt.

Villa Hyacint har alltid varit en enkel stuga för vanliga människor. Den har aldrig varit klädd i några lyxiga dyrbara sidentapeter eller liknande. Därför ser det helt rätt ut att låta den ha ett enkelt utseende. Det stärker också det ålderdomliga utseende vilket jag tycker är bra. 


Gamla stockväggar


Förr i tiden hade många små stugor enbart bara stockväggar på insidan. Vanliga människor hade inte råd att köpa spännpapp och tapeter i samma utsträckning som man gör i dag. På landsbygden kunde det säkert vara rätt så begränsat med sådana varor dessutom. Det är något som är rätt viktigt att minnas för sådana som sysslar med byggnadsvård. Det där att "taga vad du hava" fungerar rätt väl också i byggnads sammanhang. Så har antagligen folk gjort i alla tider.

Det behöver inte nödvändigtvis vara dyra profilerade lister eller utmärkande snickerier i ett gammalt hus. De har en så vacker utstrålning ändå. Enkla ohyvlade bräder kring dörrar och fönster räcker till exempel gott och väl. I det här lilla rummet har vi gjort precis så och jag är super nöjd.



Fönster vred


Detaljer som funnits i huset är härliga och ska definitivt fortsätta hänga med huset. De hör till husets själ och ger den här rätta känslan. Villa Hyacint har vred som man stänger fönstren med. De är inte speciellt vackra, unika eller eller värdefulla. Men de är ändå för härliga. Fungerar utmärkt och har används ju i de här huset i många år. De är kulturhistoria!


Trappa gjord av byggnads rester


Villa Hyacint har också fått en trappa. Den är visserligen inte speciellt vacker ännu. Alla finesser saknas, men den är stadig och rejäl. Vi vägrar använda tryckimpegnerat virke. Det vill vi inte ha. Det passar inte alls ihop med gamla byggnader heller.

 Det hade blivit över en del stockrester från bygget. De sågade vi upp och byggde trappan av. Nu ska den behandlas med tjära och linolja så håller den en god tid framöver.


Början till en fin trappa

fredag 5 juni 2015

Tuppen som sprang ifrån sitt öde!

Kalle badar och njuter av ungkarlslivet


Vi har lite bekymmer på gården med alla tuppar som gal i högan sky i alla hörn. Det är sorgset men tyvärr går det inte att ha hur många tuppar som helst. Vid något skede blir det slagsmål och då är det blodigt allvar. Vi har två ungtuppar som är bröder. Artur och "MiniLinus" (efter pappan). De har kommit bra överens hela vintern och våren. Nu för några dagar sedan var det ändå slut på freden. Slagsmålen mellan de två verkade aldrig ta slut. Blodet rann..det var allvar... Peik fick nog och beslöt sig för att nacka den ene av dem. "MiniLinus" var den utvalde. Artur är en tupp som gärna umgås med människor. Rysligt social av sig, därför valde vi att han skulle få leva. Usch och fyy vad obehagligt det var, men vad gör man? Endera så eller så hackar de ihjäl varandra. Kampen att få fast den skygga "MiniLinus" påbörjades! Han är skygg, liten och snabb. Peik och jag sprang själva runt som huvudlösa höns och försökte med alla medel få fast den imponerande snabba fågeln!


Tupp skrälle skulle vinna vilket lopp som helst. Vi gav upp, det var fullständigt omöjligt. Då bestämde vi att han få bo i stallet i stället. Så där som ungkarls tupp. Nu har han bott i stallet i en vecka och det går utmärkt väl faktiskt! Han lyssnar till hönsen och tupparna i hönshuset men han far inte dit. Nix han är tillfreds med att bo i stallet tydligen. Nu har dessutom vår gosse tagit lite extra hand om honom så tuppen följer barnen  troget på gården. Han har dessutom fått ett värdigt namn Kalle!

tisdag 2 juni 2015

Villa Hyacint blommar!

Inspiration av blått..


Villa Hyacint börjar bli en riktig pärla nu. Jag har inte skrivit om stugan så mycket på sista tiden. Fast de betyder inte att det inte har hänt någonting där. Tvärtom faktiskt, det har hänt massor. På insidan är verandan nästan färdig. Nu målar jag den.

På ett fotografi av stugan då den revs kan man se ett litet fragment av en blå färg på väggen. Då bestämde jag mig att måla verandan blå. Förr målade man gärna verandan i blå färg. Jag minns att jag någonstans läst att den blå färg håller flugorna borta, men om det stämmer vet jag inte.


Litet vackert verandafönster som äntligen är i gott skick


Vi har pärlspontpanel på väggarna i verandan. Pärlspontpanelen hör hemma i gamla hus. Det ser gammaldags hemtrevligt ut. Det är på något vis det ända rätta tycker jag.

Villa Hyacint ska inte få några dyrbara handtryckta tapeter eller andra finheter. Den ska få vara lite robust och enkel. Pärlspontpanel, stockväggar och rejäla lister runt fönster och dörrar är det som ska dominera.  Färgerna som jag kommer att använda består av traditionella pigment.  Ultramarinblå i verandan, gulockra på dörrar och innerfönster, bränd terra på verandafönstren. Grön umbra brutet med zinkvit på fönsterkarmar och lister. En stor del av färgerna kommer att vara mycket nära vad huset ursprungligen har haft.


 
Verandafönster ännu i olika färg

måndag 1 juni 2015

En annorlunda walk in closet!



Ja många skämt har jag fått höra om de där att "jag bor i ett museum", ibland måste jag väl ändå medge att jag själv känner det lite så också. Svärmor brukar skämtsamt kalla vår gård för Skansen. Faktum är att huset och gården sakta men säkert nog får en äldre prägel ju längre vi bor här. Det som kanske förvånar folk mest är mina märkliga samlingar av gamla kläder. Det börjar faktiskt vara bli en rätt fylld "walk in closet ". Där finns hattar från 1940 talet, skor från 1930 tal. Klänningar i olika åldrar och modeller.




Jag har köpt en del kläder i antikaffärer. De har inte varit märkbart dyra faktiskt. Kanske efterfrågan på sådana varor är liten och priset därför lågt? En del skor är faktiskt användbara, trots att de är lappade och lagade många gånger om. Komforten är förvisso inte alltid den bästa.




Då vi har dagis besök på gården så brukar kläderna användas. Här finns kläder till mig, Peik och våra båda barn. Om andra har kallas i på besöksdagen så finns nog kläder till de också. I min walk in closet finns också nytillverkade kläder gjorda efter gamla förlagor.

Här finns en kvinnlig medeltida dräkt. Tre stycken kvinnliga vikingatida klänningar. En vikingatida dräkt för gossebarn och en klänning med hätta för liten flicka. En manlig vikingadräkt med tillhörande mantel. En hel del huvudbonader har jag också. Alla de här dräkterna är gjorda i 100% linne och tillverkade av kända yrkesmänniskor. Så det är inget skräp i garderoben inte.




Jag har faktiskt börjat tillverka kläder själv också. Om någon hade sagt mig för tio år tillbaka att jag kommer att sy mina egna kläder så skulle jag ha skrattat ihjäl mig. Faktum är att i dag gör jag det faktiskt. De historiska kläderna inspirerade mig. Tunikor i till exempel vikingastil syr man rätt så enkelt. Ett framstycke, ett bakstycke och några "kilar" på var sida så är den klar. Kan jag så kan vem som helst!