En varm känsla en kall kväll

Ett stallsfönster

Det är en mörk och blåsig kväll. Regnar gör det också. Sådana här kvällar blir jag ofta påmind om då min man och jag bodde i vårt förra hus på Kimito ön. Där levde vi mycket spartanskt en höst och vinter. Det blåste och regnade mycket den hösten. De var inte så enkelt att bo utan moderna bekvämligheter, men det var kanske inte så farligt i varje fall.

Jag hade två hästar på den tiden och de hade ett mycket enkelt ute stall. Det var något som jag var missnöjd med! Det här med att enbart ha utedass kunde jag väl ta..men att mina hästar inte hade ett dugligt stall det var värre! Visserligen led de ingen nöd, frös inte, var aldrig sjuka eller på något annat vis i dåligt skick. De var unga och i god kondition. De fick en vinterpäls som hette duga. Så de kanske inte led så värst mycket, men det gjorde jag. Faktum är att hästarna verkade vara rätt nöjda med sitt enkla ute stall men det var inte jag.

För mig är det en trygghet då mina djur har de bra. Mår de bra så mår jag bra, så enkelt är det. Jag minns att Peik och jag jobbade en hel natt, (regnig sådan) med var sin motorsåg och i princip "byggde stallet". Vi timrade delvis boxväggarna. Det blev rätt så fint faktiskt men nog fick vi jobba.

Molly poserar

Här som vi nu bor är stallet/ladugården mycket gammal. Ingen vet väl hur gammal egentligen, men nog är den vara gammal. Dörrarna har varit mycket låga från början, det i sig borde vara ett tecken på att byggnaden är gammal. Trots sin ålder så är den mycket funktionsduglig faktiskt. Den är byggd i stock och är byggd i två etapper. En äldre del som var ladugård, sedan en nyare del som har fungerat som stall. Stalls delen är antagligen byggd på 1930-talet. 

Mollys nya frilla i närbild

I vårt nuvarande stall mår våra djur bra. Det är tillräckligt varmt och de gamla väggarna håller imponerande bra draget borta. Nu är ju våra hästar så kallade nordiska ursprungsraser och ska absolut inte har för varmt. De är gjorda för vårt nordiska klimat och behöver inte ett uppvärmt stall. Däremot en jämn grundvärme och skydd för drag.

I dag har djuren blivit extra väl omhändertagna. Min brorsdotter på 11 år och hennes kompis har varit här och skött hästarna. Mina egna barn har självklart också varit med på ett hörn.

Då två flickor på 11 år få chansen att pyssla och greja blir hästarna bländande fina med flätade svansar och manar. Nog är det rörande och se! Vilken iver och vilket intresse. Härligt tycker jag. Det är lätt att bli nostalgisk, man minns ju så väl hurudan man var själv.

Nu står hästarna där och tuggar hö och har ingen nöd i världen. Det känslan värmer!


  

Sussie i vackert flätad man