tisdag 14 april 2015

Höns kan samarbeta på hög nivå!

Tripp Trapp och en mörk Trull


En vecka efter påsk var det kläckt. Tre stycken kycklingar såg dagens ljus. En svart och två gula. Nog är det spännande vad djur förmår. Två hönor har samarbetat och ruvat på ägg tillsammans. Det har varit roligt att se dem ligga där tätt intill varann näbb mot näbb, dag ut och dag in.

Jag har tidigare trott att höns inte är så där värst intelligenta djur, men faktum är att jag har ändrat åsikt. De är nog inte så dumma som man kunde tro. En del färsk forskning har gjorts som påvisar det också.  Våra härliga hönsmammor kan bevisa det. De har ibland ruvat turvis. Då dem ena har ruvat har den andra kunnat gå och äta eller annars bara sträcka på benen.



Två mammor och tre barn


Dessa härliga hönsmammor har inte bara ruvat tillsammans utan sköter nu också gemensamt om de små. Den svarta hönsmamman Bodil är av den rastlösa sorten. Hon brukar lämna sina små i rätt så tidigt skede, så det här med att samarbeta med en annan hönsmamma är kanske inte alls så dumt faktiskt.

Ljusa hönsmamman Lina är otroligt skyddande och vänligt inställd till de små. Hon har tålamodet som krävs så här i början. Bodil vill för all del också ta hand om dem men det blir lite klumpigt ibland.

  

Stiliga profiler


Mammorna verkar inte heller ha nog skillnad vilken av kycklingarna de sköter om och värmer. De är alla lika välkomna till vem som helst av mammorna oberoende av färg. Det är härligt att se! Nära på rörande faktiskt. Inga tendenser till rasism här inte. Jag skulle inte vara förvånad, om det är tack vare det här fantastiska samarbete som de här dunbollarna överhuvudtaget har klarat livet. Våren har ändå varit rätt så kall och det är inte länge som kycklingarna skulle överleva i äggen om de blivit kalla.    


Här finns det hjärterum

Fantastiska dundertanter är dessa hönor! Nu får man bara hålla tummarna för att fortsättningen också blir  framgångsrik. Ett hem har kycklingarna redan bara de växer till sig lite först. Vi ska inte inte ha flera höns själv, de får inte bli för många. Något enormt stort hönseri vill vi inte ha. Det ska vara så många att man minns allas namn. Då är det passligt tycker jag.

2 kommentarer:

Maria sa...

Åh, vad härligt att läsa om hönornas olika personligheter, har tidigare tänkt att de inte har så mycket av den varan.. :)

MrsUniversum sa...

Väldigt fint skrivet och beskrivet. Nu kan jag lite mer om hönsliv.